Första gången vi sågs, så sa det bara klick, vi hade alltid känt varandra.

-Hemskt vad lätt det var att prata med henne, som om hon hade känt oss länge, sa du till din bror.Det samma kände jag med dig.

Många koppar kaffe har det blivit sedan dess, du o din syster så rara och omtänksamma. jag har alltid känt mig välkommen ,alltid känt att här får jag vara Jag.

Du började baka medetsamma till Linn, glutenfritt. Alltid finns det kakor till Linn, eller ser du något gott nytt glutenfritt så köper du det.

Ibland står det bara en blomma på trappen hos din bror som du har satt där.

Ibland ligger det ett fint vykort med blommor på i min brevlåda.. då vet jag att det är från dig.

Den gången du ville köpa en T-shirt till mig på Maria Magdalena marknaden i Åhus som det stod.."Blond men smart ändå " på.Vi skrattade gott.

Hur många ggr har vi inte sagt att vi ska åka till Danmark o köpa orkidee´r?

Att vi ska ta en heldag bara du o jag i Kristianstad, fika o må gott.

Vi ska göra det kära du.. när du blir bra. Om jag så ska leta över hela världen o finna ett trollspö så ska du bli bra.

//Annmarie

Ska nu informera Signatur: Maskrosbarn att hon är nu blockerad här på Bloggplatsen för vidare idiotiska kommentarer.

IP nr:  90.227.255.158.

in och lägger sig som ett blött tjockt täcke. På 15 minuter försvann all sikt. Blir orolig för Kent är på väg just nu hem till V.Blekinge

Fullt solsken en kvart innan han körde, när jag tittar ut så ser jag ingenting, mycket kusligt väder.

Eftermiddagen har spanderats på Blekingesjukhuset i Karlskrona.

Vi har suttit hos min älskade svägerska, Kents syster. Hållt henne i handen o klappat kinden. Vi smög ner till fiket och tog en nypa luft och en kopp kaffe, vi får iofs ta så mycket kaffe vi ville på avdelningen, men vi ville inte störa henne genom att sitta på rummet o skramla med koppar.

   Gott med en kopp kaffe o en tidning att skingra tankarna med...

//Annmarie

Idag vaknade vi till en dimmig Ramdala slätt, men den lättar nu och solen tiitar fram, härligt!

Solen tittade även fram i våra sinnen i morse då vi fick positiva besked.

Åker idag in till Sjukhuset för att krama om svägerskan min, en liten stund så hon inte störs, vill bara se henne .

Våra tankar är hos dig hela tiden.. men nu känns det hoppfullare.

Så jag fortsätter be till vår högre makt att allt kommer att bli bra och att vi tillsammans kan få den styrka att finnas där för dig käraste syster o svägerska.

   Blomman jag fick av dig för ett år sedan blommar för fullt nu...tre fina blommor slog ut igår.. det ger mig hopp   

//Kent o Annmarie

invigning av Karlskronas nya musteri.

Kent Håkan och Millan o jagsmakade av must, åt korv o kikade runt på detta fina ställe. Underbart när unga driftiga människor våga satsa.

Så vi ska gynna dessa närodlade och kravodlade grönsaker.

fyra flaskor must köpte vi med oss hem, det smakade mycket gott.

Efter detta for vi ut i skogen o plockade fyra bärkassar svamp.

Hem o rensa och äta middag.

Men det har inte bara varit en glädjens dag.

Kent och jag fick hemska besked när vi kom hem...

Kents syster är mycket sjuk och vi är väldigt ledsna här.Tur att Håkan o Millan håller oss sällskap i kväll,Kent  ska få besked i kväll från läkarna  på sjukhuset.

Vi älskar dig Stina.!!!!  

