Direktlänk till inlägg 6 januari 2012
Ja man kan undra vad det finns för mening med allt, haft så ont i natt o nu börjar magen krångla pga alla mediciner. Inte ska man beklaga sig. Tänker på min älskade svägerska, Gud vad jag saknar dig Stina.. denna nyårshelg som gick föll det många tårar må du tro. Jag har ju inte ens orken o förmåga att åka ner till Kent bara.
Mitt fina nya jobb tänker jag på och får ångest. Tänk om det nu ska börja krångla ordentligt igen med min rygg? O så det ekonomiska, jag vet att en del inte vill att jag ska nämna det här på bloggen, men det finns de som har det besvärligt och tror de inte överlever, ni är inte ensamma ska jag säga. Har bara just nu 25 %av min sjukersättning och det blir inte många korvören. Har ju varit helt sjukskriven så även där blir inte ersättningen så hög för att jag varit sjukskriven så länge, i april 2 år.Så allt jag får ut är 10.700 i månaden, lev på det om ni kan o inget bostadsbidrag. Hade inte gnällt om det varit självförvållat, det här kan jag inte hjälpa. Så det o sjukdomen tillsammans gör att man går in i en depression.
Kan bara knäppa händerna o be att jag kryar på mig.
Så nu vet ni om jag håller mig undan ibland o inte orkar.. tankarna slirar runt i huvudet.
Idag kommer lilla Linn hem, o vad jag längtar efter henne lilla såskoppen...hon får mig att skratta tokfian.
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...