Vi måste börja bry oss, tack för all respons jag fått på mitt tidigare inlägg. Jättebra att ni reagerar, och roligt att unga människor ger sin syn på saken. En del håller med, och jag är inte överraskad, innerst inne tror jag alla småflickor vill vara helt naturliga, slippa sminka o spackla sig med en massa foundation, klä sig i muskorta kjolar o små linnen mitt i vintern, för att de ska få känna sig vuxna o visa upp de små bubbisar de har.Inte ens vuxna kvinnor gör det, om de inte har en "baktanke" med det.

I alla tider har de vuxna reagerat mot ungdomens revolt, på 60 talet var det Beatles o det långa håret o musiken som de äldre förfasade sig för. Men aldrig har utvecklingen sett ut så här som det just nu gör.

12 åriga pojkar o flickor slänger sig med sexuella termer som jag knappt, en 51 årig fyra barns mammma känner till. De vet redan vid 10 vad byxmyndig är, att ha oralsex är en baggis o att det är .....

"Naturligt"  Är det?

Att sitta framför TV kanalen MTV och kolla in på skitsåpor som handlar om små bratz i 18 -19 års åldern som tungkysser sina flickkompisar, som har kondomer som om de vore nån jäkla maskot eller så ..i fall om att.Det är bra att de skyddar sig, men man behöver väl inte briljera o skryta o göra sig så märkvärdig, sjukt är det. Ja, de som är i denna åldersgrupp kan väl titta på sådant skit men inte våra småflickor som tycker det är häftigt o identifierar sig med dom i rutan.

För de fattar faktiskt inte ett dugg, fast de tror dom gör det.

Det hela kommer att sluta att vi har massor med tonåringar som sitter o skär sig o tycker livet är piss, bara för att de inte gjort sexdebut när de är 14, vi kommer att ha ett gäng väldigt unga mammor som mor-o farföräldrar kommer att ta hand om.

Köerna till BUP blir kilometer långa.

Ni behöver inte hålla med mig, bara säg emot om ni har en annan uppfattning, men en sak är säker.

Vänta o se.. det kommer att bli så här.

När jag 1999 läste in gymnasiet så hade vi en debatt om kläder till barn,att vi klädde våra barn som små " ..........." att jag sa att detta kommer bara att bli mer o mer, många mammor i klassen tyckte jag hade så fel, men icke sa Nicke, jag hade så rätt så.

Vi måste vara mer observanta, uppfostra o stötta våra barn, och det allra viktigaste: Att inte försöka var "KOMPISAR" med våra barn, utan just våga vara förälder.

Bild: Liten rymdis.Metrobloggen.se

//Annmarie

Var är alla barn?

Min son sa dessa ord till mig häromdagen.. var finns alla barn?

Så sant.

Det finns inga ungar längre som är ute o leker i snön.

De åker inte pulka, de har inte snöbollskrig, de åker inte skridsko på sjöar o madar...

Var är alla 10-14 åringar?

När mina barn var yngre såg man dom inte för dagen. De var ute med kompisar i backar o skogar.

Lekte "På rymmen" med walkie talkies. hela kvaterets ungar var ute. Det var ett himla spring i dörrar, liv o glam o skoj....

De byggde kojor, ibland vid dåligt väder var de inne o övade på något uppträde de skulle framföra för mig sedan.

Saft o bullar, fika o glass.. ja allt. 

Pop corn på lördagarna framför Fångarna på fortet o Bingolotto...

Har ni någon aning vart alla barn tagit vägen?

Tyvärr..jag har svaret.. De sitter alla framför datorn o Facebook o hånar o spottar på varandra,eller så visar de varandra helt överdertiminerade kärleksförklaringar o kallar varandra för "Babe o Honey " visar upp sig halvnakna . De små töserna ser ut som 18 åriga Kissie bloggerskan.

Jag har själv en dotter på 12 som jag överväger nu starkt att lägga ner hennes FB konto, det är faktiskt åldersgräns o jag gjorde ett misstag o lät henne ha ett.

Vill att alla föräldrar till barn i denna ålder kollar runt lite o sätter stopp, för annars fixar de inte framtiden.

De lever i en osund fantasivärld.

Det här är inte kul.. det här är YTA o Fake!!!

Bild.Kissies.se

Det är mycket roligare att åka kana på en Is-YTA.

//Annmarie

Mitt hem är min borg...är det inte så det heter o är det inte så det ska vara?

Jo, inte en tvekan om det.'

