Direktlänk till inlägg 29 juli 2011
Idag väcktes jag av en telefonsignal. Ett samtal där jag inte ´riktigt var med i sammanhanget, en konstig känsla i maggropen sa mig att något inte var som vanligt i dag.
När jag la på kom nästa samtal.
-Hej mamma, snart är vi på väg.- Jag hörde Fridas röst, visst ja, idag bär det av mot Stockholm och Bromma som kommer att vara deras hemort nu.
Som vanligt oroades jag för hur vädret skulle påverka färden, det spöregnade här o lika i Kalmar.
Så i dag är det den dagen då jag med full kraft får ta mig an en acceptans och verkligen få in i huvudet att jag kan inte fr.o med i dag kan ringa och fråga om de vill ha lite kaffe, eller om de kan komma o ta ut Katla åt mig, eller bara komma för att jag längtar efter både henne o Tor.
Frida har varit ett sådant stöd för mig under hela min sjukdomstid, alltid funnits där till hands med både stöttning o skäll, förmaning och med en omsorg som varit total.
Jag är så glad för deras skull attt de kan nu skriva ett nytt kapitel i sitt liv, vilka möjligheter som väntar på dom i storstaden.
Tor har fått en sådan bra anställning från sitt arbete här i Karlskrona, han ska arbeta precis bredvid Dramaten, fint värre ska det vara.
Så missundsam är jag inte , utan är bara en kärleksfull mamma som kommer att sakna min dotter o hennes sambo.
Men jag måste tacka Frida att hon nu skapar en möjlighet för mig att äntligen få se min idol Dolly Parton i Globen, hade aldrig kunnat ta mig upp med övernattningsmöjlighet innan. Nu har jag en go säng som väntar nästan mitt inne i stan 10 min från Bromma flygplats.
Förut så resonerade jag så här att :Det bästa med Stockholm är när man ser det i backspegeln. Nu får jag säga så här i stället: Det bästa med Stockholm är att Frida bor där !!!
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...