Direktlänk till inlägg 20 december 2011
Ja, nu är det kväller och ligger fortfarande i min säng.I eftermiddag har min granne varit o tagit ut medicin till mig som en läkare skrivit ut, vägrade åka till akuten. Där får jag bara en spruta i rumpan sedan vill de lägga in mig pga mina nitar o skruvar i ryggen, o se det går jag INTE med på... skulle jag fira jul på sjukhus, aldrig i livet!!!!
Så nu när jag spenderat dagen i horisontalt läge så kommer minnena över mig, blir nästan gråtmild när jag tänker på mamma o pappa o på jularna på Mariefors.
Den tiden kommer aldrig tillbaka, utan det är just minnen som man kan plocka fram.
Julen är en sådan högtid då mycket känslor är i omlopp, varje familj har sin tradition o seder och bruk. Viktigt det där med hur man pyntar inför julen,tror inte det är många familjer i Sverige som ordnar en stylist inför julen, utan det har så mycket med känslor o personlighet i varje familj att göra.. så det är näst intill heligt för var och än hur de pyntar o gör vackert hemma .
I går satt jag upp två bonader i tyg.. en vävd och en sydd.
Tror jag har visat er förr här på bloggen hur dom ser ut. Den ena har en vacker historia bakom sig o den ska jag berätta nu, men först ska ni se den.
När jag växte upp så var en sådan här likande bonad alltid uppsatt i mitt barndomshem, ovanför köksbordet. När den kom upp ja då visste man att nu var det jul, det var faktiskt ingen julkänsla innan mamma tog fram den.
Den kom i tvätten många år efter, och tyvärr så fällde den, jag tror att detta var efter mammas bortgång. Hur som helst har jag aldrig sett någon likadan förrens jag i början på 90 talet var med i Lyckeby gospelkör, och vi gjorde en utflykt ner till Glumslöv i Skåne. Vi åt julbord och så hälsade vi på hemma i vår körledares barndomshem, och där i finrummet hängde en exakt lika bonad som den där hemma hos mamma o pappa.
Jag frågade naturligtvis hur familjen fått denna i sin ägo, men det visste inte frun i huset, något ärvegods var det.
För tre somrar sedan var det auktion i Mjällby, vi brukar gå på dessa K o jag. Jag ropade in en låda med vita linnedukar och annat smått o gott.. och se o häpna o botten på lådan ligger denna bonad, personerna på bonaden är de samma som på den andra, men här har de flyttat undan matsalsbordet som den andra förställde med familjen runt julbordet. Tiggaren satt i ett hörn i köket och åt gröt som jag tror var i skålen. Såå många ggr man suttit o fantiserat runt denna bonad. Men nu på min har de tagit till en fröjdefull juldans o tiggaren har tagit fram sin fela... var inte detta en fantastisk historia, hur ett älskat barndomsminne nu kan återupplevas av mina barn o kanske också mitt lilla barnbarn. Lådan kan jag tillägga kostade mig 50 kr att ropa in.... det var värt varenda sekin ska jag säga.
Här är en anna bonad en broderad sådan som också är ett känslosamt o vackert minne från mina barndoms jular. Denna bonad satt mamma alltid upp bredvid o ovanför Julkrubban, det är samma med den, ingen jul utan varken krubba eller bonad.
Första gången jag satt upp denna i mitt hem var för två jular sedan, efter min pappa gått bort, och tårarna rann ner för kinderna mina när jag fick upp den ovanför min sekretär. I år i mitt nya hem får den hälsa alla välkomna i hallen i stället.. och den ser ut så här.
Hoppas mamma att du ser att jag sätter upp den nu varendaste jul o skänker dig en öm tanke.. God Jul mamma.
Ja det var lite nostalgi som nu får leva vidare och skapa sin egna tradition....
En blek decembersol har idag tittat fram emellanåt. Kunde inte låta bli att ta ett foto här uppe ifrån övervåningen.
Vackert.. som en tavla.
Hittade även nu när jag skulle leta fram bilderna på mobilen ett par kort jag tog uppe hos Kents barnbarn.. måste visa Saga hur härlig o söt hon är, denna lilla 6 åring som nyss blivit storasyster.
Gullvippan Saga...busar framför kameran.
Titta Annmarie.. är vi lika? Två söta flickor!!
Flickebarnet Leia, mätt o nöjd.
Tack för idag slut för idag.. hoppas jag nu somnar.
Längtar till i morgon..
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...