Men man kan tolka just de här orden på ett helt annat sätt, och det negativt.

Mitt hem är verkligen ordagrant  min borg just nu.

Runt om finns en vallgrav, jag kan inte simma o inte finns det någon bro.

Ligger här i min soffa o tittar på meningslösa program, det ena programmet värre än det andra.

Tänkte fortsätta med min bok, men den ligger inlåst i min sekretär o jag kan inte låsa upp.

Inte har jag någon vidare inspiration heller.

Så det behövs en rymningsplan här, en nödutgång.. 

Ska jag gräva en tunnel under stugan, ska jag köpa vingar för pengarna som inte finns?

Positiva tankar föds ur positiva händelser.. positiva tankar kommer inte bara sådär som en räkning på posten.

Positiva tankar måste ta sin näring någonstans ifrån.

Men som en trollkonstnär så hittar jag på positiva händelser, positiva tankar kommer och går.. men  de dör ut efter en stund, så har jag plötsligt glömt bort dem, får napp igen o känner mig åter lycklig för en stund.

Denna process fortsätter dag ut o dag in, det är nog den som håller mig uppe.

Att just för stunden i detta nu känna mig lycklig o förnöjd.

Men en dag kommer allt att vända, det måste det.

Det tror jag, det måste jag tro.., kanske inte för just mitt egna välbefinnande utan för att tron är den känsla som jag måste vidabefodra till mina barn.. det är en mammas skyldighet.. för kan inte jag känna tro o förhoppning,hur ska jag då kunna stötta och vägleda dom i livet?

//Annmarie

Ännu en dag, ännu en dag med ryggläge.

Vill inte tjata om den förebaskade ryggen, det är som det är...

Men på en höft sådär kan jag tala om att ryggen har flyttat sig till höften, varför kan man undra, men ingen ide´

Men så här ska ingen människa behöva ha det.

Läkarna bollar problemet emellan sig, ingen vill ta i det för de står maktlösa tror jag.

Katla är hos Tor o Frida, kan inte gå ut med henne nu, frågan är om det var rätt att skaffa henne, att jag inte just nu kan ta hand om henne å det viset att hon ska få sina rastningar är hemskt. Men hon har redan gett mig så mycket glädje under ensamma dagar här hemma, hon saknar mig när vi är ifrån varandra.

Det kanske bara är att göra det bästa av situationen, och Tor o Frida är underbara som tar hand om henne. Hon är så glad för dom o alla andra i familjen, hon älskar när flocken är samlad.

Många tankar surrar i mitt huvud när jag är själv. Hur ska allt bli, vad kommer jag att klara i framtiden?

Jag måste få fundera, utan mål är man inget, man tunnas ut o flyter iväg som en kall liten vårflod mellan stenarna på ängen till diket.. en väldigt farligt dike när man är liten.

Inte kan man krypa under den där stenen heller o gömma sig, krypa fram när det är vår.

Det är fegt, fegt mot mig själv o fegt mot familjen.

Det är bara att kämpa på ....... och som skalbaggen när den hamnat på rygg.bara att försöka ta sig upp på den rätta sidan igen.

Annmarie

Min käre man ringde idag från sitt arbete. Var orolig för mig o ryggen, det löser sig sa jag..som han sa som gjorde i vasken.

Inte behöver du vara orolig inte.

Men min käre särbo är nu orolig för annat.

När ska denna man få ro? Alltid ska han bli förfrågad om att reda ut problem åt andra, det är så orättvist, vem hjälper honom när han har bekymmer kan man undra?

Nej, Kent han ska lösa allting,o så har det varit hela hans vuxna liv.

Så VÄX UPP säger jag till berörda... ta ansvar någon gång.. för det ni ställer till med.

Men i alla fall, så hade han svårt att sova i går kväll tänkte på allt.. klockan blev 23.00 o han sov fortfarande inte. Då gick han ner o tittade på TV en stund. la sig igen vid halv 1. Klockan tre sov han fortfarande inte.

När han väl somnade sedan så vaknar han av att en kvinnoröst ropade lent o fint:

-Kent.. Kent..

han satte sig rakt upp i sängen, trodde hans son hade kommit mitt i natten o dragit med sig någon, han kände inte igen rösten.

När han fortfarande satt upp så hörde han rösten igen.

Han gick ner ett tag i köket o kollade omkring.

La sig igen i sin säng, då börjar sängen vibrera..inte skaka utan bara vibrera.

Han tände lampan o tänkte att nu är själve den lös.

