Alla inlägg under februari 2011
Malmö har Sveriges blickfång på sig i kväll.
Här kommer mitt tyckande om kvällens program så långt hitlls..
1. Melody Club: "Hunter"
Ja, si så där.Låter som ett pojkband som repoar hemma i grannpojkens garage för de ska ha spelning i kväll på ungdomsgården.Hur snabbt skrev de denna låt tro?
2. Julia Alvgard "Better or Worse"
En behaglig halv-poppig låt utan överraskningar.
Den exakta översättning på detta bidra är : I nöd o lust.
Lust:Julias sångröst.
Nöd: Klänningen. (hade inte jag en sådan 1983)
3.Lasse Stefanz: "En blick och någonting händer"
Ja, här hände det inte mycket, men jag har aldrig varit något fans till L.S och inte nu heller.Synd att Olle såg ut till o vara så nervös. Men denna låt kommer att bli en hit ute på dansbanorna.
4.Linda Dritchard: "Alive"
Vacker, men om Sara Dawn Finer hade framfört den så hade den suttit som en smäck.. då hade låten överlevt.Klänningen var urvacker och Linda med, men si det räcker inte.
5.Anders Fernette "Run"
Var det denna som var tänkt till Celine Dione? Var glad att du la benen på ryggen o sprang.
6. Linda Bengtzing "E de fel på mig"
Tack Gode Gud!!!!!!Nu är det, nu känns det Melodifestival och Våååår!!!!!!!
O Du... det är inget fel på dig Linda!!!!!!! Det bästa bidraget hitintills av alla delfinaler....<3<3<3
Nu skiter jag att tycka till. mer detta räckte för mig . jag är helt nöjd efter att hört o sett Linda...
//Annmarie
Skulle man inte gjort detta redan nu, vid denna ålder? Jo visst, jag trodde jag hade gjort det.
Hade ett bra yrke, utbildad till både höger o vänster. En lyhörd empatisk medmänniska med en stor portion av erfarenhet av livet, motgångar, upplevelser och en mycket positiv människa.
Att hjälpa andra, att finnas till för andra, har varit den uppgiften i mitt vuxna liv som sysselsatt mig, både då i handlingar o tankemässigt. När barnen var små hade man fullt upp, att uppfostra fyra barn till att bli empatiska och till fullo goda människor har varit en självklarhet, mitt arbete där är ännu inte riktigt över, utan jag har den lilla fnulan som blir 13 i år att kämpa med, men det känns nu ju äldre man blir.
Men jag behöver hitta min plats igen i livet.
Livet kommer ju emellan som jag brukar säga, men nu har det ju gjort det verkligen.
Att ha varit en sådan aktiv männsika att ha haft så många järn i elden och pysslat o stått i, när jag nu sitter mest eller ligger så blir livssituationen outhärdlig.
Ibland tror jag vissa dagar att jag inte orkar med en enda dag till.
Jag kan inte återgå till mitt arbete igen, där var jag någon, där behövdes jag, men nu har jag bara blivit en börda för alla.
Det sociala nätverkat jag hade har jag helt tappat.
Jag vet inte när jag hade besök av någon utomstående förutom familjen här sist. jo, det var nog när min Katlas uppfödare var här i julas o hälsade på.
Grannarna börjar väl undra snart om jag helt är en eremit, som inga vänner har, ja.. de har nog rätt, det har blivit så.
Tänk när jag hjälpte Karin med programmet Hattfabriken på Radio Blekinge, så lycklig jag var då, eller när jag kunde hålla på med LInedance, eller bara fick ut o sjunga o underhålla.
Allt har vänts upp och ner.
Nej, nu gäller det att hitta sin plats igen,att ingå i något sammanhang över huvudet taget.
Förra året var ett roligt år fast jag var sjuk o dålig även då, men det hände massor av positiva saker.Jag var faktiskt o reste lite, fick underbara besök här ett par ggr, nya kontakter o nya vänner.. men de bor så långt borta.
Men jag skriver nu som innan att jag har roliga fantastiska saker att se fram emot.
Men ibland är det svårt att se helheten, att ta fram detta glädjeruset..
Var ska jag tanka? Var ska jag hitta min näring till själen?
Min önskan är just nu att få komma ut lite..kunna gå till frissan som alla andra gör, jag vill oxå lägga lite slingor i håret, jag vill också bli bjuden på fika hemma hos någon, jag vill få lite massage o åka på Spa, jag skulle vilja åka till stan o kunna köpa lite nya kläder, äta sedan en god middag ute...
Det skulle vara fantastiskt roligt o härligt.
Jag har svårt att be människor om hjälp, jag är inte van att få hjälp heller utan alltid varit en männsika som hjälper...
