..var aldrig havet, o stranden

aldrig så befriande,

Fälten ,ängarna o havet,

aldrig så vackra o blommorna aldrig

så ljuvligt doftande.

Som när jag gick med min FRIDA

mot solnedgången,aftonen

den underbara, då min mage

dolde dig för världen, o Du dränkte

alla mina sorger.

FRIDA i din första spark.

Grattis på din din 23 årsdag hjärtat.

En härlig kväll.

Vad mer kan jag säga ,gått en runda på stan o fönstershoppat.

   Bästa med o fönstershoppa är att det är gratis...!

Vi fortsatte bort mot NIVÅ..gick förbi Fisken en fontän här på torget i Karlskrona. När ett barn föds här på sjukhuset, ändrar vattenstrålarna färg, o ett ljusspel börjar,har aldrig sett det själv men det ska visst funka nu.

Nu ska vi in o äta.

   Ett sådant mysigt o flott ställe så man blir alldeles förundrad.

Kent väljer Ryggbiff och jag Sushi. Pilgrimsmusslor, lax, stenbitsrom m.m

När vi skulle betalaupptäcker jag att presentkorten ligger hemma på köksbordet.

Vad göra? Springnota?

Nu kan vi gå ut o äta en gång till på detta fina ställe, undra vad jag ska välja då? Och vad jag ska glömma?

   Vi gick bort till Fridas arbete, restuarant Michelangelo. Blev bjudna på lite gott.

   Mysigt ställe.

   Älskar de grå tinningarnas charm.

Så nu ska vi krypa upp i soffan o bara njuta. Jag har så ont, så vi fick åka hem tidigt, men som Kent sa:

-Det är bara mysigt gumman!!

I morgon ska vi gå på födelsedagsmiddag hos Frida.

I dag för fyra år sedan vaknade jag upp på ett hotellrum i Alanya.. väcktes av minaretutroparens böner.

Var är jag?

En annan värme spreds sig i kroppen, när jag kom på att det var ju vid Medelhavet jag var.

En underbar semester som genererade i en förlovning.

Snabba ryck tyckte en del, men vi visste att detta var rätt, att vi skulle göra allt i framtiden att vardagen skulle bli så fin som just denna förlovningdag blev.

Olyckskorpar kraxade, oj vad de kraxade, men se där fick de tji!!!

Vi är om inte mer förälskade än då för fyra år sedan, kärleken övervinner allt o den riktiga respektfulla kärleken har vuxit fram mellan oss.

Så just idag när jag vaknade o kom ner i köket så stod där en underbar blomma...

Kan man annat än bli tårögd?

Kent kommer till Karlskrona idag, och då ska vi gå ut o äta.. Detta presentkort har vi fått av Frida o Tor.. gulliga ni, passar alldeles utmärkt att använda dessa idag.

   En underbar doftranka.....Kruka med hjärta!! Älskar dig Kent.

   Humor är viktigt i ett förhållande!

   Kärlek kan se ut på olika vis... Gilla olika.

Detta är den sanna Kent, alltid kärleksfull.

   Jag ser lite arg ut här, men det var jag långt ifrån.. solen i ögonen.

Att ha en del gemensamma intressen är viktigt....

   Havet, kusten, fisket, svampplockning o korsord, naturen o djur.. är bara en liten del av saker som vi delar.

Nin älskade Kent kom hem alldeles slut idag från arbetet, jag vet ingen som arbetar så hårt o frenetiskt som han.

Och vad resulterar det i, jo han slår sig halvt fördärvad.

Kom hem med en uppsvullen hand, man tror nästan den är bruten.

Snart kommer det väl o hända något hemskt om han inte tar det lite lugnt o tänker sig för.

Är det inte djupa skärsår, så är det kalk i ögonen, eller stukade fötter ect.

Nu vilar han en stund efter maten,gör han rätt i.

-Du skämmer bort mig, sa han när kom hem!!

-Skämmer bort? Ska du inte ha varm mat på bordet när du kommer hem då? Är det att skämma bort, nej vet du vad sa jag.

Inte van vi det att någon alltid pysslar om mig,sa han med eftertryck i rösten....

-Ja, då är det väl på tiden då, du som alltid skämmer bort o pysslar om alla andra Kent.

