Direktlänk till inlägg 27 september 2010
Själva i kärnan i livet är ständigt i pendling o rörelse. Det pendlar mellan solsken och mörkaste moln o åskväder,förtvivlan allmänt lågtryck.
När vi befinner oss på de högsta vågorna när vi är där uppe o surfar, glömmer vi gärna att detta tillstånd inte varar för evigt.
Ju tidigare vi lär oss att inget är beständigt desto bättre förstår vi växlingarna.
Plötsligt en morgon vaknar vi o tycker att livet,ödet har sparkat oss rejält i magen. Allt är kolsvart även om solen strålar bakom gardinen.
Allt känns hopplöst även om det finns en massa chanser o lösningar på det aktuella problemet.
Inte är det väl lönt att stiga upp? Man orkar inte ens gå in i duschen.
Vad är det som hänt undrar omgivningen, men vi orkar inte svara, orkar inte uttrycka smärtan, rädslan hopplösheten i ord.Man vill helst att de ska försvinna snabbare än kvickt, lika fort som bekymmerna man har ska pysa iväg med nästa tvärdrag.
Nu är JAG där.. inne i detta svarta hål , vill inte prata, vill inte äta .vill inte andas.
Men nu är det dags att ta fram min Tacksamhetsdagbok.
Att varje kväll skriva vad det är för fint, vad som varit just underbart idag..
Man upptäcker snart att du kan faktiskt kan fylla hela bladet.
Hjälper det inte bara att tänka då undrar du?
Nej, man måste se det på papper, se det på pränt. Kunna gå tillbaka summera veckan som gått.. o du ska snart upptäcka att : Tänk så mycket fint det finns som är värt att leva för.
Sov gott vänner o glöm inte dagboken
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...