blir inte jag.

Vilken spännande höst. blev uppringd av Meter-Tv förra veckan, så nu har jag kvalat in till en plats i nya tv-showen på fyran, klarade visst alla 20 frågor. 

De ska höra av sig inom kort sa Michaela som ringde.

Kul grej att få vara med om o så blir det ju bra med boende i Sthlm då jag kan natta hos Tor o Frida.De följer ju förhoppningsvis med till inspelningen i Värtahamnen..

100.000 kan man vinna som mest, en frågesporttävling där du ska kunna svara med rapp mun, kunna lite om allting roastas av programledaren Kajsa Ingmarsson så den 28 oktober reser jag till huvudstaden för inspelning.  

Hälsar på i min egna blogg så här mitt i natta.

Lite uppdatering i halvtid bara.

Arbetar, men just nu förkyld o eländig.  

Har varit hos dottern i Sthlm förra helgen, fantastiskt mysigt o roligt.  

Linn o jag flög upp, så skönt att slippa köra för det hade jag aldrig orkat med min rygg.

Närmaste framtid:  Får besök av mina kära o goa vänner Jill o Inger, längtar tills dess nu.Storseans   här i Sibbamåla hembygdsgård.

Min man o jag ska åka på kalas   till V.Nöbbele den 9 september då lilla Saga fyller 6 år. Fått en sådan fin inbjudan idag. Det ska bli kul att få träffa Kents barnbarn o deras pappas nya flickvän som verkar så rar.

En ny flygtur   till Sthlm står på agendan inom snart, någon gång i Oktober.Dottern fyller år     samt att jag ska på lite andra äventyr   oxå.Javisst ja, jag fylller ju också år då..vi får väl bjuda varandra på mat kan jag tro.

   Skansen

//Annmarie

Ingen insperation att skriva här.

Ibland saknar jag mina vänner som jag vet läser min blogg, skulle vart roligt om ni hört av er någon gång istället eller kom o hälsade på. Jag är inte pigg längre att dela med mig av min vardag eller händelser....när man inte ändå vill ha någon fysisk kontakt. 

Alla ni andra tackar jag så mycket så länge o inom en framtid så ses vi igen här eller i någon annan blogg.

Kram på er

//Annmarie

Antikmässa på Bäckaskogs slott.

Underbart roligt. Men hade kunnat kallat det för antikförsäljning. Massor av vackra saker till mindre vackra priser. En Rysk ikontavla 15x15 cm, 5000:-.

Men det har varit en nostalgitripp, allt från tidningar till gamla vackra bleckburkar. Vackert porslin, filmisar, leksaker. Kristallvaser och smycken utöver det vanliga.

Jag hittade det lilla bladet vi fick i söndagskolan...Lillklassen. Tänkte nästan köpa men det fick vara.

Sugen blir man ju på kaffe, så vi besökte slottets cafe´.

Efter en god fika så besöker vi slottsgemaken, och det var en upplevelse i skönhet o estetik.

Hade inte haft något emot att bo i dessa vackra salar, med eller utan slottsspöken!!

            Karl XV Johan.

          Vackra väggmåningar fanns det i alla rum o salar.

När vi nu ändå var i gång o utforska Skånska slott o herresäten så for vi vidare till Trolle-Ljungby slott, har alltid velat gå in där och titta men har alltid varit stängt när jag befunnit mig utanför. Men så icke idag, men till min stora besvikelse fick man bara besöka borggården, o hade de tagit betalt för det ja då hade jag som jätten slängt en stenbumling så stor att vallgravarna hade orsakat översvämning o Wachtmeisters potatisskörd hade ruttnat bort. För det var absolut den värsta besvikelse idag. Men en så stor Ask stod på gården, den största jag någonsin sett, ja trädet Ask alltså.

Omgivningarna var och är vackra där nere, så här kommer lite foton.

                Sist besökte vi slottskyrkan brevid, från 1200-talet, dopfunten även den från samma århundrade.

