I dag så Äntligen hände det.. Min son med sambo förlovade sig.

Jag trodde ju det var på Alla hjärtans dag det skulle ske, men då gick de och såg ut de fina ringarna.

Om jag börjar känna mej gammal nu när halva barnaskaran knyter hymnens band, och barnbarn är ju på väg. Min äldste son o hans sambo väntar sitt första barn.

Nej, hörrni.. jag känner mig inte äldre för det. Att bli farmor eller att näst yngsta barnet förlovar sig gör inte att åldern hoppar fram sådär tjugo år.

Jag är enbart tacksam att få vara med om allt detta, det är en verkligen sann glädje.

Så Millan o Håkan ..ett stort Grattis       

// Annmarie

BondeSusanne bloggar ju som många av mina läsare vet om, ni är ett flertal som följer hennes blogg på Spotlife.se.

Just nu har alla premiumbloggare där, alltså de som är officellt kända i Sverige fått erbjudande att dela ut en antal koder för att allmänheten ska få chansen att få ha sin blogg representerad på den bloggportalen. 

olika bloggare har använt sig av ena handa olika metoder för att deras läsare ska få komma över en sådan här exklusiv kod.

Nu har jag blivit speciellt inbjuden av Susanne, det är jag och en blivvande  manlig bloggare från Island som fått dessa två sparade koder.

Susanne har idag ett vackert inlägg om Mig Kiza på sin blogg idag: bondesusanne.spotlife.se. där hon skriver ner de tankar hon har om mig och en alldeles underbar beskrivning av mig som person.

Jag tackar så mycket Susanne för detta.

Så ni läsare som vill följa mig på Spotlife så är ni hjärtligt välkomna.

Mitt sätt att skriva, och de ämnen som jag kommer att ta upp kommer inte att skilja sig från de som jag har här.

Jag håller denna blogg levande och fortsätter som vanligt.

Så väl mött...

Nu går flyttlasset.......

kiza.spotlife.se 

//Annmarie

Kent och jag kikade på kanalen Travel tidigare idag, där olika programledare reser runt i världen o avnjuter eller motvilligt äter olika rätter världen över.

Då slog tanken mig, att aldrig i ett matprogram från Asien eller nåt afrikanskt land, där de äter enkelt men bra föda så hör man aldrig i någon familj att de inte äter det eller det eller det.

Exempelvis Kina.. Hur gör de som inte gillar ris eller nudlar, vad livnär de sig på?

Finns det människor i dessa utvecklingsländer som ratar viss mat, hur gör de med barnen? Finnd det matvägrande barn?

En tanke bara.. är det någon som har ett svar eller teori om det här?

Bilden lånad av: all världens webbtv.se

//Annmarie

Då sitter man här igen, totalt uttömd,lobotomerad på känslor, och ställer frågan till mig själv..var detta allt?

Jag är så besviken på Melodifestivalen..

Tänkte skriva ett långt inlägg, men jag ska säga er att jag orkar faktiskt inte.

Efter att ha sett kvällens program så känner jag bara uppgivenhet.

Kan någon tala om vem som väljer ut bidragen, Vem?

Bort med Svenska folket som jury för det första, tillsätt en jury som består av kunniga personer.

Sedan ska denna fruktansvärda klädkod bort, men det är en uträkning med den med.

Ju mer man har spökat ut sig, ju mer tar man bort fokus från låten o folk blir så hänförda outfiten så de hör inte hur falskt artisterna sjunger  och hur dålig kvalitet bidraget har i vissa fall, o då menar jag kanske inte just kvällens program utan vi kan gå tillbaka några år i Melodifestivalens historia.

Men de som utger sig kunna det här säger att det inte alls är så, men mig lurar ni inte, jag har varit med så länge nu och sett den här festivalen sedan början på sjuttiotalet.. så jag kan min historia jag också.

Och nu ska visst inte melodifestivalen handla om Schlager utan just melodier.. vart tog dom vägen?

Nej jag säger som min systerdotter: Vart togm Kicki,Lotta, Lasse Berghagen och gruppen Malta vägen..?

