Så vördsamt jag ber.

Nu dansar dis och dimma

på jordens arma mull.

Nu dansar löv och tuva

och himlen glöder som gull.

Nu väntas det i varje hus och stuga,

på frost och fågelsträck

Se sommaren gör sig redo

så vördsamt och artigt hon buga

mot höstens nyckfulla gäck.

Det brinner på himelens skyar

så bländande hon ler

ner mot mig och de mina.

Jag vördsamt och innerligt ber,

att hon sinnesfrid och trygghet kommer att ge.

Av:

// Annmarie  20110919

En vacker solig lördag vaknade vi upp till här, solens strålar värmde men ändå en rätt kylig bris svepte in från Ramdalaslätten.

Bönderna var redan i full gång att skörda potatis och annat smått o gott. Deras arbetsdag varar dessa dagar fram till 10 halv elva på natten. Marken är sur efter allt regnande, potatisen riskerar att mögla och ruttna  om de inte kommer upp från jorden, bönderna får byta traktordäck till de bredaste för att inte sjunka ner i jorden.

Nej, det är inte lätt att vara spannmålsbonde i dessa dager helt utlämnade till vädret är dom, om regnet är på väg in kan deras arbetsdagar vara till 01.00-02.00

Efter en skön promenad med Katla så tog vi det lugnt, fikade o löste melodikrysset. 

Idag skulle sonen med sambo och mitt älskade barbarn komma på middag.

Det blev lax med stenbitsromsås och Ramdala potatis till det.

Gamla kort har vi tittat på, många fina minnen gav denna stund oss. Emil har gosat med oss alla, en riktig solstråle är han, och naturligtvis det sötaste som finns.

En riktigt stor o fin gosse kommer han att bli, precis som sin pappa.Hans mamma är en skönhet, så många fina drag har han från henne.

   Farmor och Emil

Sonen lagade min diskmaskin, jag blev så glad o tacksam.

Med sig hem fick de diverse smått o gott, potatis o trattkantareller.

Så tack mina gull för idag o för att ni gav mig o faster  fina timmar ihop med er, o tack för att jag fick provköra den fina bilen.

// Annmarie

Ja, så har man blivit kallad idag. Av en man som körde på mig med flit med sin kundvagn i ett snbbköp i eftermiddag.

Som min vän Anki undrar.. är det fredagen den 13:e idag eller?

inte alls min dag idag. 

På jobbet var det så ledsamt o trist för mig, arbetskamrater som inte informera mig i patientarbetet, hur ska jag då kunna göra ett gott arbete, känner mig mest bara ivägen där nu.

Så den incidenten på Willys.

I veckan när jag o mina vänner skulle iväg på seansen så fick en granne åka med mig som inte hittar själv. Först o främst hade hon varit i min brevlåda.. jag avskyr när folk är i min brevlåda, det värsta jag vet. Hon hade lika gärna kunnat gå i min post o rotat här hemma. Vill jag ha hjälp med min post så säger jag till, skulle aldrig ta in någons annans post om nu personen är helt frisk o kan gå på sina ben.

Sedan när vi väl var uppe på seansen så hade Inger tidigare klippt mig, hon tyckte mina toppar var slitna, jag tackade mer än gärna ja.. Inger är frisörska.

När vi sedan pratade om frisyrer så sa Inger till min granne att . jag klippte Am idag.

-Ja, jag har tyckt länge att hon behövt det, sett hur slitet o rufsigt hår hon haft men ville inte säga nåt, nu ser du ju riktigt bra ut, sa hon med eftertryck en stund efteråt när ingen annan hörde.

Inte ens min bästa vän skulle jag göra så besviken o ledsen, rätt så man vet att håret ser hemskt ut så kanske det finns en förklaring varför man inte gått till frissan.

Världen är upp o ner just nu tycker jag.

O så det hemska sms,et som jag fick i eftermiddag per min stationära telefon.

-Du har fått ett sms via din hemtelefon, vill du har det uppläst.. tryck där o där..

-Rösten läste:."ett barn låg i magen, det föddes o dog.. hon bar sitt barn i magen där det dog.

Vem i hela fridens namn är så rubbad i huvudet, rätt så om det var ett felmedelande vilket jag inte tror, där för det kollas noga vilket nummer man vill skicka till när det är till en stationär telefon ..så är det så sjukt, i vilket syfte undrar jag?