Men nu är det nog dags, jag får nog börja lära mig att be människor om hjälp.
//Annmarie
Här kommer min sammanfattning av kvällen melodifestival från Linköping.
Men som sagt.. Nu säger jag grattis naturligtvis till Blekingekillarna The Playtones, samt till Erik Saade.
Detta var klart den bästa deltävlingen så långt
I dag så Äntligen hände det.. Min son med sambo förlovade sig.
Jag trodde ju det var på Alla hjärtans dag det skulle ske, men då gick de och såg ut de fina ringarna.
Om jag börjar känna mej gammal nu när halva barnaskaran knyter hymnens band, och barnbarn är ju på väg. Min äldste son o hans sambo väntar sitt första barn.
Nej, hörrni.. jag känner mig inte äldre för det. Att bli farmor eller att näst yngsta barnet förlovar sig gör inte att åldern hoppar fram sådär tjugo år.
Jag är enbart tacksam att få vara med om allt detta, det är en verkligen sann glädje.
Så Millan o Håkan ..ett stort Grattis
// Annmarie
BondeSusanne bloggar ju som många av mina läsare vet om, ni är ett flertal som följer hennes blogg på Spotlife.se.
Just nu har alla premiumbloggare där, alltså de som är officellt kända i Sverige fått erbjudande att dela ut en antal koder för att allmänheten ska få chansen att få ha sin blogg representerad på den bloggportalen.
olika bloggare har använt sig av ena handa olika metoder för att deras läsare ska få komma över en sådan här exklusiv kod.
Nu har jag blivit speciellt inbjuden av Susanne, det är jag och en blivvande manlig bloggare från Island som fått dessa två sparade koder.
Susanne har idag ett vackert inlägg om Mig Kiza på sin blogg idag: bondesusanne.spotlife.se. där hon skriver ner de tankar hon har om mig och en alldeles underbar beskrivning av mig som person.
Jag tackar så mycket Susanne för detta.
Så ni läsare som vill följa mig på Spotlife så är ni hjärtligt välkomna.
Mitt sätt att skriva, och de ämnen som jag kommer att ta upp kommer inte att skilja sig från de som jag har här.
Jag håller denna blogg levande och fortsätter som vanligt.
Så väl mött...
Nu går flyttlasset.......
//Annmarie
Kent och jag kikade på kanalen Travel tidigare idag, där olika programledare reser runt i världen o avnjuter eller motvilligt äter olika rätter världen över.
Då slog tanken mig, att aldrig i ett matprogram från Asien eller nåt afrikanskt land, där de äter enkelt men bra föda så hör man aldrig i någon familj att de inte äter det eller det eller det.
Exempelvis Kina.. Hur gör de som inte gillar ris eller nudlar, vad livnär de sig på?
Finns det människor i dessa utvecklingsländer som ratar viss mat, hur gör de med barnen? Finnd det matvägrande barn?
En tanke bara.. är det någon som har ett svar eller teori om det här?
Bilden lånad av: all världens webbtv.se
//Annmarie
Då sitter man här igen, totalt uttömd,lobotomerad på känslor, och ställer frågan till mig själv..var detta allt?
Jag är så besviken på Melodifestivalen..
Tänkte skriva ett långt inlägg, men jag ska säga er att jag orkar faktiskt inte.
Efter att ha sett kvällens program så känner jag bara uppgivenhet.
Kan någon tala om vem som väljer ut bidragen, Vem?
Bort med Svenska folket som jury för det första, tillsätt en jury som består av kunniga personer.
Sedan ska denna fruktansvärda klädkod bort, men det är en uträkning med den med.
Ju mer man har spökat ut sig, ju mer tar man bort fokus från låten o folk blir så hänförda outfiten så de hör inte hur falskt artisterna sjunger och hur dålig kvalitet bidraget har i vissa fall, o då menar jag kanske inte just kvällens program utan vi kan gå tillbaka några år i Melodifestivalens historia.
Men de som utger sig kunna det här säger att det inte alls är så, men mig lurar ni inte, jag har varit med så länge nu och sett den här festivalen sedan början på sjuttiotalet.. så jag kan min historia jag också.
Och nu ska visst inte melodifestivalen handla om Schlager utan just melodier.. vart tog dom vägen?
Nej jag säger som min systerdotter: Vart togm Kicki,Lotta, Lasse Berghagen och gruppen Malta vägen..?
Det var inte bättre förr, det hävdar jag inte, och utvecklingen måste gå frammåt... Men en sak säger jag..
Det var trallvänliga låtar, och de kunde sjunga och inte svor dom på scen heller.
Och vem i h-vete har bestämt att det ska heta : Mello.?...Ni förstår vart det bär hädan
//Annmarie