Hemskt eller hur...?

Så jag hoppas de föräldrar som handlar hem en massa av Junk food , som stoppar i sina barn Mc Donalds,pizzor,friterat i massor,som aldrig dukar fram grönsaker eller riktig hemlagad husmanskost, som aldrig aktiverar sina barn..för varför ska barn röra på sig, när ändå mamma sitter o pöser o äter skräpmat i TV soffan, jag hoppas verkligen ni sett denna video på Youtube, eller så passa på nu, ett gyllene tillfälle att beskåda föräldrars inkompetens samt misshandel av sina barn.Och ni som känner er på den säkra sidan, för vi har ju barn som är pinna smala.. ja de går väl på konstant LCHF kost.. inga kolhydrater, utan bara fett, fett,fett....

Men jag har ingen förhoppning av att de som verkligen behöver se detta förstår budskapet, för varför skulle dom?

//Annmarie

I går handlade radioprogrammet Karlavagnen om Lycka!!!!

När känner vi lycka?

Hur gör du för att känna lycka?

Och vad står ordet Lycka för?

I Wikipedia står det så här:

Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett levende där våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än dom i fattiga. Inte heller har stora lotterivinster, allvarliga sjukdomar eller materiella ting någon långvarig effekt på människors lycka. Exempel på några faktorer som har långvarig effekt för hur lyckliga vi känner oss är personlig status och respekt från andra människor samt att ha ett fördelaktigt utseende. Förutom miljöfaktorer så finns det stora individuella genetiska skillnader mellan olika individer som påverkar nivån av lycka. En majoritet av befolkningen anser sig vara lyckliga. Något som kan tyckas lite motsägesefullt är att de flesta även tror sig vara lyckligare än dom flesta andra.

Ja, så är det om vi ska tro Wikipedia, och det stämmer i mångt o mycket.

Min egna lycka nu för tiden får sina törnar då och då.

Men jag kan nog sälla mig till de som känner lycka konstant, den ligger där som en bas-ton konstant o ihärdigt  följer den livets upp och nergång.

Dessa "saker" får mig i ett lyckorus...

När jag kommer ihåg att fota vitsipporna så jag kan njuta av bilden länge...

Lyckan att sitta i någons knä...  

Att jag har ögon att titta med...  

När alla håller sams...  

När jag får sakna någon och längtar....

När jag kan använda mina ben....

När jag kan reflektera och förundras över allt vackert i vår värld....

Detta var bara en liten bråkdel av vad som får mig att känna lycka..

När känner Du lycka ?

// Annmarie

Med radion påslagen idag så fick jag mig en gratis skjuts tillbaka till 1973.

Jag gick i sjunde klass och musik var det bästa som fanns, och det intresset har bestått.

Kan inte tänka mig en tillvaro utan musik.

Olivia Newton John var en av idolerna och hennes härliga countrypop låt..

Let me be there

Jag har väl sjungt den en o annan gång, tror t.o.m vi hade den på repetoaren i ork Thrix.

Men sedan dess alltså 20 år kanske så har jag totalt glömt bort den,

men så idag uppstod den igen ifrån det döda...

och kan man tänka..texten satt där fastkittad i det semantiska minnet.

Det är som muskelminnet, har du bara övat upp en dans, lärt dig stegen, fått dansa dom till musik så slår muskelminnet till o dansen sitter i benen.

Den relationen har sångtexter och jag, men jag blir lika förvånad varje gång det händer...

Så här bjuder jag er på den och tillägnar ju den till min älskade Kent.

Efter att ha vaknat tidigt idag så for jag o Katla till Listerlandet.

Vi har strövat omkring o haft det vansinnigt mysigt nu.

När vi kom fram så for hon omkring o letade efter husse, så efter en lång väntan så kommer han snart hem.

Ingen snö här inte, och det är skönt. Men man ska aldrig säga aldrig.

Bara vi slipper detta....

Bredbandet la av hemma i morse, så efter ett kort samtal med leverantören så ska väl problemet vara fixat tills jag kommer hem igen.

