Direktlänk till inlägg 19 juli 2011
Detta kan bli verklighet.
Som livet ser ut för många just nu med barnfattigdom och dylikt, så är vi här snart.
Vi kommer att avpolitera våra barn, det viktigaste och dyrbaraste vi har i livet.
Vi kommer att göra drastiska val som kommer att ha konsekvenser för de drabbade och de runt omkring i årtionden.
Finns det då inga andra val?
Finns det något som vi karriärssugna människor kan göra åt saken?
Jo det finns det nog, en lösning skulle vara att först och främst se till att detta konsumtionssamhälle som vi hjälper till så fint med att hålla vid liv pga våra dagliga inköp samt prylbegär sackade ner lite.Naturens resurser räcker inte hur länge som helst.
i mitt tidigare inlägg tog jag just upp detta efter att fått negativ respons på mitt inlägg om "Maskrosor"
Om vi stillar oss lite och funderar på vad vi egentligen behöver här i livet så kan jag garantera att det inte är en massa elektroniska prylar, vi behöver inte de senaste modeplaggen, vi behöver inte springa till frissan var femte vecka.
Vad vi behöver är varandra, att vi visar kärlek till vår nästa, vi kan varken köpa lycka eller våra barn.
Barn är smartare än så och de förstår när mamma och pappa försöker köpa deras gunst.
Barn behöver närhet, de behöver bägge sina föräldrar, om de inte finns till hands föräldrarna så duger gott en nära släkting, en kärleksfull granne eller lärare..ect.
Att ge kärlek och omsorg till sina barn tycker väl och anser alla att det är det mest naturliga och den instinkt som ligger djupast inrotat i oss människor, men det funkar inte så för alla.
Ställ dig frågan: Hur visar jag kärlek, hur gör jag?
Hur visar jag omsorg och omtanke,hur gör jag?
Svaret är många. När det gäller vår familj, barn och andra anhöriga kan det visas genom ord, beröring,handlingar.
Om du frågar ett barn vad det önskar sig mest så tror jag att svaret är givet: Föräldrar som är närvarande som finns där i stunden.
Om vi sänker garden och inventerar i våra liv så kommer kanske vi på att det där spelet, eller byggsatsen eller datorn, TV,n är inget livsnödvändigt. Det viktigaste är mat på bordet, en skön säng att sova i, ett knä att sitt i, en hand att hålla.
Mitt skräck- senario skulle vara om alla vuxna skulle sluta ta sitt ansvar och tänka att de inte duger till som förälder bara för att de inte har den ekonomin till att köpa de prylar som ungarna skriker efter.
Konsumera måste vi för att samhället ska gå runt, för att människor ska ha ett arbete för att staten ska få in de pengar de behöver för att tillgodose oss invånare ett välfärdssamhälle, men det får aldrig ske på våra barns bekostnad.
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...