I dag överaskade jag Linn, hon har haft det tufft lilla fnulan den sista tiden så jag ville uppmuntra henne lite. 

Hon har önskat sig en jacka i julklapp.

I dag när vi körde till köpcentrat så sa jag att hon får visa mig jackan hon önskar.

Sagt o gjort.

När hon inte såg la jag ner jackan i varuvagnen...såg den på väg till kassan o hon skrek av lycka så alla kollade.

Jag började skratta gott.

Så här fin blev hon:

Visst är hon fin?

Annmarie 

Skrattade gott när jag var inne på FB idag. Spågubben tyckte jag skulle unna mig något själv.. ingen dum ide´tänkte jag.

Så det blev denna:

Denna föll mig i smaken, tycker om figursydda klänningar, andra är skurna så man ser ut som om man väntade barn.

Ha en härlig dag

//Annmarie

Hur är man när man är Bonnig ?

När Karin o jag på fredagar hade upplagan av Hattfabriken på Radio Blekinge så diskuterade vi just detta.

Hur är man när man är bonnig.. Är det ett skällsord?

Jag tror inte man kallar bönder för bonniga utan det är en annan definition på en person som tar dagen som den kommer, kanske klär sig i gummistövlar fast de bor i stan,pratar kanske med en grov dialekt som är svårförstådd, pratar vitt o brett o högt, är inte buskablyg.

naturbarn helt enkelt....

Så det slog mig med ens, att allt detta passar in på mig.

Jag är Bonnig hörni !!!

Men jag är stolt att vara både Lantlolla o bonnig.. men jag kan föra mig i fina salonger med.. så det finns även lite hopp för mig.

Säger bara Gilla olika!!!

En del bönder var kanske "Lite" bonniga i kväll men två av dem var det ju verkligen inte.

Så vi kan vara kanske överens om att bönder är inte Bonniga.

    Årets deltagare i Bonde söker Fru.       

   Vem kan tro att detta är tre bönder?

Och varför skulle de inte just kunna vara det?

     Och himlen bjöd på en vacker solnedgång .....

Natti

Annmarie

Vaknade upp i dag till en underbar solig Oktoberdag.

Dessa dagar som är höga o klara i luften får mig att minnas min dotter Fridas födelse. Just en sådan här dag var det när hon föddes, tänk att man kan återskapa den känslan man hade då när man gick med en stor mage o bara väntade.

Som jag skrivit innan så älskar jag oktober månad.Hösten är underbar just sådana här dagar.

I dag är det dagen D, den första av de dagar som kanske ska bestämma min framtid, den andra dagen D kommer den 25 oktober då ett besök på Ortopeden ska göras.

Så håll alla tummar o tår för mig idag är ni snälla.

Magen krånglar idag med, men det tar ju ett par dagar innan den är ok.

Rädd att jag kanske smittar fortfarande , men mötet måste bli av.

Somnade gott i går kväll efter Sms.et jag fick.

Har berättat både för Kent o Susanne idag, o de tyckte det var både fantastiskt, underbart men lite spokie..

Men i natt har jag drömt att jag skulle uppträda i en kyrka, sjunga solo, sedan drömde jag att jag tog ut pengar o att en gubbe kom o tog mina pengar rakt framför näsan på mig...Konstiga drömmar.

Nu ska jag ta lite Te o njuta av den palett av färger som naturen dukar upp just nu..vem håller i penseln ? 

// Annmarie

 Måste berätta för er något märkligt som hände för en stund sedan. jag skrev ju mitt blogginlägg, och jag får erkänna att när jag gjorde det så hade jag precis gråtit en skvätt, kände mig ensam helt enkelt. När jag precis har skrivit i inlägget att Linn är en välsiignelse att ha här hemma så plingar det till i min mobil..sms. Kollar o då är det från Linn,

skickat för över två månader sedan när hon var i Kroatien."Mamma, är så ledsen för att jag inte kunnat ringt, längtar efter dig varje dag o gråter lite på kvällen. Älskar Dig    //Linn."
Var inte detta ett tecken från någon? Var det inte någon som lät detta hända ?

   Tack Pappa o Mamma.. jag tror det var någon av er!

Ps.Mamma, jag visste inte att du var så tekniskt lagd   Ds.

Intensiva veckor var det innan Stockholmsresan.

Många samtal, ni kommer ihåg tjafset med FK?

Nu har allt lagt sig, allt blev så tyst.

Vilka trevliga dagar jag hade i huvudstaden och inte nog med det vilken upplevelse samt vilka härliga människor jag har haft förmånen att bli bekant med.

Allt skulle ju kännas tipp topp.

Men det finns inget mellanting nu. Allt har normaliserats, men ändå inte.

Allt har blivit så tyst..skönt kanske en del skulle tycka, men har man som jag nu levt i tysthet sedan i April, inte funnits med eller deltagit i ett socialt sammanhang, sä är det inte skönt.

Jag har min familj, mina barn, Linn håller låda och det är en välsignelse.

Men sedan då? När jag är själv, då är jag själv!!!

Det är som sagt för tvära kast här.

Jätteledsen för att jag inte kan ta mig till Stockholm till helgen, jag tycker om någon förutom de deltagande ska vara på plats så är det väl jag, som puschat o stöttat laget i närkamp, tröstat o uppmuntrat. Nej, det känns faktiskt lite snopet. Men  sånt är livet.

Har min födelsedag den dagen, så vi får fira lite här hemma.

 Men allt har blivit så tyst.....så tyst.

Vad ska de säga på mötet i morgon? Hur ska framtiden se ut, vad finns det för mig att uträtta?

Vågar knappt tänka på det, och en sak är jag rädd för, och det är det att det finns risk för att jag pratar ihjäl dom på något vis...

får väl komma på något som kan stoppa mig, annars gör jag väl bort mig.

Vad säger ni om denna ide´:

Ja, nu är det ju inte precis

detta användningsområde

det handlar om, men effekten skulle bli fantastisk!!!

   Och det blev en vacker solnedgång i kväll med.

//   Annmarie

Gångerna som jag har lämnat min plats i soffan idag är lätträknade.

Det blev som jag bestämt mig, jag ligger här för resten av dagen, och det var inget svårt beslut eller svår bedrift att infria.

Kalla mig gärna latmask, för det är jag, en väldigt effektiv latmask.

Tror att jag idag med hjälp av tankekraft har tagit fler beslut en en hel hord av beslutsfattare i Sveriges regering, under  en hel mandatperiod.

Kosten har det varit lite si o så med, kaffe macka, kokt majs o ett antal bullar.

Jo, två clementiner med.

Så jag överlever.

Vilka beslut jag tagit. undrar ni det?

Jo, att få mer tid för mig o mig o mig.. och för min familj, ska inte låta bekymmer o motgångar komma i vägen.

Låter enkelt o patetiskt kanske, en klyscha som man lätt häver ut sig.

Andra beslut o viktiga samtal har tagits o hållts, men de stannar hos mig.

Till en början kändes dagen som ett enda stort grått tuggummi som jag behövde brottas med.....

Dagen avslutas nu med sinnesro

O det blev en vacker solnedgång till slut.