Konstigt vad man blir beroende av det, helst när man går hemma.

Här har det oxå varit krångel och allt pga stormen. Så särbon var utan telefon ett dygn när det blåste som värst.

Jag såg flera träd omkullblåsta längs vägen ner hit, värre här än hemma.

Men nu ska vi ta lite kaffe o vatten.. och gissa vem som får vattnet?

Allt gott så länge

//Annmarie

Denna vecka står vår lilla stad Karlskrona i centrum.

Har väl aldrig fått höra vår stads namn nämnas i Tv så ofta som dessa dagar.

Ja, det gör ju inte precis ont, en sådan fin stad med trevliga invånare behöver lite ljus på sig.

Programmet Halv 8 hos mig har fått besöka Karlskrona.

Deltagarna denna vecka består av en blandad kompott....

Karlskrona runt bordet.... Ibiza, Kristian,Torbjörn samt Helen. Bild: Tv4.se 

När soppan nästan är kokad så är det dags att slänga i spiken.....

Timell hemma hos Anders och Ingrid Nilsson i Ramdala.  Bild: Tv4.se

Här var det spikhål i takpannorna, och allmän röra runt deras hem.

Man kokar över av ilska när man ser vad fuskbyggare kan ställa till med.

Så vi går i det lagandes tecken här nere i södern denna vecka.

Även jag har lite jag ska laga.

   En trasig ängel ska idag bliva hel...

   Min vita ängel kommer att matcha fint till detta vita landskap jag idag vaknade upp till.

Och som pricken över i,et...

    som ett stilleben matchar även denna vita Ros..

Så nu kan jag bara hälsa Sofias Änglar på kanal 5  välkommen till mitt något "röriga" hem och breda ut sina vingar.. så har vi knytit ihop påsen...

   Och alla kan vända hemåt och lämna vackra Karlskrona och förses med varsin Doggybag att ta med sig med fina minnen härifrån..

Jag slänger gärna med alla fuskbyggare,rasister och så lite krydda på moset.."Bajs"..

Ha en fin dag

//Annmarie

Hela dagen har gått i de nedre extremiteternas tecken. Ja, då tänker jag närmast på fötter samt ben.

Uppe med tuppen idag och snabbt iväg till Blekingesjukhuset i Karlskrona.

Jag skulle genomgå en undersökning av mina nervändsrötter.

Ja det var en fruktansvärd undersökning.

Ni kan tänka er hur det känns att få en stöt i armbågen, det gör ju så ont och obehagligt är det med. Denna form av tortyr genomgick jag i över en timma.

Jag var nära på att erkänna allt, precis allt.

-Ja, jag har gett fan i o borsta tänderna i går kväll.

-Nej, jag skickade inte in min deklaration i tid.

- Ok..Det var jag som la hundbajs i grannens brevlåda efter att kommit på att de inte använder "Ren EL " ( vilket du verkar göra) !!

   Bjuder här på halva mig.... ( nej, det är inte Mount Everest, närmast linsen)

   Helvetesapparaten.

Som en halter höna linkade jag sedan mot bilen.

Väl hemma var det gott med en kopp kaffe, och funderade på om jag hade sagt för mycket.

Men kom till slutsatsen att det där med tandborstningen var ju det mest pinsammaste.

En promenad med Katla skulle göra gott för kropp och själ, tänkte att om nu min sjukgymnast Stefan skulle se mig så skulle han känna sig mäkta stolt över sin fina patient som går en halvkilometer efter en sådan undersökning.

Vi styrde färden ner mot stranden och campingen som nu ligger öde.

Men alldeles öde var den ju inte riktigt, vi var ju där, och så fann vi något på gräset...

   en liten sommarsandal  låg där alldeles själv på den stora gräsytan.

Kvarglömd sedan i somras, från någon campande familj.

Den lilla sandal har blivit buren hela sommaren av en liten flicka som kanske har hoppas o skuttat runt på campingen,kanske gjort utflykter till vår vackra stad Karlskrona, eller tagit sig en heldag på Barnen Gård.