Sängen fortsatte en stund till.

När han äntligen somnade var klockan närmare fem.

Vi resonerade i telefon runt detta han uplevt o det är inte första gången. Men det var första gången han hörde en röst.

Jag tror, o nu säger jag "Tror" att när vi mår som sämst, har bekymmer och är oroliga, då är våra nära o kära från andra sidan nära oss.

De vill visa bara att vi finns här, vi ser vad du går igenom.

Andra ggr han upplevt lika fenomen så har han oxå haft en massa bekymmer runt sig.

Kent är absolut inte den människotypen som fabulerar eller hittar på, med sina 57 år på nacken så står han stadigt med fötterna på jorden. men det är det jag säger...

Vi har alla våra besök o det är gott att veta.

Han tycker det känns tryggt o det är ju skönt det.

Så nu är han sambo min lille särbo o det är bara att gratulera.

Åberg..Inge kul alls när julen är slut.

Denna åstiden går liksom musten ur en, o julmusten den är slut.

Nötterna har jag slängt ut till ev ekorrar, inte för att jag har sett några men man vet aldrig.

Några övergivna julservetter ligger i lådan o skräpar.

Här o där hittar man en påminnelse att vi passerat en högtid.

Julrosorna slokar i fönstret.

Just nu, i detta ögonblick skulle man lämna hemmet, ta in på hotell, äta god frukost varje morgon, gå till SPA.

Där hemma skulle det komma en städfirma som rensade o gjorde fint, det hade varit något det.

Jag har även tvätt uppåt öronen som måste tas itu med.. känner mig just nu som i symbios med tvättmaskinen.

Men igår upptäckte jag att det verkligen har blivit ljusare ute, klockan fyra är det fortfarande någelunda ljust.

Det vände även i år hörrni.. ljuset kommer, våren kommer.

Men det gäller att genomlida ett par månader till, vi fixade förra året så gör vi väl det även i år !!!

I dag har jag lyckats med något som bara jag kan misslyckas med..

har köpt en alldeles egen laptop, min andra som jag fick av Frida brann ju upp efter det att Kent snavat på sladden så den föll i golvet.

Hittade en laptop som var på auktion som objekt på en sida jag är medlem i.

Vann budgivningen,,,

Ett par hundralappar.

Polisdator.. finemang tänkte jag, och polisen har haft den måste ju vara bra..

la ut bilder på FB för jag var så glad som bara den.

Dottern min ringde o grät av skratt

-Vad har du gjort mamma?

Hon skrattade o skrattade.

-ja, den var väl bra?-

-Den är sämre än sämst, vad ska du ha den till?

-Vara ute på Internet.

gapskratt igen

-Den kan du inte använda till det.

Då började jag med skratta.. o skratta...

Jag har gjort dagens ja kanske årtiondets sämsta köp.

men jag köpte något annat med.. och det är jag riktigt nöjd med.

  Här kan ni beslåda spektaklet.....

Men jag får vara nöjd ju med mitt andra köp..

Tror jag ska ägna mig åt andra "antikviteter" hädanefter istället.

Annmarie

en väldigt ung flicka som väntade sitt första barn.

Så idag för 30 år sedan kom ett litet gossebarn till världen.

En söndag den 18 januari 1981.

Han föddes exakt på den dagen det var uträknat att han skulle komma.

Jag gick med konstiga värkar ,inte hade jag ont direkt det kändes mest som träningsvärk.

Hans pappa o jag tog en riktig långpromenad vid middagstid, det snöade för fullt, vi älskade att ut och gå i snöoväder så denna dagen var inget undantag.

Klockan tre ringde jag till förlossningen , vi fick komma medetsamma.

Då hade förlossningen redan startat o där hade jag varit ute o gått...   

Ingmar Stenmark skulle köra sitt andra lopp, så på väg från undersökningsrummet till förlossningsalen stannade jag o sa att jag bara skulle titta en stund, nähä du unga dam sa sköterskan ..nu ska vi in o föda barn.

Så klockan 18.10 kom det lilla undret.

Vi kom upp på BB ett par timmar efteråt, där låg jag o tittade ut över staden och utanför föll snöflingorna så sakta, med honom i min famn så var lyckan total.

Så du var ett riktigt lyckobarn.. född : 19810118 kl 18.10 en söndag.

jag visste redan då att du skulle bli något alldeles speciellt.

Så "Ha den äran" kära du på din 30 årsdag.. ....

All lycka

önskar din Mamma