Kan inte annat än skratta åt tosigheter som uppstår ibland.Om människor kunde skriva en kommentar istället om det uppstår några frågetecken runt d jag skriver.Det var just av den anledningen jag tänkte sluta blogga. Tycker det är fult att sitta och smygläsa än att kunna lyfta en lur o fråga hur läget ärSå många frågetecken som då skulle kunna redas ut, det handlar ju syvende o sist om familjen.Nog om det, en dag kvar sedan rullar Toyotan till Sthlm.Jag kör inte utan har chafför om nån nu undrar.Ska bli så roligt.Om någon eller några hoppas på bilder från tv-studion så blir det inga här på bloggen, o skulle jag komma på andra tankar så blir inlägget lösenordsskyddat.Har packat klart,fixat o donat här hemma.Nu lite mat i magen sedan en runda med den fyrbenta tonåringen.//Annmarie

Idag kl 18.07 är det 22 år sedan en lien gosse på 3.340 gram såg dagens ljus. Hans storasyster då 2år gammal var så sjuk så jag behövde uppsöka VC ii Rödeby.Så med henne på armen trängde jag mig före vid anmälningslluckanO sa att här måste det gå undan för jag har värkar o ska in på förlossningen.Så 4 Tim senare låg det en Håkan på mitt bröst o plirade.Det var Måndagen den 13 nov dagen efter Fars dag.Hans pappa var sjuk han oxå, så på hemvägen stannade han o fick upp all Cockilana etyden som han medicinerat medLille HÅKAN blev genast storebror Joels favorit bebis. Så älskade Håkan,,min fine son älskad av oss o fina syskon o fina sambo,vi kan inte annat än att bara stolta över. dig då du nusnart ska ut igen denna gång som fartygschef på isbrytare på Vänern. Önskar dig en härlig dag med din älskade pappa.Vi syns i kväll!

Eftersom ett inlääg o där vissa rader har lästs på något konstigt vis så publicerar jag dessa rader igen .

Vi besökte kyrkogården, tände ljus o la buketter på två gravar.En på min bästa lekkompis som dog endast 22 år gammal, där ligger aldrig något på den graven. 

Förstår inte när nära o kära finns i livet att inte de kan sätta en blomma eller ett litet ljus, en sådan kollosal ansträngning kan det väl inte vara.

Det gör ont när man känner till gravar där man vet att en mor eller far gått bort och det fins massor med barn som skulle kunna sköta om det lite och ingen bryr sig.

// Annmarie

Det skulle bli en underbar eftermiddag. efter en bra stund på arbetet då jag kladrade alldeles själv att boka många pass som kommit på beställning både från avd 58,37, akuten,61,an.. m.m så körde jag hem i maklig takt.

När jag anlände till jobbet idag fanns det inte en parkeringsplats kvar. parkeringshuset var fullt, likaså de stora personalparkeringarna.

Men utanför byggnad 13 på personalparkeringen fanns det en plats kvar, undangömd alldeles intill skogsbrynet.

Vilken tur.

När jag så kom hem lyste solen och jag bestämde mig för en tur ut i skogen med hunden.

Här skulle de sista trattisarna för denna säsong plockas.

Kaffe hade vi med oss o ett o annat kex också. Vilken dogft det var i skogen. Av mossa mull o fallna löv. Alldeles stilla var det med.

Vi njöt både Katla o jag.

På hemvägen började tanklampan lysa, konstigt jag tankade ju i går?

När jag så var nästan hemma så vart det bensinslut.

1 km hemifrån på stora E22,an blev jag stående.

Katla i billen ,smutsig o svettig. o med en dotter väntandes därhemma.

Förstod ingenting.

Halade upp telefonen o ringde min hyresvärd. Ställ du bilen där så hjälper vi dig när vi kommer hem,så efter ett par timmar kunde jag fylla på bilen.

Min slutsats blir då denna att någon idag under de timmar jag arbetade har slangat bensin från min tank, fyllde på med 300 kr igår så slut kunde den inte vara. Dessutom så fattades skruvlocket till bensintanken.

Nu kostar det att stå på personalparkeringen, 1 kr per timme.den var inte kameraövervakad som parkeringshuset är. Så jag tycker då att man ska få ersättning av sin arbetsgivare när sådant här händer, ska man betala så ska man få nåt i gengäld när de inte kan ha övervakade platser.Så himla rik är jag inte så jag kan rycka på axlarna o strunta i det.Jag kommer annars långt på 300 i tanken, för bilen drar inte mycket.

Men hur som haver så är det så nu.

En dag till så är det helg igen. Linn ska ha ett par vänner hemma här, de ska sova över..o jag ? Ja jag får väl se vad jag gör.

Någon mer runda i skogen blir det nog inte. Ett besök hos sonen vet jag i alla fall.. det vankas kanske tårta där i helgen ?

//Annmarie

När jag kikar ut genom mitt fönster möts jag av en natur som säger ett trollskt godmorgon,bjuder in till älvdans på slätten.

Men vart tog alla barndommens älvor vägen, vart tog barnet vägen inom oss?

En lång stund spanade jag ut över gärdena för att kanske få se något som jag kunde vara en liten älva.

Men de älvor som jag har sett o känt finns runt mig.