Misstänker vem det kan vara.. o jag säger bara det.Den sista dåren är inte född ännu.jag kräver..öpnna Gullberna sjukhus igen tack!!!

Så nu är det kväller o det kan väl bara bli bättre kan jag tro. Lite Tv ikväll o imorgon kommer min son med sin familj..underbart ska det bli.

//Annmarie

Mina trevliga dagar med mina fina vänner Inger Svensson o Jill Petersson är nu till ända.

De kom i söndags och for hem i igår middag.

Jill har hållt storseans här i Karlskrona, en liten turne´som hon o hennes "ulla-bella är på. Både Växjö, Kalmar, Karlskrona, Olofström samt Kristianstad har besökts.

Med stor skeptisk har jag bemötts från en del som jag berättat vem som jag ska ha besök av o bo här hemma hos mig.

Jag har både blivit ifrågasatt om min status på min psykiska hälsa samt att blivit kallad för godtrogen, tokig o helt galen.

Ja det må vara hänt, jag bryr mig inte jag vet vad jag upplever och vad jag har fått till mig. Saker jag upplever osv..

Jill säger själv att hon är en positiv skeptiker till sig själv, och det är det inte många medium som gör.

Inför storseansen i Karlskrona som hölls i Tisdags, blev hon uppringd av en journalist som skulle komma o göra ett repotage. Hon fick förslaget om hon och skribenten skulle göra en kupp, att JIll skulle markera en av biljetterna som utför psykometri på o läser av den som hållt i lappen. Journalisten ville helt enkelt få sin lapp avläst.

Jill vägrade, sådant håller jag inte på med o aldrig skulle jag göra det. Där gick journalisten på en propp så det stänkte.

Visst finns det humbug även inom detta område, men anklaga alla för fusk o att sådant här inte existerar skulle vara som att beskylla alla poliser för att vara misshandlare, eller alla präster för icketroende, eller anklaga all sjukvårdspersonal för vanskötsel av patienter. Det är denna klick oprofisionella som fördärvar för alla andra.

Jag försöker aldrig att omvända någon "icketroende" min tro, jag respekterar alla och vill bara att någon gång få uppleva en härlig storseans, där deras nära o kära kommer genom mediumet och ger dem en hälsning. Men jag skulle aldrig kalla någon som inte tror att den skulle vara galen eller oseriös.

Men det som är så förunderligt det är när jag själv funderar på fenomenet så går mina tankar så här:

Om det nu inte finns någon fortsättning efter döden så skulle livet te sig i sig självt rätt så meningslöst.

Vi i jämförelse med djuren kan föda barn året om när vi vill, vi skaffar familj, vi träffar vår livsfrände vår själsfrände, vi blir förälskade, vi tar hand om de våra, vi älskar dom förbehållslöst. Vi har exitensiella tankar, vi visar empati, kärlek är ett stort ledord för många. Skulle det då bara en dag ta slut, ska jag dö ifrån mina kära, mina barn mina föräldrar utan att aldrig mer få se dom, varför har en eventuell högre makt ordnat det så.

Varför skulle vi paras ihop bara för en 70-90 år här på jorden och ibland tyvärr kortare, bara för att allt en dag skulle bara ryckas ifrån oss.

Om man ser o läser i Bibeln så står det att Jesus uppstod ifrån det döda på den tredje dagen, vi ska ju enligt den kristna tron vara en avbild av Gud fader själv och då är det väl rätt så naturligt att vi också vandrar vidare den dag då vi lämnar detta jordeliv.

Nej, min tro är att vi kommer till en helt annan dimension, att vi består enbart av ljus och kärlek lika som vi kom den dag då vi föddes. vart var vi förresten innan vi kom till denna jord, var fanns vi, var fanns vårt intellekt ,det som var och är vi?

En stund innan storseansens början i tisdags, så gick jag omkring i köket på bygdegården o stökade med fikat som skulle serveras i pausen, Jill satt på en pall bakom mig och kopplade av o samlade sig innan seansen som hon alltid brukar göra, det var bara vi två i köket. 

Plötsligt säger hon:

-Annmarie, säger namnet Arthur dig nåt?

-ja, svarar jag o fortsätter torka diskbänken.

Tystnad....

-Ska jag säga hur, frågade jag henne.

-Ja, om du vill.

-Min farfar hette arthur i förnamn, min pappa hette Arthur som tredje namn o min bror hette Arthur som fjärde namn.

-Ja, jag ser ingen, men jag hör någon som ropar Arthur, Arthur hela tiden.

