En godnattsaga...

Någonstans i något land låg ett vackert stort hus uppe på en kulle.

Huset var gammalt och nött.

Här hade många generationer levat sitt liv, barn hade fötts och gamla hade lämnat detta jordelivet.

I det största och vackraste salen som alltid gått under namnet Balsalen, fanns det ett vackert spröjsat fönster, många hade de varit som stått just vid detta fönster och blickat ut över gärden och åkrar. Kanske de hade sett upp på himlen beskådande ett stjärnfall så vackert och önskat sig något.

I alla år hade samma gardiner hängt där i fönstret,skira vackra vita spetsgardiner med det finaste lilla brodyr på. Dessa hade med beskådat generationernas skiften.

På andra sidan salen fanns den stora höga dörren,med grov skurtröskel samt ett vävt tungt ulldraperi i lite mörka dova färger. Detta draperi hade också hängt där i alla år, kanske någon gång blivit nedtagen för att luftas ute i solen.

Vad ingen visste var att under alla år som draperiet o gardinen hängt där så hade ljuv kärlek uppsått mellan de två. Draperiet beskådade varje dag den lilla gardinen så skir o enkel,kanske sakta med en graciös rörelse fladdrat stilla av vinden som kom från fönstret som hade öppnats för vädring.

-Hon rör sig så vackert, tänkte draperiet,så kvinnligt så sensuellt.Djupa suckar kunde höras om man lyssnade riktigt noga,då draperiet tänkte på att aldrig skulle de två få mötas, det var alldeles för långt emellan dem.

Lika tänkte den lilla spetgardinen, hon hade förälskat sig i draperiets utstrålning av styrka,kraftfullhet samt vackra själ med de mest underbara dova färger. Draperiet signalerade en trygghet som lilla gardinen sällan hade fått känt, inte när ibland man glömde fönstret på vid gavel,och den kraftiga vinden slet och drog i henne.

Aldrig skulle de tu få mötas.

Det första och det sista de såg,så var det varandra dag ut och dag in.

Men en dag hände det, huset skulle få en ny ägare,kvinnan ville ta ner allt tyg runt om i huset, tvätta det och de som var för slitna skulle hon kasta.

Hon gick in i salen och betraktade de tu,kände på den skira spetsen i gardinen, drog lite försiktigt i draperiet för att känna dess styrka,så bestämde hon sig.

Dessa två var för vackra för att kasseras, de skulle absolut få känna på att rengöras, skänka lite nytt liv i dem

Sagt och gjort, hon bad husan att plocka ner dom från sina ställen.

De vågade knappt andas, vad skulle hända? Skulle de äntligen få chansen att mötas?

Hushållet hade införskaffat nymoderniteter, en tvättmaskin, eftersom husan var gammal o även hon sliten så glömde hon att sära på de två, utan de tvättades i samma maskin.

Detta möte var underbart,de virvlade kring där som i den vackraste vals,de berörde varandra och lyckan var total, om än bara för ett ögonblick.

De hängdes upp på samma plats igen,hon vid sitt fönster och han vid sin dörr, men när de beskådade varandra igen på håll så märkte de det underbara som skett, de skulle alltid få vara tillsammans.

I tvätten hade de färgat av sig på varandra, i hennes skira tyg fanns nu inflätat de vackraste dova färger som smälte in som en solnedgång en tidig försommarkväll. De skulle alltid få vara tillsammans....avståndet var nu längre inte ett hinder, utan fick de denna enda gång få sammansmälta ,så fanns de för evigt hos varandra.

Annmarie Magnusson 20100512

Jag har nu kommit fram ur vassruggen.

Har det kämpigt. Har så ont så jag snart blir tokig.

Varför är det bara idrottsmän som får MR röntgen samma dag de skadar sig, nä det är skillnad på folk o fä!!

Har oxå hjälpt till så gott det går med Susannes blogg, hon har fått sådana hemska kommentarer. Min fråga är: Vilken offentlig person mer än Bondesusanne svarar så gott som alla sina läsare? Fast Susanne är så ödmjuk o go så får hon skit från personer hon inte känner. De antar,tror, och anklagar henne för saker. Vad jag skäms över att vara svensk ibland. Den ökända svenska avundsjukan.

Men läsa hennes blogg det ska dom, fy fanken för sådana människor. Har även jag råkat på det fenomenet som ni vet under snart tre år. Jag vet ej om dessa personer åter igen har hittat min blogg.

