Skulle man inte gjort detta redan nu, vid denna ålder? Jo visst, jag trodde jag hade gjort det.

Hade ett bra yrke, utbildad till både höger o vänster. En lyhörd empatisk medmänniska med en stor portion av erfarenhet av livet, motgångar, upplevelser och en mycket positiv människa.

Att hjälpa andra, att finnas till för andra, har varit den uppgiften i mitt vuxna liv som sysselsatt mig, både då i handlingar o tankemässigt. När barnen var små hade man fullt upp, att uppfostra fyra barn till att bli empatiska och till fullo goda människor har varit en självklarhet, mitt arbete där är ännu inte riktigt över, utan jag har den lilla fnulan som blir 13 i år att kämpa med, men det känns nu ju äldre man blir.

Men jag behöver hitta min plats igen i livet. 

Livet kommer ju emellan som jag brukar säga, men nu har det ju gjort det verkligen.

Att ha varit en sådan aktiv männsika att ha haft så många järn i elden och pysslat o stått i, när jag nu sitter mest eller ligger så blir livssituationen outhärdlig.

Ibland tror jag vissa dagar att jag inte orkar med en enda dag till.

Jag kan inte återgå till mitt arbete igen, där var jag någon, där behövdes jag, men nu har jag bara blivit en börda för alla.

Det sociala nätverkat jag hade har jag helt tappat.

Jag vet inte när jag hade besök av någon utomstående förutom familjen här sist. jo, det var nog när min Katlas uppfödare var här i julas o hälsade på.

Grannarna börjar väl undra snart om jag helt är en eremit, som inga vänner har, ja.. de har nog rätt, det har blivit så.

Tänk när jag hjälpte Karin med programmet Hattfabriken på Radio Blekinge, så lycklig jag var då, eller när jag kunde hålla på med LInedance, eller bara fick ut o sjunga o underhålla.

Allt har vänts upp och ner.

Nej, nu gäller det att hitta sin plats igen,att ingå i något sammanhang över huvudet taget.

Förra året var ett roligt år fast jag var sjuk o dålig även då, men det hände massor av positiva saker.Jag var faktiskt o reste lite, fick underbara besök här ett par ggr, nya kontakter o nya vänner.. men de bor så långt borta.

Men jag skriver nu som innan att jag har roliga fantastiska saker att se fram emot.

Men ibland är det svårt att se helheten, att ta fram detta glädjeruset.. 

Var ska jag tanka? Var ska jag hitta min näring till själen?

Min önskan är just nu att få komma ut lite..kunna gå till frissan som alla andra gör, jag vill oxå lägga lite slingor i håret, jag vill också bli bjuden på fika hemma hos någon, jag vill få lite massage o åka på Spa, jag skulle vilja åka till stan o kunna köpa lite nya kläder, äta sedan en god middag ute...

Det skulle vara fantastiskt roligt o härligt.

Jag har svårt att be människor om hjälp, jag är inte van att få hjälp heller utan alltid varit en männsika som hjälper...

Men nu är det nog dags, jag får nog börja lära mig att be människor om hjälp.

//Annmarie

 

Jennie

24 februari 2011 08:37

Hej Mia ! Jag tänker faktiskt väldigt ofta på dig , Jag vill så gärna träffa dig nu när vi bor här neråt dessutom , jag vill slita med mamma (som aldrig har tid att ta sig kvalitetstid till det hon verkligen vill ) . Du är så välkommen hit om du vill ta en fika , en kopp kaffe & en jäkla massa skitsnack . För jag saknar dig så väldigt mycket faktiskt , du / ni var ju en stor del av min barndom & uppväxt .
Massor av kramar , jag hoppas verkligen att du börjar be om hjälp <3

http://www.mammatillvidar.blogg.se

ramdala-kiza

24 februari 2011 08:51

Tack snälla Jennie.. det gör jag så gärna, det var rart av dig o tänka på gamla Mia.. Kramar till dig o familjen

 

Carina

24 februari 2011 20:06

Vad ledsamt hur det har blivit. I nöden prövas vännen heter det ju, och det ligger mycket i det...
Om jag nån gång åker söderut och förbi hos dig så kan du ge dig på att du får ladda pannan och gärna en kaka till också tack!
*kramar om*

http://cinacarina.blogspot.com

ramdala-kiza

26 februari 2011 19:04

Tack snälla Carina, det gör jag så gärna, ni är såå välkomna. //Kram

 

Ammis

27 februari 2011 07:37

I livet går man igenom olika skeden, i vissa delar finns nästan allt, i nästa så planas det ut och man "förlorar" dom man minst anar på ett el. annat sätt. Livet är svårt, livet prövar en hela tiden. Att alltid vara stark o. gå vidare är inte så lätt. Man vill mkt men det blir inte alltid som man vill. kÄnner igen mig själv i mkt du skriver förutom att jag har fått vara frisk än så länge vilket jag är evigt tacksam för. Hoppas du hittar vad du söker i livet och får känna att du är du och tillfredsställelse. Önskar dig all lycka. KrAMelikram

http://ammis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande  bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg.  Tävlingen som pågår har jag fått...

Bara du vet vad just dessa bilder säger till dig... Bilder talar till oss på olika vis, den unika känslan ligger i dig som den unika betraktare som du är.     Skriv gärna en kommentar och tala om vad du får för känslor, och vad de gör med dig...

De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv.  Är ingen storätare men nu den senaste tiden kan jag jag känna hunger på de allra märkligaste tider och ställen, under möten, efter möten, när jag springer i korridoerer och kulvetar. I går tr...

med besökandet....       

tror jag.. Lyssnade på ett program på P1 som heter Tendens.. en underbar kvinna som heter Agnesdotter i efternamn och är journalist i botten skolade om sig till rörmokare efter att ha gått in i den berömda väggen, berättade sin fantastiska resa. Nä...