Solsken och solsken .

På väg hem från arbetet spelar lokalradion SOS med ABBA, inga nödsignaler behövs skickas här ifrån idag.

Att sluta tidigt från arbetet är guld värt sådana här fina dagar, Katla blev överlycklig då matte gjorde entre med ett nytt märgben i högsta hugg.

Men visst hon sprang direkt till sin bädd och bökade ner det under fällen, plattade till med nosen så nu ligger den där i väntan på våren eller nått, inte vet jag. Ska låtsas om att jag inte ser den.

City gross håller på att byggas om, självscanning ska dit och JA.. jag var överlycklig när jag kunde gå ut därifrån, fy fanken för storköp Citygross eller Maxi eller Willys spelar ingen roll, jag blir varje gång lika stressad över att befinna mig innaför dess väggar.

Nu väntas en promenad med Katla i solskenet, vi ska gå bort till hästarna idag o säga hej. När jag kör förbi dom kommer de springandes de känner igen  min bil nu.

Nu ser jag mitt hus, man kan tro att kyrktornet är en del av det.  

Lite närmare nu....  

Ohh nu kommer hon med röda självgående vagnen.,   - Har du varit i affären ?

..jaså..du säger det, du kommer sen..ja ja, här får man vänta på moroten...Ska inte prata med dig mer..Näpp!!!!!!

//Annmarie  

förens Du visar dom i handling.

Den frasen har följt mig denna helg. En helg ensam hemma med hund o kisarna. Ett par dygn med tid för reflektion.

Var det så här ensam jag ville vara när jag närmade mig 53, var detta mitt mål i livet, naturligtvis inte.

Många vet att jag har bil, men det är svårt att  köra långa sträckor när ryggen värker och benen inte alltid lyder mig.

Men vi har haft en relativt mysig helg Katla och jag.

Ja, ord betyder inte ett skvatt, inte ett piss med grövre ord.

När någon säger: Jag älskar Dig, ja det är lätt att säga men ack så svårt att visa ibland, eller Jag är rädd om dig..ja visa det då. Håll mig i handen när jag är ängslig, var mig behjälplig, bär mina tunga matkassar då. 

Nej, så här i medelåldern har jag slutat att be om ursäkt för mitt Jag. Jag står ingen skyldig för någonting. Jag har hälpt många människor i deras liv, stöttat dom, tröstat dom, passat deras barn, kört ärenden och så vidare, nu är det jag som vill ha hjälp, jag som vill ha tröst, jag som vill bli körd.

En männsika kan inte satsa mer i ett liv än det den har råd med, och jag ser att att jag har levt långt över mina emotionella tillgångar tillräckligt länge.

Jag har fått ta emot hårda ord, hemska anklagelser, men mitt i allt det där har jag bara fått stå ut med allt mer och mer. 

Idag och i framtiden framöver ska jag bara göra sådant som jag blir glad av, jag ska bli mycket snällare mot mig själv. För vem tackar mig i det långa loppet av att jag bara ger och ger av mig själv.. inte någon.

Så tänk på det kära läsare, att ORD här i livet betyder ingentng förrens du visar dom i handling.

Sedan några inlägg tillbaka har jag fått negativ respons på de bilder jag själv har tagit här, jag vet att jag inte är någon mästerfotograf och har aldrig påstått något annat.

Vem som helst nu för tiden med dagens teknik kan kalla sig fotograf, är väl inget svårt med de superkameror som finns på marknaden. Men jag har en liten digitalkamera värd 600 och jag gör det bästa jag kan med den.har inte råd att köpa en för 20.000:- ca.

//Annmarie  

Ja, nu är det helg igen det var värst vad veckorna springer iväg, o önskar livet av oss det gör vi varje gång vi önskar att helgen snart ska infinna sig.

Ju fortare vi vill att dagarna ska gå ju fortare närmar vi oss livets slut om vi ska se krasst på det.

Min första arbetsvecka efter sjukskrivningen är slut och jag känner mig riktigt nöjd, trevliga arbetskamrater (nästan alla ) o kluriga arbetsuppgifter, passar mig som handen i handsken.

Utsikten från mitt skrivbord.  

Mina bilder jag satt upp på jobbet. Myspysigt att vila ögonen på när jag  pausar.  

Nu är det kväller i stugan, jag har haft trevliga kaffegäster här i eftermiddag, min dotters svärmor Carina med sällskap Jerry kom förbi, de hade varit ett ärende i vårt vackra län o droppade förbi och passade på att pausa o dricka en mugg kaffe.

Katla blev överlycklig över att få träffa dom.  Katla har  nu somnat  för natten och katterna dräller omkring som osaliga andar. 

Själv ska jag snart krypa ner, och jag hoppas Katla sover lite längre i morgon, så kallt om våra tassar att promenera vid 6 tiden.

I morgon tror jag minsann att jag sätter till ett bak, muffins o vanliga bullar.. och kanske en annan kaka , jag får se vad jag känner för, så alla som är sugna får gärna komma en runda o hälsa på.

//Annmarie

Min dotter på 13 år har frågat länge nu om hon får pierca sig, en ring någonstans, ja jag vet inte vart.. men så är det .