Jag känner att jag ej kan vara personlig någonstans, ha mitt liv ifred.

Nu har en av dessa personer hittat Susannes blogg, De har aldrig varit intresserad av henne. men eftersom hon o hennes anhörig vet att jag ska  eller rättare jag o dottern ska åka dit upp till midsommar så tror de att de ska sitta där o ha full insyn vad vi gör, äter,dricker o osv på midsommarafton. Och just denna person tog åt sig av ett inlägg som Susanne la ut på bloggen. Just hon bland 3000 läsare,väldigt  märkligt. Susanne skrev om mig,la inte ut mitt namn, beskrev dilemmat,och just denna person skrev: Menar du mig? Varför?Mitt ex fick ett mail som var väldigt otäckt. När han loggade in så stod det på mailet innan han öppnade det. Var har du  upplevt..(namn)........

Han undrade just vad som stod på. Då fick han fram en fd nära anhörigs namn efternamn,dennes profil på en viss sida..etc. 60 filer var medskickade där det fanns massor av kort o sidor på nätet som vi aldrig sett.Och för varje gång vi var ute på nätet o tittade på något ex min blogg här så ändrades filerna o våra bilder hamnade på profilen. Personen måste ju ha gjort något särskilt för att detta mail skulle skickas till K,eller hur. Han har inte denne personens mailadress i datorn, ej heller är han medlem på denna sida som mailet kom ifrån. Så jag undrar vad vissa pysslar med.

Ca 1 miljon personer i Sverige är medlemmar här, så då kan vi börja använda oss av sannolikhetsläran hur stor chans procentialt det skulle vara att någons f.d skulle hamna i K dator.

Så jag vet hur det är Susanne!!!

Nu ska jag ta mig i kragen i helgen o hälsa på er igen. men ska jag ta o göra det så tar det en faslig tid, man vill ju inte bara slänga sig in på bloggvänners sidor, skriva ett flyktigt Hej o sedan rusa vidare. Man vill ju läsa senaste inläggen, kommentera riktigt o engagera sig.

Ha det bäst i helgen mina vänner. //kramelikram

  Min lilla prinsessa...  

Här är underbart att sitt o minnas tillbaka på de år som gått.....det är jobbigt att minnas ibland, men alldeles nödvändigt.

Idag är det faktiskt lugnt här, Inga flanörer spm invaderar vårt hem. Till och med högfärdsblåsan håller sig lugn.

Vädret här är inte det bästa, man får minsann burra upp fjädrarna o kura ihop sig under en tuva.

Det bästa med detta urusla väder är att maskar o annat smått o gott dyker upp.

Ska blanda maskarna de vita med lite svamp,och paprika, lite vasskott som jag hittade nere vid sjökanten.

I går gjorde jag en utflykt till grannhagen. mycket djur var där ..skånska gäss o o andra mindre nogräknade kreatur.

Tog med mig lite blomster hem i denna hagen, en ska kycklingen min få... hoppas hon blir glad.

Nu ska jag vira in mig i en vassrugg o slumra en stund......

  Här hoppade jag på det det fasanfulla stålmonstret som brukar rusa förbi.. några fjädrar rök men vad gör det......

Jag fick förfrågan om jag ville åter igen lägga ut ett kapitel på min barnbok :Runt mammas hage..så här kommer kapitlet: Moster Klara

Nu när pappa kommer hem från arbetet ska han ta alla julgrupperna med sig för att lämna dom till de behövande,mamma säger så.. "till de behövande" Kajsa o jag tycker att vi också är behövande, behövande på godis, kakor och massor av läsk. Nu till jul kommer svagdrickabilen, det är en lastbil med flak som har jättemånga stora stora bruna flaskor med vit porslinskork på med nästan svart skummande läsk. Våran storebror tycker det det smakar öl,det luktar illa öl, tycker jag, men han har nog smakat. Undrar om mamma vet om det. Men svagdricka luktar gott o smakar ljuvligt tycker jag.

  

Så är denna dag snart till ända......

Jag tackar någon någonstans allt vad jag fått uppleva idag.

Tänk att jag orkade ta mig till frissan och att hon hade tid med mig. Jag hade en skön fikastund på stans mysigaste fik.

Tittade på söta klänningar,tänk om man hade sjöar att ösa ur, då skulle jag köpa en söt en till min dotter Frida.

