Idag vaknade vi till en dimmig Ramdala slätt, men den lättar nu och solen tiitar fram, härligt!

Solen tittade även fram i våra sinnen i morse då vi fick positiva besked.

Åker idag in till Sjukhuset för att krama om svägerskan min, en liten stund så hon inte störs, vill bara se henne .

Våra tankar är hos dig hela tiden.. men nu känns det hoppfullare.

Så jag fortsätter be till vår högre makt att allt kommer att bli bra och att vi tillsammans kan få den styrka att finnas där för dig käraste syster o svägerska.

   Blomman jag fick av dig för ett år sedan blommar för fullt nu...tre fina blommor slog ut igår.. det ger mig hopp   

//Kent o Annmarie

invigning av Karlskronas nya musteri.

Kent Håkan och Millan o jagsmakade av must, åt korv o kikade runt på detta fina ställe. Underbart när unga driftiga människor våga satsa.

Så vi ska gynna dessa närodlade och kravodlade grönsaker.

fyra flaskor must köpte vi med oss hem, det smakade mycket gott.

Efter detta for vi ut i skogen o plockade fyra bärkassar svamp.

Hem o rensa och äta middag.

Men det har inte bara varit en glädjens dag.

Kent och jag fick hemska besked när vi kom hem...

Kents syster är mycket sjuk och vi är väldigt ledsna här.Tur att Håkan o Millan håller oss sällskap i kväll,Kent  ska få besked i kväll från läkarna  på sjukhuset.

Vi älskar dig Stina.!!!!  

//Annmarie

Jag dog idag .... Du tröttnade på mig,jag drog ett olyckligt nummer. Jag är i en svart plastpåse i en deponi nu. Nån annan valp kommer att få mitt knappt använda koppel. Mitt halsband var smutsigt och för litet,men du tog det innan du skickade mig till Regnbågsbron. Skulle jag fortfarande ha varit hemma om jag inte hade tuggat på din sko? Jag visste inte vad det var, men det var skinn luktade ju gott! Jag visste inte.. Jag ville bara leka och det kliade i min mun. Du glömde köpa valp leksaker. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag hade varit rumsren? Du gnuggade min nos i mina misslyckanden, det gjorde bara att jag skämdes,o blev förvirrad jag förstod inte vad jag gjort för fel. Varför läste du inte böcker eller frågade en lärare i lydnad som kunde ha lärt dig hur du skulle lära mig att gå till dörren. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag inte hade fört loppor in i huset? Utan lopp- medicin, kunde jag inte få bort dem från mig. Du lämnade mig på gården i flera dagar, det var så jag fick dom. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag inte hade skällt? Jag ville bara säga, "jag är rädd, jag är ensam, jag är här, jag är här! Jag ville vara din bästa vän. "Skulle jag fortfarande vara hemma om jag hade gjort dig lycklig? Du slog mig,varför lärde du dig inte att få mig lydig? Skulle jag fortfarande vara hemma om du hade tagit dig tid att ta hand om mig och uppfostrat mig? Du har inte brytt dig om mig sen efter första veckan eller så, men jag tillbringade all min tid väntandes på att du skulle älska mig. Jag dog idag. Jag var din valp, jag älskade dig av hela mitt hjärta med hela min lilla kropp ... Vänligen vidarebefordra detta till alla! Det dags att sluta med all djurmisshandel.

författat av : Ingela Karlsson

Bild lånad. missfluffypink.blogg  

//Annmarie

Ofta har jag fått höra just dessa ord i min ungdom och faktiskt som vuxen.

När jag tittar mig om runt i mitt lilla hus, tittar runt min fina familj, så får man verkligen inse att som man bäddar får man ligga...

Fyra fina barn har jag fått, mer hjälpsamma o fina barn får man leta efter.

Som olyckskorparna kraxade för några år sedan att hur ska du kunna uppfostra fyra barn.. det har gått alldeles utmärkt.

Fina arbeten, bra lön ,fina partners har de , och ett helt underbart banbarn har jag fått.

Så detta blev alldeles utmärkt hörrni, ni som tvivlade.

Snart kommer nog ett barnbarn till känner jag på mig o det blir underbart.

Men när jag summerar har jag alltid varit en närvarande mamma, har aldrig sprungit på krogen, de har aldrig sett mig berusad eller påverkad. Har de varit ute i sin ungdom så har jag aldrig druckit alkohol för jag ville alltid kunna köra och hämta dom.jag har aldrig heller överbeskyddat dom ,uppmuntrat dom att sova hos kamrater osv.. pröva sina vingar helt enkelt.Om man håller för hårt i sina barn ja långt upp i vuxen ålder så blir de väldigt otrygga och oroliga. Ett barn blir tryggt genom att veta att mamma finns där, hon kommer o hämtar mig i morgon när jag sovit hos kompisen, eller hon kommer när hon arbetat klart.Att binda sina barn  är fruktansvärt och egoistiskt.Så detta med föräldraskap är en balansgång.

Men det största jobbet har de gjort själva och jag önskar att jag i alla fall har gjutit grunden för dom, en stadig grund som gett dom självförtroende o självkänsla. Sedan har jag gjort väldiga fel, man blir aldrig perfekt. Man föds inte till mamma utan man får lära sig att bli en. Men det viktigast är att alltid finnas där för dom i ur och skur..

Man får de barn man förtjänar, så är det bara.

   Faster Linn o Emil.

// Annmarie

Efter den vemodig dikt jag la upp häromkvällen så föreföll det mig att än riktigt har inte sommaren gett upp.

En promenad längs ängarna upp till kyrkan gick Katla o jag i eftermiddag. Gräsklippare hördes på långt håll, en bonde som körde på åkern vinkade glatt... Katla nosade i gräset eller så räknande hon grässtrån, gud vet.