Sedan tyckte han jag var fin idag... En riktig handsome o charmig karl denne min Kent.

Har en väninna som alltid säger:

-Hälsa MIN Kent.. vadå din? Han är inte delbar så det så.

Just nu frågar Kent:

-Vad gör du gumman?

-Skriver om dig.

-Skriv att jag just nu känner mig som om jag har körts runt i en tvättmaskin, öm i hela kroppen.

-Redan gjort !!!!!

Ha en trevlig kväll alla.

//Annmarie

Idag stod det bull o kakbak på schemat.

Frida fyller år på lördag o tänkte vi skulle bidra med lite gott. Hon pluggar o står i o är så duktig i skolan. Sköter hem o matlagning, hon är riktigt duktig min dotter.

   Min underbara flickor

Tänk vad många saker jag är stolt över...

Mina fina vänner runt om i Sverige. Inger ringde idag, en härlig klippa o vän att ha.

Stolt över min Kent som fixar o dona rmed allt, bakar o står i. Alltid kärleksfull mot alla i sin omgivning.

Stolt över "Mina" Bönder  som var o är så duktiga....

Det finns mycket att vara stolt över som sagt..

Faktiskt stolt över mig själv som orkade stå o baka idag....

Så det är lätt att just i dag:

Jäsa över av stolthet.

// Annmarie

I går vart jag på mitt arbete o träffade arbetsgivaren.

Det huvudsakliga temat blev hurvida vi ska gå vidare i min situation o yrkesroll.

Jag vet att detta var tvunget att diskutera, men man trycker undan det så länge det går.

Varken han eller jag tror nu längre på att jag kan återgå till min huvudsakliga syssla, handikappet sätter stopp, det är bara så. Men ännu kanske vi inte ska slänga in handduken,har ju en tid för bedömning här nu i oktober, och inte förrens efter det kan vi ta några definitiva beslut.

Landstinget är ju piskade att fixa något annat till mig, och vad det skulle bli vetman inte o inte de heller säkerligen som amen i kyrkan.

Det är bara att acceptera läget just nu. Men jag vill absolut att de kommande arbetsuppgifterna blir något med psykiatri att göra, annars är det slöseri med kompetens tycker jag, all den kunskapen som man faktiskt besitter får helt enkelt inte glömmas bort, utan vi måste skapa något utifrån det faktum att jag har alltid enligt mig nu varit bra i min yrkesroll.

Just nu känns det som om det hela är overkligt, vil inte förlora alla mina underbara arbetskamrater, alla de goa ,underbara tokiga skratt vi fått tillsammans, dessa många gånger underbara patienter som gett en så mycket, fina möten o fina minnen.

   En lång tung väg.....

Men först o främst nu så måste jag bli någelunda frisk så jag orkar ta i tu med framtiden.

I dag ligger det ett regntungt dis över hela västra Blekinge,bara oxå att acceptera. Vi människor ska inte kunna påverka allting, utifrån det föds det uppfinningsrikedom o initiativtagande eller hur? 

   Regntunga skyar

   Den sista lilla Mårbackan,minner om en ljuv sommar som var, men ger oxå hopp om en ny.

//Annmarie

att vara ensam, käns i hela själen.

Har varit orolig för Linn men nu mår hon mycket bättre.

Dagen har bara gått ut på att hantera värken. Sprutan jag fick i onsdags har slutat verka. Men i morgon känns det nog lite bättre tror jag.

Nästa projekt blir att försöka ta sig upp till Sthlm den 16.e Kent o jag o Linn.

Sheraton har rum över o flyget är inte så dyrt, Linn flyger för nästan halva priset. Det är TV 4 som antagligen inte har några biljetter kvar till finalen. Ska ringa Miranda på 4.an i morgon o höra. lovade Kent det.

Det är ju min födelsedag så det är ju kul. Hoppas det går att ordna.

Mailat över bilder till Peter idag, han vill att vi kommer upp oxå. Sedan har Fredrik skrivit till mig, kul med nya vänner.

I morgon ska jag till Chefen på löneförhandling...spännande. Kanske hälsar på arbetskamraterna lite, hoppas de blir glada över att se mig.

Nej, nu får det bli sängen....