Mina fina döttrar, en ligger just nu i sängen o snusar.

En liten älva finns i Stockholm.

Två små älvor bor i småland.

Så har vi ju de vänninor som som är rara som små älvor.

Så de får jag nu koncentrera mig på, o inte de som en gång fanns i sagoböckernas värld.

Men vem vet, en dag kanske jag får se något från mitt fönster ......

//Annmarie

Ny arbetsvecka. 

Linn kom hem idag . Hon har varit hos pappa på höstlovet och en tur ner till Malmö o Roxettekonsert har de blivit för deras del.

Hotellvistelse o lite shopping.

Ny tröja o fina öronh'ängen, tycker fjädrar är så fint. Hon hade köpt flera stycken, och erbjöd mig att få låna de rosa i morgon att ha på arbetet, är minsann lite sugen,passar nog bra till min grå klänning o rosa kofta.

Utvecklingsamtal har hennes pappa o jag varit på i eftermiddag oxå, Linn var ju naturligtvis närvarande med. Idel lovord, matten lite svår, men det hade ju jag med under skolåren svårt med matematik men lätt för språk o andra ämnen. Det är ju inga betyg nu i sjuan, och jag förstår inte riktigt den nya skalan för bedömning som införts.

Allt är så rörigt nu för tiden, mycket vikarier på skolan, olika mentorsgrupper, arbetsgrupper.. läxgrupper osv.. inte konstigt det blir missförstånd. Allt ska man hålla reda på via mail....

Uppsatser o andra uppgifter ska skickas in via datorn till skolan .. vart tog pennan o papper vägen? Flög de ut med vinden genom fönstret i skolsalen mån tro?

Helgen som gått har varit fin.

Vi besökte kyrkogården, tände ljus o la buketter på två gravar.En på min bästa lekkompis som dog endast 22 år gammal, där ligger aldrig något på den graven. 

Förstår inte när nära o kära finns i livet att inte de kan sätta en blomma eller ett litet ljus, en sådan kollosal ansträngning kan det väl inte vara.

Det gör ont när man känner till gravar där man vet att en mor eller far gått bort och det fins massor med barn som skulle kunna sköta om det lite och ingen bryr sig.

Under lördagen var min Kent o handlade lite snygga kläder till sig själv, lite ekipering så där innan resan till Stockholm, ja på tal om den så har jag nu följt programmet Svagaste länken varje vardagskväll. Och ni ska veta man blir svettig när man vet att det är en själv som snart ska stå där o tävla.

Och det svåraste i krångsvängen är att man varken kan plugga till sig framgång eller över huvudtaget skapa någon strategi inför programmet. Man får bara hålla tummarna att man får frågor som man kan, och att man inte glömmer banka pengarna och att de man tävlar med och mot, är alla lite sämre än en själv.

Men det hela handlar om ren skär tur.

Bild lånad.: Kajsa Ingmarsson Wordpress.

På söndagen hade vi besök av min älskade Carina o hennes man Uffe.. många härliga goa skratt fick vi o lite afternoon tea med  cupcakes.

En promenad i det underbara vädret med Katla runt byn blev det oxå.

En jättefin inflyttnigspresent fick jag oxå.. som ni kan beskåda nedanför...

I kväll har N-E varit o hälsat på och reparerat termostaterna på alla element, lite o fixa med dessa. Vi fick en timmes pratstund, mycket att tala om när vi inte synts på ett par veckor.

Så nu är det sovtid o natten faller på...

//Godnatt alla vänner  hälsar  Annmarie med en kram.

nu är det helg, vi firade den med att besöka en ny sportsbar i Lyckeby under fredagskvällen. 

Time out...o där åt vi den godaste pizza jag någonsin ätit. Jag är inte glad för sådan där fet mat men denna var fantastisk.

Ett djupdyk ner sedan i soffan o kollade Idol, eller rättare sagt Lilla Melodifestivalen.. men Moa är fantastisk.. en sådan begåvning o lika Amanda Fondell.. roligt att se o höra sådana  naturbarn.

Ja o sedan visade Kent mig flera brev han fått.

Ja om författaren ändå hade fått se det jag sparade på datorn, sa han.. för flera år sedan så hade inte tonen varit så kaxig.

Helt otroligt att någon kan beskylla en människa för så grova saker och sådana grova anklagelser. Tror inte dom vet hur allvarligt det är. Det är visst glömt att vi har fått se och fått tagit del av allt matrial från kommunen.Att gå på hörsägen är farligt och att sprida sådana rykten går fortfarande under rubriceringen  förtal. Men sedan ha mage att be om hjälp vid trångemål, ja det är helt ok o tro att man ska bli hörsammad... inte precis den vassaste kniven i lådan är denna person/personer.

Men universum ger nog tillbaka sinom tid, eller så har den redan börjat göra det.

En runda till Alla helgon mässa i kyrkan blir det idag....vi ska minnas o ta till våra hjärtan de nära o kära som gått över. De finns där med oss hela tiden o följer vår vardag, o ska man vara krass så är de nog rättt så glada för attt de nu får tillhöra himmelriket o inte denna hemska tid o värld vi nu lever i o på.

Men kärleken besegrar allt..det har jag bevis för.

Önskar er alla en fridfull helg.

//Annmarie