Över min döda kropp säger jag bara, även så vill hon göra en tatuering, en liten en.

Alltså jag fattar inte vad det är med ungdomar idag och vuxna med för den delen.

Hur fanken är man skapt om man som ex vis vuxen pierca sig i läppar ögonbryn o näsvinge. Vi är väl för tusan inga stammedlemmar som bor i en by ute på stäppen i Afrika där det är sed och tillhör deras religion.

Att barn som min dotter kanske tjatar om det , ja det förstår man för de vill ju göra sådant som i deras ögon ser häftigt ut, och  att de ser faktiskt vuxna, både föräldrar o till och med far.morföräldrar ibland sätta in skrammel både här o där..

På intima ställen, vem i allsindar ska se det.. förutom kanske den de lever ihop med. men man går ju inte precis naken här uppe i norden vareviga dag

Att olika byar i urskogen i Afrika eller Asien pryder sina könsorgan eller sina bröst med "smycken" ja, det betyder något för dem det är en symbol som står för något.. exempelvis :Tillbedjan till gudarna som sköter om deras djungel o stäpp, fruktbarhetens gud, jaktens gud osv.. men här i Sverige och i övriga världen? 

Vi tillber Försäkringskassan och socialen som ger oss bidrag.. eller gud ske lov för kommunens a-kassa.

Att de som vill ha sådana utsmyckningar, vilket jag inte vill kalla för smycken egentligen.. att de inte tar av sig nakna då o går omkring  med bara bröst o rumpa o visar upp allt det snygga de har gjort? 

Nej, en del ser ut som om de har en tjurring i näshelsiket som ett nötkreatur., ja de kanske känner sig som kossor inte vet jag.

Nej, så dottern hon får vänta med det där tills hon har flyttat hemifrån o kan betala för det själv, thats it.

Nu får jag nog många på mig för det här men jag står för varendaste ord, och bestämmer över dottern min det gör jag för jag är hennes förälder.

//Annmarie  

 Hemkommen från möte och arbete.

Katla möter mig som vanligt glatt viftande på svansen, katten Tardis tror att att han är tvungen att nu bygga en Igloo,han sneglar lite surt på mig när jag kommer pulsans i snön upp mot ytterdörren.

Min hyresvärd vart här innan 6 i morse o skottade upp min väg, parkering och framför garaget.

Han skottade även över min snöskyffel som nu är ett minne blott, jag blir nog befriad från mer skottning resten av vintern.

Ute på E22,an är vägen befriad från den mesta snön, men det blåser kraftigt så det är risk för drev. Inget roligt att köra i.

Såg att det hänt en trafikolycka vid Allatorp nu på förmiddagen, att folk ska ha så bråttom, vad är det de ska hinna fram till, vad är det som gör att de måste ligga i hastigheter som inte är lämpligt i detta väglag. Ja, betala dyrt får de drabbade göra. Men  de glömmer fort att de inte är ensamma på vägarna, och att det kan drabba andra trafikanter.

I går kväll när det var ett hemskt snödrev här ute på Europavägen såg jag ett par omkörningar, tänk om de möter en bil med små barn i som både kan mista livet eller deras föräldrar, undrar om de då tyckte att det var värt omkörningen, tror knappast inte det.

En kopp kaffe nu så är man snart människa igen, sådan huvudvärk efter alla siffror o papper.

Ser knappt min bil, än mindre min snöskyffel....

Katla är förvirrad.. 

//Annmarie 

Är nu hemkommen från arbetet,lite ringrostig och mycket adimistrativt att ordna så här första dagen.

Skrivbordet mitt är ordnat, höj och sänkbart, men stolen gick tillbaka, en specialstol är nu beställd.

Matsalen fick ett besök med, det blev sallad med crabfisch och kräftstjärtar idag. Arbetskamraten bjöd, så snällt.

På torsdag ska vi gå ut, 20 man till Nivå här i Karlskrona.

I dag kommer lillstrumpan hem, skönt att hon kommer har längtat efter henne.

Visar här en bild på utsikten från trädgården min. En underbar vinterdag.

//Annmarie  

ser jag verkligheten idag.

Igår började jag med en ny dos av medicinen som skrivits ut till mig. Den har orsakat mycket livliga drömmar i natt och idag är jag sömnig dåsig och yr.

Är det så här dom som jämt går på droger känner sig så säger jag Nej tack, fy så läskigt.

Så dimmigt är det både i huvudet och ute.

Kikade ut nyss och får se en märklig isdimma som tornar upp sig. har aldrig skådat sådant och på någon minut såg jag inte ens den stora E 22,an där borta...

Så nu gott  folk kryper jag under täcket resten av kvällen tror jag så jag är piggare tills i morgon.

//Annmarie 

Vad jag hittar på idag. Men se det sket sig i starten.. inte ett dugg tänker jag berätta.

Alltid drömt om att skriva ett sådant här inlägg.

Så nu får ni fantisera..kanske petar jag ludd ur navlen, kammar katten, lagar hål i strumporna?

Ja ,vem vet.   

//Annmarie