Under denna slottsutflykt såg vi inte röken av vårt Kungapar som är här nere i dag på Scoutlägret, och det iofs tur det för jag eller någon annan orkar inte vända blad åt Kungen.. det får andra göra för vi "Bönder" har fullt upp med att vända höet i dessa Sl(o)ttertider.

//Annmarie

..ja då brukar man väl vara barfota om man nu inte har strumpor och skor på sig..

men igår var det första gången jag hade strumpor på mig en sommardag. ja, en sommardag var väl att ta i, regnet har stått som spö i backen mest hela veckan här.

Luftfuktigheten är så stor så mina cheesballs som låg i en skål i köket över natten var som de hade stått i skafferiet en vecka.. sega o otäcka.

Vi kommer säkert att se på våra medmäniskor denna kommande höst att vemodet tynger dem o depressionerna kommer som ett brev på posten.

Sedan många familjer som tagit lån för att komma en ynka vecka utomlands för att få lapa lite sol, där de till råga på allt drar på sig en magsjuka.. för detta kommer de att endast kunna ha bröd o vatten på bordet och uppmana barnen att äta så mycket de kan i skolan matbespisning.

Många glada sommar företagare som campingvärdar kommer att surt se på då alla pengar de tjänat in denna sommar kommer att hamna i fickan på varuleverantörer, de enda som tjänar på denna sommar är väl de stora köpcenter och olika museum som vi har.

Så vi får be till vädergudarna att Augusti kommer att bli varm och solig.. för D-vitamin måste vi nordbor ha. Norrland har detta år varit mycket lyckligt lottade med varmt o soligt väder och det får vi här nere i södern unna dem, så grått o mörkt o kallt de har under övriga året.

Så vi får samla ihop oss o glädjas över de som har haft en någerlunda fin sommar och semester, för att glädjas över andras tur och välmående måste vi lära oss i detta så starkt demokratiska samhälle där vi så fint pratar om vår kärlek till våra medmänniskor, helst nu efter det hemska som hänt i Norge.

Något av det värsta jag vet är avundsjuka människor som inte unnar någon annan glädje och lycka, vad fattiga i själen dessa människor måste vara.

Jag har en del människor runt mig som nu när de börjat arbeta som småler sarkastiskt ner de granskar vädret och säger att att det kan de gott ha de som just gått på semester.

Så intelligentbefriande att önska andra människor otur o skitväder.

Nej, vi får gemensamt hitta glädjen o värmen i oss själva så blir dagen lite ljusare o lättare av sig självt, för det enda vi inte kan påverka 2011 är vädret och det är väl tur det annars hade väl tredje världskriget utbrutit med omedelbar verkan.

//Annmarie  

Idag väcktes jag av en telefonsignal. Ett samtal där jag inte ´riktigt var med i sammanhanget, en konstig känsla i maggropen sa mig att något inte var som vanligt i dag.

När jag la på kom nästa samtal.

-Hej mamma, snart är vi på väg.- Jag hörde Fridas röst, visst ja, idag bär det av mot Stockholm och Bromma som kommer att vara deras hemort nu.

Som vanligt oroades jag för hur vädret skulle påverka färden, det spöregnade här o lika i Kalmar.

Så i dag är det den dagen då jag med full kraft får ta mig an en acceptans och verkligen få in i huvudet att jag kan inte fr.o med i dag kan ringa och fråga om de vill ha lite kaffe, eller om de kan komma o ta ut Katla åt mig, eller bara komma för att jag längtar efter både henne o Tor.

Frida har varit ett sådant stöd för mig under hela min sjukdomstid, alltid funnits där till hands med både stöttning o skäll, förmaning och med en omsorg som varit total.

Jag är så glad för deras skull attt de kan nu skriva ett nytt kapitel i sitt liv, vilka möjligheter som väntar på dom i storstaden.

Tor har fått en sådan bra anställning från sitt arbete här i Karlskrona, han ska arbeta precis bredvid Dramaten, fint värre ska det vara.