   Peter fixar till dansstövlarna i omklädningsrummet.

Härligt med nya vänner........

Natti  //annmarie

Hemresan igår gick bra. Susanne o jag fick ha rummet lite extra. Vi såg programmet i repris sedan var det att ge sig av.

Efter ett litet tårfyllt farväl till Fredrik o Peter med många kramar så gick vi tilll Centralen. Åter ett sorgligt men ändå glatt på återseende farväl.

Väntade en stund på Bromma. Thomas Deutgen med sambo på samma plan hem till Ronneby.

Det var konstigt att köra hem till lilla lugna Trummenäs efter så många spännande dagar o möten. Men jag säger det borta bra men hemma bäst.

Jag har ju mest skrivit hur de andra har mått, upplevt och gjort för kuliga saker o inte skrivit så mycket om mig. Men det är jag i ett nötskal, egocentrisk kan man precis inte beskylla mig för att vara.

Men detta har varit en riktigt rolig upplevelse, dagar jag aldrig ska glömma.

Det bästa har varit att man knytit så fina kontakter.

Fredrik o Peter, två fina vänner som jag hoppas känner lika för mig. Nanna,Fredrik o Anders lika så. Det byttes mailkontakter o annat.

Önskar dom fortsatt lycka till såklart i allt de kommer för sig att göra.

Peter vet jag har fått ett spännande erbjudande efter succen, men det är hemligt än så länge, han får väl fundera lite som jag förstått.

Det var i alla fall skönt att komma hem, alla längtade vi till de våra. Fredrik till sina små grisar, Susanne till Pila Hera o Jocken o hästarna förstås o Peter till sin goa valp o hästarna.

O jag? Efter mina barn självklart o Kent o kisarna, de blev så glada att jag kommit hem, men nu ska jag berätta något som ni inte vet, vad som jag upptäckte när jag kom in på hotellrummet den dagen då de andra vart redan o tränade.

Skulle självklart packa upp, öppnade väskan o tog i de första kläderna.... DYNGSURA !!!!!  Vad i hela världen..?

Har schampoot läckt ut eller hårsprayet ?

Luktade....  

Katt kiss....Kattkiss mina vänner.

Tröja , pantsen de nya, samt min favorittunika, allt neddränkt av katturin!!!!!

Vad göra? Skrika rakt ut JA.. tvätta NEJ!!!!    KATTA-strof !

Vad f-n ska Susanne säga när hon kommer in på rummet o det luktar skunk?

Tar första skräppåse i papperskorgen, ner med två plagg i den o knyta ihop.Sedan på papperskorgen i badrummet,plastpåsen o sedan ner med tunikan o knyta ihop..hårt.

Jaha,var ska jag göra av dom? Kan ju knappast gå ner i lobbyn på Sheraton o säga:

-Varsågod.. Jag hittade två skräppåsar uppe på tredje våningen, tror det är kattkiss i dom, vill ni vara snälla o ta hand om dem?

Eller:

-Kan man lämna in kläder för tvätt här, har några plagg som är neddränkta av katturin, kan jag få dem strukna med? Tack!

Nej, Am gläntar på dörren, tassar ut i korridoren o börjar försiktigt speja efter städerskorna, en bra bit från rummet hittar jag dom, deras städ o linnevagnar står utanför ett par rum, ingen syntes till.

Tassade försiktigt fram, vilken vagn är nu för skräp?

Hittade den o kvickt som en vessla slängde jag båda påsarna, o sedan iväg så fort jag kunde, hoppas nu det var säcken för sopor o inte för sänglinne !

Jag berättade det hela sedan för Susanne o hon sa:

-

Nämen slängde du kläderna? Vi kunde ju ha tvättat dom i duschen!!! Men massor av shampoo o duschkräm...Det hade ju fått bort lukten !! Ja denna Susanne  ..RIDÅ!!!!! Vi skrattade gott o länge..

Min katt Tiger hade nog på morgonen passat på när väskan stod öppen på vardagsrumsgolvet att smyga dit o kissa på de fina nytvättade kläderna..en  ny lukt, jag hade lånat väskan av min särbo. Sedan hade jag bråttom tusen tankar o slängde bara igen locket.

Det var ju tur att det bara var dom kläderna.

//Annmarie