//Annmarie 

Ja då är det gott att leva..

Hur dåligt man än mår så med lite blommor o blader blir man åter glader...

Katla o jag har varit ute på en stöldturne´nyss, vid ett gammalt ödetorp hittade fina Syrener.. förädlade Vallmo växte vid vägens kant, och hundkexen är alldeles gratis, hoppas naturen inte blev sur nu.

Hela Ramdala blommar just nu, i varendaste trädgård prunkar det av blomster.. 

Så, en blomma hemma i vasen.. så är man åter med foten på gasen.

Jag älskar blommor, men när man inte kan inhandla fina pelaragoner, eller färggranna petunior ja då får man hitt på något och det blev detta.

   Katla tar sig en välbehövlig slummer efter den varma promenaden

//Annmarie

Våra barn dina som mina är allas vår angelägenhet. Tänker idag på små barn o tonåringar där föräldrarna flyttar långt ifrån sina små efter en seperation.

Hur ska barnen förstå att den föräldern älskar dom lika mycket för det?

Hur ska barn kunna ta in detta, hur tolkar de det?

Barn gör inte som man säger , de gör som man gör!1 Hur ofta har vi inte hört det talesätttet? Lika är det med handlingar, om en förälder lämnar sina barn o flyttar iväg många långa mil ifrån dem men säger att de älskar sina barn ändå, hur ska barnet kunna tro på det, hur ska barnet inte kunna låta bli att tro at det är deras fel?

Barnet lyssnar där inte på orden, utan ser just till föräldrens agerande.De har inte det logiska tänkandet utan för dom existerar bara svart eller vitt, älska eller inte älska, bry sig eller inte bry sig.

Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att flytta ifrån min dotter, hur än eländigt o drygt allt skulle kännas och vara så skulle det vara det absoluta sista alternativet.

Tyvärr så vet jag att det kommer att visa sig att barnen får det väldigt jobbigt psykiskt, och det kommer att en dag slå tillbaka på föräldern, det kommer en dag då barnet ställer sin förälder mot väggen o frågar

-Mamma/ Pappa .hur kunde du.. varför?

Tyvärr så har samhället utvecklat sig så att vi inte behöver känna något som helst samvete för vårt agerande, utan det ska vara så jävla modernt att få prova på.. förverkliga sig själv.. strunta i alla förpliktelser , att bara tänka egoistiskt.

Jag kommer aldrig att köpa de bortförklaringar eller försvar fasta som berg som dessa föräldrar brukar lägga fram, det finns helt enkelt ingen rimlig o logisk förklaring varför man skulle ge sig iväg o lämna det käraste man har.. 

Vilken sekund, vilken minut tog dessa föräldrar sig lov att agera så här, vilken sekund sa de till sig själva att detta är okej?

Jag ställer frågan rakt ut till dig som läser detta, finns det något rimligt försvar för ett sådant här agerande,  ska vi  acceptera att våra medmänniskor utsätter sina barn för sådana upplevelser i livet?

Är det okej att frivilligt utebli från sitt barns liv, att ställa sig utanför o bara vara en åskådare till allt som sker runt barnets liv, i form av skolavslutningar, födelsedagar, uppträden o utflykter i skolan. Är det okej att inte en förälder finns till hands att blåsa på det lilla skrubbsåret på knäet, eller att hämta ett glas vatten på natten, eller att välja bort godnattsagan. Att inte erbjuda sin varma famn eller sitt mjuka knä när livet känns skrämmande o fantasin flödar. 

Är det okej att inte barnet har sin förälder när hon/han är stolt över sin teckning som ritats av små flinka fingrar?

Jag har mitt svar o det är att det måste vara något fel på en sådan förälder.. och det är min bestämda uppfattning, vilken är din?

// Annmarie

Gert Fylking ska ikväll i sitt program på Rix Fm ta upp ämnet.. "Längta"

jag har skrivit här förut att längta är en underskattad känsla som man ska bejaka o ta till sig. Där ska man verkligen vara mindfullnes, stoppa upp o vara i nuet o bara känna hur det känns att "Längta" 

För många förväxlar känslan att längta med något negativt tyvärr, när det är tvärtom att det verkligen är en positiv sinnesstämning.

När man längtar ja då ser man ju fram emot något som man tycker om.

Så stanna upp o njut.. njut av att längta till semestern, till den där festen du är bjuden på.. eller längta efter din käraste/kära. Njut av att längta efter sommarlovet, avslutningsdagen som snart är här. Längta efter din bebis som finns så tryggt i din mage.

Jag längtade efter att få se o hålla mitt lilla nyfödda barnbarn.. o det var en härlig känsla.

Så ratta in Rix Fm i kväll o lyssna kl.22.00 börjar det..o kanske du hör mig ikväll tillsammans med Gert Fylking.

Här kommer lite bilder på sådant som jag knyter ihop känslan av att LÄNGTA...

   En kram av bästa vännen...   Längta efter fina döttrar...   

   ..att plocka svamp

  ....efter familjen   efter att ha någon i knäet..   efter att dansa...   Längta efter den man älskar...   ..efter nybakade bullar...   ..lite humor..   ..och ett gott skratt...        efter att få gå ut o äta....

Det finns mycket mer jag längtar efter..Just i kväll längtar jag efter mitt barnbarn och alla mina barn.. samt att få gå o lägga mig o fortsätta läsa min spännande bok..  Vad längtar du efter ?

Så är den äntligen här ,den ljuvliga sommaren.