//Annmarie

Jag dog idag .... Du tröttnade på mig,jag drog ett olyckligt nummer. Jag är i en svart plastpåse i en deponi nu. Nån annan valp kommer att få mitt knappt använda koppel. Mitt halsband var smutsigt och för litet,men du tog det innan du skickade mig till Regnbågsbron. Skulle jag fortfarande ha varit hemma om jag inte hade tuggat på din sko? Jag visste inte vad det var, men det var skinn luktade ju gott! Jag visste inte.. Jag ville bara leka och det kliade i min mun. Du glömde köpa valp leksaker. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag hade varit rumsren? Du gnuggade min nos i mina misslyckanden, det gjorde bara att jag skämdes,o blev förvirrad jag förstod inte vad jag gjort för fel. Varför läste du inte böcker eller frågade en lärare i lydnad som kunde ha lärt dig hur du skulle lära mig att gå till dörren. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag inte hade fört loppor in i huset? Utan lopp- medicin, kunde jag inte få bort dem från mig. Du lämnade mig på gården i flera dagar, det var så jag fick dom. Skulle jag fortfarande vara hemma om jag inte hade skällt? Jag ville bara säga, "jag är rädd, jag är ensam, jag är här, jag är här! Jag ville vara din bästa vän. "Skulle jag fortfarande vara hemma om jag hade gjort dig lycklig? Du slog mig,varför lärde du dig inte att få mig lydig? Skulle jag fortfarande vara hemma om du hade tagit dig tid att ta hand om mig och uppfostrat mig? Du har inte brytt dig om mig sen efter första veckan eller så, men jag tillbringade all min tid väntandes på att du skulle älska mig. Jag dog idag. Jag var din valp, jag älskade dig av hela mitt hjärta med hela min lilla kropp ... Vänligen vidarebefordra detta till alla! Det dags att sluta med all djurmisshandel.

författat av : Ingela Karlsson

Bild lånad. missfluffypink.blogg  

//Annmarie

Ofta har jag fått höra just dessa ord i min ungdom och faktiskt som vuxen.

När jag tittar mig om runt i mitt lilla hus, tittar runt min fina familj, så får man verkligen inse att som man bäddar får man ligga...

Fyra fina barn har jag fått, mer hjälpsamma o fina barn får man leta efter.

Som olyckskorparna kraxade för några år sedan att hur ska du kunna uppfostra fyra barn.. det har gått alldeles utmärkt.

Fina arbeten, bra lön ,fina partners har de , och ett helt underbart banbarn har jag fått.

Så detta blev alldeles utmärkt hörrni, ni som tvivlade.

Snart kommer nog ett barnbarn till känner jag på mig o det blir underbart.

Men när jag summerar har jag alltid varit en närvarande mamma, har aldrig sprungit på krogen, de har aldrig sett mig berusad eller påverkad. Har de varit ute i sin ungdom så har jag aldrig druckit alkohol för jag ville alltid kunna köra och hämta dom.jag har aldrig heller överbeskyddat dom ,uppmuntrat dom att sova hos kamrater osv.. pröva sina vingar helt enkelt.Om man håller för hårt i sina barn ja långt upp i vuxen ålder så blir de väldigt otrygga och oroliga. Ett barn blir tryggt genom att veta att mamma finns där, hon kommer o hämtar mig i morgon när jag sovit hos kompisen, eller hon kommer när hon arbetat klart.Att binda sina barn  är fruktansvärt och egoistiskt.Så detta med föräldraskap är en balansgång.

Men det största jobbet har de gjort själva och jag önskar att jag i alla fall har gjutit grunden för dom, en stadig grund som gett dom självförtroende o självkänsla. Sedan har jag gjort väldiga fel, man blir aldrig perfekt. Man föds inte till mamma utan man får lära sig att bli en. Men det viktigast är att alltid finnas där för dom i ur och skur..

Man får de barn man förtjänar, så är det bara.

   Faster Linn o Emil.

// Annmarie

Efter den vemodig dikt jag la upp häromkvällen så föreföll det mig att än riktigt har inte sommaren gett upp.

En promenad längs ängarna upp till kyrkan gick Katla o jag i eftermiddag. Gräsklippare hördes på långt håll, en bonde som körde på åkern vinkade glatt... Katla nosade i gräset eller så räknande hon grässtrån, gud vet.

En del ängsblomster blommar om nu i det blida fuktiga vädret som en påminnelse om den sköna årstid som vi just nu lämnar.

Som ett dagboksblad med de mest hemliga o djupaste tankar nerpräntat gläntade sommaren lite på just den sidan.

Snart sätts låset på o nycklen göms på ett ställe som bara vädergudarna vet om. 

Den som hittar nycklen till våren han blir Sommarens vädergud, och vi får hoppas att han blir på gott humör och skänker oss sol o värme .

Smakade på mina päron när vi kom hem, lätt att glömma bort dessa små goda frukter där de hänger på grenarna väld dolda.

Jag ska nu koka äppelmos och spara på burk som mitt lilla barnbarn ska få nu när han har börjat testa lite gröt, jan vara sött o gott att ha lite mos på gröten.

En bukett blev det även idag,kanske den sista handplockade.. vem vet?

//Annmarie