Så missundsam är jag inte , utan är bara en kärleksfull mamma som kommer att sakna min dotter o hennes sambo.

Men jag måste tacka Frida  att hon nu skapar en möjlighet för mig att äntligen få se min idol Dolly Parton i Globen, hade aldrig kunnat ta mig upp med övernattningsmöjlighet innan. Nu har jag en go säng som väntar nästan mitt inne i stan 10 min från Bromma flygplats.

Förut så resonerade jag  så här att :Det bästa med Stockholm är när man ser det i backspegeln. Nu får jag säga så här i stället: Det bästa med Stockholm är att Frida bor där !!!

KÄRLEKEN är den kraft som skapar,
växande, sänder ut, öppnar och stannar,
avslöjar, delar med sig och helar.

RÄDSLAN sveper in i våra kroppar,
KÄRLEKEN låter oss stå nakna.

RÄDSLAN klänger fast vid och håller 
kvar allt vi har,
KÄRLEKEN ger bort allt vi har.

RÄDSLAN griper tag,
KÄRLEKEN släpper taget.

RÄDSLAN gnager,
KÄRLEKEN lindrar.

RÄDSLAN går till attack,
KÄRLEKEN rättar till.

//Annmarie

Detta kan bli verklighet.

Som livet ser ut för många just nu med barnfattigdom och dylikt, så är vi här snart.

Vi kommer att avpolitera våra barn, det viktigaste och dyrbaraste vi har i livet.

Vi kommer att göra drastiska val som kommer att ha konsekvenser för de drabbade och de runt omkring i årtionden.

Finns det då inga andra val? 

Finns det något som vi karriärssugna människor kan göra åt saken?

Jo det finns det nog, en lösning skulle vara att först och främst se till att detta konsumtionssamhälle som vi hjälper till så fint med att hålla vid liv pga våra dagliga inköp samt prylbegär sackade ner lite.Naturens resurser räcker inte hur länge som helst.

i mitt tidigare inlägg tog jag just upp detta efter att fått negativ respons på mitt inlägg om "Maskrosor"

Om vi stillar oss lite och funderar på vad vi egentligen behöver här i livet så kan jag garantera att det inte är en massa elektroniska prylar, vi behöver inte de senaste modeplaggen, vi behöver inte springa till frissan var femte vecka.

Vad vi behöver är varandra, att vi visar kärlek till vår nästa, vi kan varken köpa lycka eller våra barn.

Barn är smartare än så och de förstår när mamma och pappa försöker köpa deras gunst.

Barn behöver närhet, de behöver bägge sina föräldrar, om de inte finns till hands föräldrarna så duger gott en  nära släkting, en kärleksfull granne eller lärare..ect.

Att ge kärlek och omsorg till sina barn tycker väl och anser alla att det är det mest naturliga och den instinkt som ligger djupast inrotat i oss människor, men det funkar inte så för alla.

Ställ dig frågan: Hur visar jag kärlek, hur gör jag?

Hur visar jag omsorg och omtanke,hur gör jag?

Svaret är många. När det gäller vår familj, barn och andra anhöriga kan det visas genom ord, beröring,handlingar.

Om du frågar ett barn vad det önskar sig mest så tror jag att svaret är givet: Föräldrar som är närvarande som finns där i stunden.

Om vi sänker garden och inventerar i våra liv så kommer kanske vi på att det där spelet, eller byggsatsen eller datorn, TV,n är inget livsnödvändigt. Det viktigaste är mat på bordet, en skön säng att sova i, ett knä att sitt i, en hand att hålla.

Mitt skräck- senario skulle vara om alla vuxna skulle sluta ta sitt ansvar och tänka att de inte duger till som förälder bara för att de inte har den ekonomin till att köpa de prylar som ungarna skriker efter.

Konsumera måste vi för att samhället ska gå runt, för att människor ska ha ett arbete för att staten ska få in de pengar de behöver för att tillgodose oss invånare ett välfärdssamhälle, men det får aldrig ske på våra barns bekostnad.

//Annmarie