En del ängsblomster blommar om nu i det blida fuktiga vädret som en påminnelse om den sköna årstid som vi just nu lämnar.

Som ett dagboksblad med de mest hemliga o djupaste tankar nerpräntat gläntade sommaren lite på just den sidan.

Snart sätts låset på o nycklen göms på ett ställe som bara vädergudarna vet om. 

Den som hittar nycklen till våren han blir Sommarens vädergud, och vi får hoppas att han blir på gott humör och skänker oss sol o värme .

Smakade på mina päron när vi kom hem, lätt att glömma bort dessa små goda frukter där de hänger på grenarna väld dolda.

Jag ska nu koka äppelmos och spara på burk som mitt lilla barnbarn ska få nu när han har börjat testa lite gröt, jan vara sött o gott att ha lite mos på gröten.

En bukett blev det även idag,kanske den sista handplockade.. vem vet?

//Annmarie

Så vördsamt jag ber.

Nu dansar dis och dimma

på jordens arma mull.

Nu dansar löv och tuva

och himlen glöder som gull.

Nu väntas det i varje hus och stuga,

på frost och fågelsträck

Se sommaren gör sig redo

så vördsamt och artigt hon buga

mot höstens nyckfulla gäck.

Det brinner på himelens skyar

så bländande hon ler

ner mot mig och de mina.

Jag vördsamt och innerligt ber,

att hon sinnesfrid och trygghet kommer att ge.

Av:

// Annmarie  20110919

En vacker solig lördag vaknade vi upp till här, solens strålar värmde men ändå en rätt kylig bris svepte in från Ramdalaslätten.

Bönderna var redan i full gång att skörda potatis och annat smått o gott. Deras arbetsdag varar dessa dagar fram till 10 halv elva på natten. Marken är sur efter allt regnande, potatisen riskerar att mögla och ruttna  om de inte kommer upp från jorden, bönderna får byta traktordäck till de bredaste för att inte sjunka ner i jorden.

Nej, det är inte lätt att vara spannmålsbonde i dessa dager helt utlämnade till vädret är dom, om regnet är på väg in kan deras arbetsdagar vara till 01.00-02.00

Efter en skön promenad med Katla så tog vi det lugnt, fikade o löste melodikrysset. 

Idag skulle sonen med sambo och mitt älskade barbarn komma på middag.

Det blev lax med stenbitsromsås och Ramdala potatis till det.

Gamla kort har vi tittat på, många fina minnen gav denna stund oss. Emil har gosat med oss alla, en riktig solstråle är han, och naturligtvis det sötaste som finns.

En riktigt stor o fin gosse kommer han att bli, precis som sin pappa.Hans mamma är en skönhet, så många fina drag har han från henne.

   Farmor och Emil

Sonen lagade min diskmaskin, jag blev så glad o tacksam.

Med sig hem fick de diverse smått o gott, potatis o trattkantareller.

Så tack mina gull för idag o för att ni gav mig o faster  fina timmar ihop med er, o tack för att jag fick provköra den fina bilen.

// Annmarie

Ja, så har man blivit kallad idag. Av en man som körde på mig med flit med sin kundvagn i ett snbbköp i eftermiddag.

Som min vän Anki undrar.. är det fredagen den 13:e idag eller?

inte alls min dag idag. 

På jobbet var det så ledsamt o trist för mig, arbetskamrater som inte informera mig i patientarbetet, hur ska jag då kunna göra ett gott arbete, känner mig mest bara ivägen där nu.

Så den incidenten på Willys.

I veckan när jag o mina vänner skulle iväg på seansen så fick en granne åka med mig som inte hittar själv. Först o främst hade hon varit i min brevlåda.. jag avskyr när folk är i min brevlåda, det värsta jag vet. Hon hade lika gärna kunnat gå i min post o rotat här hemma. Vill jag ha hjälp med min post så säger jag till, skulle aldrig ta in någons annans post om nu personen är helt frisk o kan gå på sina ben.

Sedan när vi väl var uppe på seansen så hade Inger tidigare klippt mig, hon tyckte mina toppar var slitna, jag tackade mer än gärna ja.. Inger är frisörska.

När vi sedan pratade om frisyrer så sa Inger till min granne att . jag klippte Am idag.

-Ja, jag har tyckt länge att hon behövt det, sett hur slitet o rufsigt hår hon haft men ville inte säga nåt, nu ser du ju riktigt bra ut, sa hon med eftertryck en stund efteråt när ingen annan hörde.

Inte ens min bästa vän skulle jag göra så besviken o ledsen, rätt så man vet att håret ser hemskt ut så kanske det finns en förklaring varför man inte gått till frissan.

Världen är upp o ner just nu tycker jag.

O så det hemska sms,et som jag fick i eftermiddag per min stationära telefon.

-Du har fått ett sms via din hemtelefon, vill du har det uppläst.. tryck där o där..

-Rösten läste:."ett barn låg i magen, det föddes o dog.. hon bar sitt barn i magen där det dog.

Vem i hela fridens namn är så rubbad i huvudet, rätt så om det var ett felmedelande vilket jag inte tror, där för det kollas noga vilket nummer man vill skicka till när det är till en stationär telefon ..så är det så sjukt, i vilket syfte undrar jag?

Misstänker vem det kan vara.. o jag säger bara det.Den sista dåren är inte född ännu.jag kräver..öpnna Gullberna sjukhus igen tack!!!

Så nu är det kväller o det kan väl bara bli bättre kan jag tro. Lite Tv ikväll o imorgon kommer min son med sin familj..underbart ska det bli.

//Annmarie