Jag började genast fundera på var den lilla ägarinnan just nu befann sig och gjorde.

Kanske i Luleå, eller Stockholm, Malmö eller Göteborg, eller kanske bara här i grannbyn.

Hon kanske var på förskolan idag, eller kanske ligger sjuk och förkyld hemma i sin lilla säng.

Hon längtar nog till sommaren som vi alla gör just nu. Men tänk om hon hade vetat att just idag stod en tant och hennes hund o tittade på denna lilla fina men något illa tilltygade sandal som hon hade burit på sina små fötter och på pigga raska ben dansat runt på sjöängarna på Trummenäs den underbara sommaren  i den Blekingska skärgården.

Sakta gick vi neråt stranden Katla och jag, med ett visst vemod i sinnet som kommit över mig nyss när jag fann sandalen.

Vi satte oss på bryggan och tittade på några sjöfåglar långt där ute.

Solen sken o värmde oss, och tänkte jag att tänk så förunderligt detta kretslopp är, vi lever våra liv i sorg o smärta, glädje och kärlek, och har vi bara tålamodet att vänta så vet vi ju att det alltid kommer en sommar åter.

//Annmarie

Har ni hört talas om detta, hur man gör när man hypnotiserar en höna?

man fångar hönan i famnen, vänder varsamt på henne o lägger henne på rygg, lägger ner henne på marken fortfarande på rygg, ovanför huvudet på marken drar man ett streck, släpp så Hönan varsamt o hon ligger som paralyserad.

Hokus pokus!!!

Idag är värken svår, o när det är på de viset så har jag lite svårt o hålla mig o får "rusa" på toa mycket...

Men så kom jag på det.. 

Jag ska hypnotisera hönan idag.. så blir det nog slut på springet.. eller vad tror ni ?

//Annmarie

att allt är inte sant som man hör när man är liten.

Vika AHA..upplevelser man får under resans gång.

Linn o jag låg o pratade om detta igår,jag berättade vilka villfarelser jag blev itutad mig under uppväxten...

Vilka blev ju då frågan naturligtvis.

Jodu,nu ska du få höra.

1. Man får inte äta många mandelbeskvier,(små som man har på nyponsoppan) för då blir man förgiftad.
2. Gula dumpersar el lastmaskiner som kör på vägen kan inte styra,så dom får man akta sig för,gå helst ner i diket när det kommer en.
3. Pappa kan trolla, han får nattfjärilar att singla ner till marken när de de hör ljudet från ett finger på glas som man stryker lätt..runt runt runt...(samma system fladdermössen använder sig av pappa)
4. De små pytteäggen kommer från tuppen ute i hönsgården.(föder män barn ?)Om jag lyfter på benet o säger kuckeliku,så kan jag värpa(pappa det var du som höll ett ägg bakom rumpan på mig)
5. Det funkar inte att sätta en ficklampa på huvudet o rikta ljuskäglan rakt upp ifall en uggla skulle attackera dig, det gör dom ändå..o för den delen så anfaller inte ugglor.
6. Lika om det kommer en hund rusans emot dig, vänd rumpan till dom så springer de iväg..(funkar inte pappa)
7. Man drunknar om man badar precis efter maten.
8. Om man är nervös så hjälper det att suga på en sockerbit (ja du pappa,tro kan försätta berg)
9. Standarduttrycket att "lillturen" kommer sist.....(var det du som myntade detta uttryck?)

Men detta var underbara "sanningar" som gjorde att man kände sig lite tryggare i vissa sammanhang, och fick känna sig betydelsefull en stund.

Och allt detta kommer från en kärleksfull förälder som vill barnets bästa.. men orden kanske inte räcker till ibland, eller så var det helt enkelt så att man inte ville lyssna på förmaningar.

Idag vet våra barn för det mesta bättre o det går inte att "lura dom"

Men en sak som är alldeles sann som jag noga har präntat in i mina barn.. det är:

Att Tomten verkligen exiterar !!!

Ha en goer dag där ute..

//Annmarie