Jag fick en härlig bild från Frida när hon varit o matat kisarna för ett tag sedan.

En stund i telefon med tokkära Susanne har ocks hunnits med.

Tuppen tog nyss några bilder på en underbar himmel.....

Denna skulle jag vilja ge till Frida, visst är den fin?

   Godmorgon mina vänner. Sovit gott?

Idag tänkte jag bjuda er på en naturupplevelse,ni kanske har undrat hur vi har det här i hagen, hur omgivningarna ser ut?

Ja, nu så har jag kommit övert en kamera som en av de filtsittande flanörerna glömde i helgen.

Jag har en förkärlek till träd, varför kan vi höns inte klättra i träd eller varför nu när vi har vingar.....vackra sådana,varför kan vi inte flyga?

Kunde jag klättra så skulle hela min dag gå ut på att klättra i varje träd här i hagen, sitta där uppe på toppen, ja fåren skulle ju glo lite misstänktsamt o tänka att nu försöker hon klättra på karriärsstegen, men tji fick dom. Jag vill ha luft under vingarna...sitta där o fantisera om allt.

Varför ska klättring i träd bara vara för små kycklingar, vi kärringar kan väl få ha lite kul vi med,eller hur.

Mitt favoritträd är Eken, den har vi mycket av här i södern. Tänk om en 300 årig Ek kunde tala,så mycket den har fått uppleva.

Sett människor, förälskade par gå han i hand över ängarna, sett  förtvivlade människor som tagit sig tillflykten till naturen för att där släppa ut sin smärta. Sett snapphanar smyga omkring i trakterna...... Ja om man ändå kunde tala med dom,då hade man kunnat skippa historielektionerna i skolan.

Visst är den vacker...?

Här hittade jag kameran.

Här tror högfärdsblåsan att hon ska flytta in, men jag har upplyst henne om att här bor nog kungen.....

Visste inte att träd åt stenar...?

Här tar jag alltid mitt morgondopp!

Gamla hällristningar har vi med!

Hrmmm......smög mig fram till högfärdsblåsans rede o tog ett kort på hennes som hon säger unika flora- samling...döa pelagoner säger jag...           

denna förmiddag.

Fåren har sin a lamm o ta hand om, jag ruvar på mitt ägg jag, ja inga nya kycklingar blir det, räcker med de fyra jag har. Men jag ska försöka kläcka en del nya ideer ang min status här i hagen.

Den högfärdiga skrytsamma bonna hönan trippar runt här, putsar sina fjädrar o står i. Hörde rykten om att hon gått med i viktväktarna... varför ska man vakta vikter...vi har väl ingen våg här i hagen? Vad ska hon väga?

Fåren,stenarna här ute ? Eller självaste staketet, ja hon får väl ställa sig i grindhålet o hålla vakt, bättre hon hade tagit betalt..grindslant. För nu i helgen var hagen invaderad av människor som kom o hade picknick,har ni hört ett sådant konstigt ord? Picknick,måste komma från oss höns, när man går här o pickar efter larver eller annat gott.

Men de lämnade en hel del godsaker efter sig,brödsmulor,små avlånga vita maskar som för den delen var stendöda,Tuppen sa det heter spagetti,men sjutusan vilka goda maskar har väl aldrig ätit något godare,säkert någon utländsk art!!!

Helt plötsligt hörde vi en melodii, ja inte var det herr Näktergal som flyttade in i helgen utan något helt annat.....

Jag blev röd enda ut i näbben, Tuppen började kråma sig och vidhöll att det måste ha varit Morbror Alfred,tuppen som flyttade som låten handlar om i början i sången o Högfärdsblåsan skrek; Det är MIG de sjunger om........

Som bryr sig engarerar sig o tänker på mig.

Att jag alltid har varit en männsika som alltid hjälpt alla andra, lyssnat ,stöttat, funnits till både dag som natt är inget nytt för mig. Men nu när jag får en sådan omsorg stöttning från många håll så blir jag så överrumplad att jag knappt vet hur jag ska tacka.

Jag vet... ett vanligt Tack räcker.

Jag fick en fråga av en kollega i gång som frågade:Är du inte van att få hjälp?

-Nej, sa jag och tårarna började rinna.

Så de som berörs av detta,Susanne,Bibbi ..mina barn Älskade Frida  Tack Tack Tack