För mig kändes detta helt naturligt, ja de alla finns väl runt oss o hälsar på.. sänder sina tankar till oss.

Jag behöver inte så mycket annan bevisning, Jill vistte absolut inte detta och inte är det något jag tänker på att Arthur är något släktnamn inte.

Så för mig finns det en fortsättning, men jag är lika rädd för att dö som många andra, inte vill jag lämna detta fina liv o de jag älskar.. så det är inget vi tar till som är rädda för döden, utan det är en naturlig fortsättning på något fantastiskt som började med kärlek här på jorden o övergår till KÄRLEK i sin renaste form.

   En mysig stund runt bordet. 

Vilken härlig dag Kent o jag har haft idag. vi tog lite sovmorgon först, en god frukost o sedan packa kaffekorgen med nybakta bullar. Svampkassen i högsta hugg, o Katla på med västen.

Vi styrde vår kosa upp till Bastasjöskogarna.

Det finns så mycket svamp så till slut efter två timmar visste vi inte vart vi skulle börja, vi blev kräsna o valde bara ut de största på slutet.

Sedan jag började plocka trattkantareller 1984 så har jag aldrig skådat så mycket svamp förut.

Så ut med er ni skogsmullar o plocka.

Vi har rensat 12 kg svamp i em...6 kg i vardera kassen.

Jag har även bakat igen till sorseansen på tisdag. Lagat middag, rensat igen.. förvällt alla svamparna, strykit lite.

Kent har rensat o klippt gräset. nu satte vi oss vid åttatiden i kväll som först, men vi är så nöjda med dagen.

Katla älskar skogen o springer maratonlopp mellan stockar o sten. Hon håller ändå koll på oss, o så fort vi ropar fika kommer hon som ett skott.

Nu ser vi lite på tv.

// Annmarie

Hemkomna från en sådan härlig födelsedag hos mitt bonusbarnbarns kalas. Lilla Saga 6 år idag.

   Prinsessan Saga 6 år  

vi for upp redan vid halv femtiden, Kent slutade lite tidigare, en stor o viktig dag för honom då han inte varit på kalas hos sina barnbarn på över tre år.. han hade tårar i ögonen när vi kom upp.

   Nu ska vi strax åka... Kent o jag hemma hos mig.

Vi möttes av stora famnen , många pussar o kramar. Viggo ville inte lämna min sida på hela kvällen. Vi spelade musik på hans rum, tittade på hamstern o bara busade.

fick träffa deras unga fina styvmamma Johanna, vi fattade tycke för henne o hennes rara mamma medetsamma. Jag kände mig så välkommen och ficxk en värmande kram.

   Morfar o födelsedagsbarnet.

God middag blev vi bjudna på, både gott att dricka o fin stek med rödvinssås.

Johanna o Niklas hade dukat så fint.

Vi åt så vi blev så mätta så vi slängde oss i soffan efteråt.

   Saga matar mig med Bilar, och Viggo är ett litet träskmonster.

 Saga blev så glad för sina presenter...

   Jag hade köpt liten present till Viggo med såklart.   Tova fick ett litet mobilsmycke till sin nya mobil med ett silverhjärta på.

Sedan blev det kaffe o tårta och nybakade bullar.

Johanna och hennes mamma hade beställt en fin tårta, precis en sådan Saga önskade sig. Marita hämtade den i Emmaboda...

Saga blåste ut sina ljus så sjöng vi alla för henne, hon tycktes gilla att vara i centrum idag. hon sjöng själv vid kaffebordet, vi fick gissa låtarna vilka hon nynnade på.Vi har aldrig haft så roligt någon gång, vi har skrattat så tårarna har runnit. Det var verkligen vad vi alla behövde.

johanna är duktig på musik o lika så hennes mamma. Hon har gått med i byns kyrkokör o sjunger så fint. Jag fick se sångerna i pärmen både lite profana visor blandat med traditionella.

   Här sjungs det..Viggo farfar trollar med kort.

Vi ska få ha barnen när vi vill, förutom då när deras mamma ska ha dom, var tredje helg.

Barnen är så lyckliga att de ska få ett litet syskon,   Viggo klappar magen varje morgon o Saga lägger sin speldosa mot den så bebisen ska få höra lite musik. Det var en glad överaskning o vi får även här till det nya lilla barnet bli bonusmorföräldrar, så glada vi blev.

   Vi tackar familjen för denna gång men vi syns snart.  