Nästa 30 grader i solen o nästan vindstilla här på tundran. Annat var det i natt när åskan dånade i nästan tre timmar, den slog ner i min telefon. Den började ringa i ett kör det lät som om larmet gick, svavelos nådde min näsa o Katla o jag låg under täcket o skakade. Vi kanske skulle ha stigit upp o kollat om det brann, men det gör vi nästa gång.

I dag på kursen på smärtrehab har det varit extra svettigt. Först värmebehandling för mi n del.. sedan ergonomi i köket. Pajer bakades o bordet dukades. Mycket givande o framför allt gott.

Vilka fina kurskamrater jag har.. det är mest skratt o glada miner när vi träffas.

Sedan lite Qi-gong uppe på allt ihop. Väldigt skönt må jag säga , vi var alla lite av disktrasor när vi var klara o det innan vi hade dykt på disken.(ja de diskade o jag smet i väg till läkaren)

O inte nog med det sedan var det stavgång.. hej o hå..

Stavar? Nej, kör lite Poledancing på nästa kurs, säker lika givande samt mycket roligare.    

Hemma igen genom svett, och då sätter man sig ute i trädgården o svettas lite till.

Men underbart är det....

   Skönt att komma hem..   ...undra om jag ska lägga mig här...   ..eller sätta mig här. nja får bli brassestolen under Bigaråträdet.   Min lilla snigel som jag fick av Susanne o Katarina häromkvällen.. så söt.   katla kelar med ett ben.. hur man nu kan göra det?   Mina solrosor vid uthuset.. lyser ikapp med självaste solen..   vindkraftverket snurrar ju inte precis på högvarv idag.   Katla finner lite skugga..  

Sötnos...

Nu ska jag bara vila en stund till sedan blir det promenad med vovven.

Må så gott så länge..

// Annmarie

   Hoj ! Linn här   Mamma bad mig att lägga ut bilderna vi tog igår när jag fotograferade henne , medans hon sitter vid matbordet och äter sin frukost...

Katla uppskattar det iallafall , hon sitter vid matbordet och väntar på att osbitar ska ramla på golvet   Iallafall här kommer bilderna !   

Bilderna är tagna med min pärla PowerShot SX1 IS

Det var allt för mig ! Kram Linn    

    Psst , Mamma tar bra bilder hon med   Ser lite likhet mellan oss , läskigt...   

Jag har aldrig tyckt om Mors dag, detta komersiella påhitt, för visst är det så att affärerna får ut mer av detta än de firande själva,eller har jag fel ?

Denna dagen skapar så mycket ångest och oro hos många,

dels hos mödrarna som kanske känner att de måste hålla sig hemma denna dag ifall barnen dyker upp, hon står där o lagar middag som vanligt och make o barn slår sig ner vid ett dukat bord, men så finns det ju de familjer som bjuder ut sin mamma på mat.

Hos barnen som känner att de ska vara tvingade att åka runt som skottspolingar på bygden, kommer vi för sent eller inte alls så kanske hon tror att vi inte bryr oss!!

Men varför?

Är det inte roligare och känns mycket mer kärleksfullare om barnen kommer bara så där apropå o överraskar med en liten blomma eller en god kaka, eller kanske bara bjuder på sig själva, håller sällskap en stund om nu mamman bor ensam?

Varför ska vi ha en speciell dag då vi ska bedyra vår kärlek till våra mödrar, farmödrar eller svärmor o mormor?

Nej, det blir så konstlat tycker jag. Låt det bli "Mors Dag" varje dag istället.

Lika med fars dag.

Tycker det har varit ett av de kloklaste beslut av förskolor samt vanliga grundskola att de slutat med den obligatoriska pysselstunden inför denna dag. Alla barn har inte sin mamma i livet  eller är tillgänglig, som samhället ser ut idag så har vi en mix i familjer, kärnfamiljen är inte lika vanlig idag som för 30 år sedan.

Barnens dag ska vi inte tala om.. det är ju för sjuttsingen Barnens dag varenda dag i många familjer, där det skäms bort o curlas framför våra barn.Så det är bra att den inte firas på det sättet längre, bättre att vi tänker på alla behövande barn runt om i världen och även i Sverige, vi har fler barn som lider här, nej man vill jämna ut det hela.. fler barn ska få mat på bordet, en skön säng att sova i, kläder de behöver och möjlighet att följa med på skolans utflykter  vad det än må kosta, än att vi ska ha hundratusentals mammaor som sitter o vräker i sig gräddtårtor o annat sött o gott på Mors dag.

Så till mina barn säger jag bara.. gör vad ni vill på söndag, det är ni väl unnade som jobbar o sliter varje dag.

Jag vet att ni älskar mig och jag är er enda mamma o kommer alltid att förbli...

vi träffas så ofta och då har vi mysigt.

Men jag vill absolut inte skuldbelägga eller sopa mattan för dom som älskar att hälsa på sin mamma på mors dag.. det är upp till var och en..

//Annmarie

Minnenas band.

Dina vackra mjuka fingrar greppar om min hand,
de väcker mina sinnen
alla söta minnen, om en tid där vi knöt våra band.

Vad som skulle komma kunde man ej ana, att sorgen blev så djup,
jag försökte leta i mina minnen, försökte förstå.
Men hur jag än grävde så närmade sig ett fasansfullt stup.


 Min kärlek fick vidare vingar, jag såg åter i rosenrött,
nu andades nya lungor, och jag levde upp från allt som var dött.

Men banden skulle åter lösas upp, jag gick åter i saknad
i längtan och vemod.

Hur vacker klär sig inte moder jord,jag såg dig när du log,
i drömmen var du nära,din lilla kropp så rosensöt och trind
jag fick hålla dig nära och en lyckotår rann stilla ned för min kind.

Text: Annmarie