Det var inte bättre förr, det hävdar jag inte, och utvecklingen måste gå frammåt... Men en sak säger jag..

Det var trallvänliga låtar, och de kunde sjunga och inte svor dom på scen heller.

Och vem i h-vete har bestämt att det ska heta : Mello.?...Ni förstår vart det bär hädan

//Annmarie

Till Mina vackra fina döttrar AnniFrid och Linn från Mamma  

Tack för idag o sov gott....

//Annmarie

Hemskt eller hur...?

Så jag hoppas de föräldrar som handlar hem en massa av Junk food , som stoppar i sina barn Mc Donalds,pizzor,friterat i massor,som aldrig dukar fram grönsaker eller riktig hemlagad husmanskost, som aldrig aktiverar sina barn..för varför ska barn röra på sig, när ändå mamma sitter o pöser o äter skräpmat i TV soffan, jag hoppas verkligen ni sett denna video på Youtube, eller så passa på nu, ett gyllene tillfälle att beskåda föräldrars inkompetens samt misshandel av sina barn.Och ni som känner er på den säkra sidan, för vi har ju barn som är pinna smala.. ja de går väl på konstant LCHF kost.. inga kolhydrater, utan bara fett, fett,fett....

Men jag har ingen förhoppning av att de som verkligen behöver se detta förstår budskapet, för varför skulle dom?

//Annmarie

I går handlade radioprogrammet Karlavagnen om Lycka!!!!

När känner vi lycka?

Hur gör du för att känna lycka?

Och vad står ordet Lycka för?

I Wikipedia står det så här:

Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett levende där våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än dom i fattiga. Inte heller har stora lotterivinster, allvarliga sjukdomar eller materiella ting någon långvarig effekt på människors lycka. Exempel på några faktorer som har långvarig effekt för hur lyckliga vi känner oss är personlig status och respekt från andra människor samt att ha ett fördelaktigt utseende. Förutom miljöfaktorer så finns det stora individuella genetiska skillnader mellan olika individer som påverkar nivån av lycka. En majoritet av befolkningen anser sig vara lyckliga. Något som kan tyckas lite motsägesefullt är att de flesta även tror sig vara lyckligare än dom flesta andra.

Ja, så är det om vi ska tro Wikipedia, och det stämmer i mångt o mycket.

Min egna lycka nu för tiden får sina törnar då och då.

Men jag kan nog sälla mig till de som känner lycka konstant, den ligger där som en bas-ton konstant o ihärdigt  följer den livets upp och nergång.

Dessa "saker" får mig i ett lyckorus...

När jag kommer ihåg att fota vitsipporna så jag kan njuta av bilden länge...

Lyckan att sitta i någons knä...  

Att jag har ögon att titta med...  

När alla håller sams...  

När jag får sakna någon och längtar....

När jag kan använda mina ben....

När jag kan reflektera och förundras över allt vackert i vår värld....

Detta var bara en liten bråkdel av vad som får mig att känna lycka..

När känner Du lycka ?

// Annmarie

Med radion påslagen idag så fick jag mig en gratis skjuts tillbaka till 1973.

Jag gick i sjunde klass och musik var det bästa som fanns, och det intresset har bestått.

Kan inte tänka mig en tillvaro utan musik.

Olivia Newton John var en av idolerna och hennes härliga countrypop låt..

Let me be there

Jag har väl sjungt den en o annan gång, tror t.o.m vi hade den på repetoaren i ork Thrix.

Men sedan dess alltså 20 år kanske så har jag totalt glömt bort den,

men så idag uppstod den igen ifrån det döda...

och kan man tänka..texten satt där fastkittad i det semantiska minnet.

Det är som muskelminnet, har du bara övat upp en dans, lärt dig stegen, fått dansa dom till musik så slår muskelminnet till o dansen sitter i benen.

Den relationen har sångtexter och jag, men jag blir lika förvånad varje gång det händer...

Så här bjuder jag er på den och tillägnar ju den till min älskade Kent.