Ser fram emot när de kommer bort till morfar i Sölvesborg o mig i Karlskrona, hela familjen o även den lilla/lille.

//Annmarie

I dag är det en deppig dag Tog ut mig alldeles i skogen i går, med både Katla med sig o trampa över stock o sten så sa ryggen och benet stopp. Ligger idag, kan inget annat göra. Det är ju iofs bra att jag testar var min gräns går. Men nu till helgen kanske Kent kan följa med då behöver jag inte böja mig utan han kan plocka istället. På fredag bär det av till hans barnbarn, lillstintan fyller 6 år, o det ska bli så kul att få mysa med dom lite. Även roligt att få träffa deras pappas nya sambo, en härlig tjej enligt barnen de tycker om henne mycket o det är ju fint det.ja se den kärleken den poppar upp lite varstans den.

På söndag är det en stor dag, då kommer mina älskade vänner Inger o Jill, de dyker väl upp vid åttatiden tror jag. Ska bädda   fint till dom så allt står färdigt när de kommer, en liten varm macka med trattkantareller o lite parmesanost på det kanske duger till damerna  

Så på tisdag blir det storseans i Sibbamåla bygdegård mellan 19.00-21.30

Ja jag har mycket skoj att se fram emot den kommande veckan ..så vad gör det en dag i vågrätt läge, ingenting alls. 

http://lightsoul.snabber.se/hosten2011.asp -

Medium Jill Petersson.

Ka förreste tipsa om e bra bok att läsa om i är intresserade av  livet efter detta. Kajsa Igmarsso har yligen kommit ut med e mycket bra roman som heter:

Någonstas inom oss.

Rebecka är en framgångsrik yrkeskvinna och lever i ett till synes lyckligt äktenskap. Ändå har hennes liv hamnat i en återvändsgränd, ett kaos som driver henne till det yttersta. Finns det en återvändo när det värsta har hänt? 

En sen höstkväll står en ensam kvinna vid ett räcke på Fjällgatan i Stockholm. Bakom sig har hon karriär, äktenskap, framgång och pengar, framför sig den glittrande staden och nedanför sina fötter ett stup högt nog att krossa den som faller. 

Rebecka har redan fattat sitt beslut, men i samma stund som det är för sent ångrar hon sig. När polisen knackar på hemma hos maken Mikael krossas också hans värld, och livet blir aldrig mer detsamma för någon av dem. 

Historien skulle kunna vara slut där, men det är först nu den börjar. Hur ska Rebecka kunna ställa allt till rätta igen? Vid sin sida har hon Arayan, den skyddsängel hon inte tror på och till en början inte vill kännas vid. Ängeln försöker hjälpa henne att försonas med sig själv, sitt liv och det som ledde till hennes beslut. Men Rebecka lyssnar inte. Det enda hon vill är att återförenas med Mikael, och hon dröjer kvar vid sin mans sida för att rädda deras relation. 

Då hon sammanförs med några andra vilsna själar blir hon motvilligt varse hur avståndet mellan henne och Mikael går djupare än hon velat se. I sin längtan efter närhet tvingas hon konfrontera rädslor och föreställningar om vad som egentligen är kärlek. 

För Mikael blir Rebeckas död början på ett sökande efter vem hon egentligen var. Ett sökande som för honom allt längre bort. Rebeckas mardröm har blivit verklighet, och hon kan ingenting göra. 

Men kanske finns det ändå ett sätt att låta kärleken segra. För den som finner modet att släppa sin älskade fri. 

Kajsa Ingemarssons nya roman tar henne ett steg vidare som författare och stannar inte vid det självklara.Någonstans inom oss är en djupt berörande men också lekfull berättelse om liv och död, om en kärlek som går bortanför människors önskan att äga varandra och om längtan efter helhet och försoning med det som varit men inte längre är.  

// Annmarie

Det blev många liter Trattisar och Kantareller idag. Närmare sagt 12 liter.

Har rensat största delen av em o kväll. Nu äntligen soffan och Idol.

Med oss ut i skogen hade vi nybata bullar och hemmabakta brysselkex...

   Bullar som inte är nybakade.. från i Påskas, dom tog vi inte!!!!   Dessa knaprade vi på i skogsbacken...

   Å så ett rätt så nytaget foto på mig... lite ego får man ju vara ibland, de flesta bilder här i bloggen föreställer bara andra personer, hundar o katter o blommor o blader o så familjen så klart.

//Annmarie