Det tog en fruktansvärt lång tid innan jag somnade inatt... var det knölen i madrassen eller var det självaste knölen som låg nerbäddad?

Nej, knappast..det var kylan.

Dessa element hade översyn i går kväll för tredje gången i ordningen, hyresvärden har pillat o pillat ,men elementet  hallen på övervåningen är ett mysterium, först kommer det mycket värme, sedan blir det undan för undan fesavarmt bara till att till slut bara bli iskallt..så blev mina fötter med.

Har aldrig kunnat sova med raggisar på, väldigt osexigt för det första o sedan kliar det så förbannat.

Så vad gör jag.. Jo, jag får ta till det kända knepet FLASKAN.

Så med förfrusna fötter o lekamen stapplar jag ner i köket o börjar leta efter pavorna.. ingenstans finner jag några.

Till slut undanstoppad längst in i skafferiet hittar jag så en glöggflaska sparad sedan förra julen..korkar upp.

Sedan värmer det gott.. känner hur värmen sprider sig från tårna och uppåt.

Så tack mamma för att du lärde mig använda flaskan.

Glömmer aldrig när du kom med dom inlindande i frottehandukar fyllda med hett varmt vatten, stoppade dom längst ner vid våra fötter o det blev varmt o skönt i sängen.´hos oss små..

Längtar redan till ikväll när jag får göra om samma procedur, för det är det enda vis jag använder vin o spritcentralens buteljer till.. som Värmeflaskor.

//Annmarie    

Känner varenda knöl i sängen.. madrassen min som jag fått från hjälpmedelscentralen har sett sina bästa dagar. Och som ni vet har jag velat ha en ny, men de ska hålla 12 år säger dom. Jaha? Hur då?Ska man tillhöra viktklass  fjäderlätt, eller ska man levetera ovanför sängen om nätterna? 

Jag undrar helt stilla vem som har gjort denna uträkning? En pryoelev på Statens provninganstalt kanske, eller en person som är urusel på beräkningar.Eller nu vet jag, en riktig nattuggla som aldrig ligger i sin säng eller som jämt våldgästar släktingar o vänner som sedan slaggar på nån soffa, så måste det vara ju!!!!

Så underbart det skulle vara att få krypa ner i en säng där madrassen formar sig efter kroppen, där den riktigt vaggar mig till sömns.

En Hästens säng skulle inte vara dumt och då med fjärrkontroll där man kan hissa upp ryggstödet. Underbart.Nu får jag nöja mig med det näst bästa och det är att ligga raklång över Katla, hon är i alla fall mjuk o len.bara hon låg still så.

Jag kanske  skulle ha upp en hängmatta här i sovrummet, låtsas att jag  ligger där ute en sommardag och hör endast fåglarna o vindens sus.

Ja, drömma kan man allt...och vem vet, en vacker dag så kanske istället prinsen står utanför dörren o vill syna mina blåmärken på ryggen, o då konstatera att jag måste vara en riktig prinsessa......

//Annmarie  

Vilken cirkus idag här hemma. Katla sov hela dagen efter vi kommit hem igår så idag är hon full av energi o vill ut och upptäcka omgivningarna.

Blev nu avbbruten i mitt skrivande då min mellersta son ringer och är ledsen då vänner till honom har omkommit i en olycka i Sthlms skärgård.

Så nu skiter jag i detta inlägg och försöker nå Håkan igen.

//Annmarie

skulle vara bra att ha.

Hade kunnat fara fram här som ett jehuj mellan rummen, grabba åt mig kaffemuggen på vägen.. in  badrummet en liten enkel kiss o sedan ut i vardagsrummet o dimpa i soffan.

NilsErik o Elisabeth hade trott att änglarna hade landat eller att det  hade

 kommit orber till gården.

Den som hade ledsnat hade nog varit Katla som inte hunnit med mig i svängarna.

I veckan som kommer så är Linn hemma, fast jag är nyopererad så får det gå. Hon tycker det är läbbigt att gå över stora E 22 o all trafik på morgonen när hon ska till skolan så jag kör henne naturligtvis.

Hennes pappa arbetar många nätter denna vecka o on är för ung för att vara hemma alldeles själv ett helt dygn åt gången.

Hade jag varit gnällig o lat så hade jag svurit o jämrat mig o helt vägrat att ha henne hemma. Skulle bett gud o alla människor köra åt mig.Hjälpt mig o handla, städa, gå ut med hunden ect.. men nu är vi femtitalister av annt virke än vissa sjuttiotalister som inte orkar ta mig fasen knappt lyfta på röven...

Jag ser att de som är födda på 80-talet idag klarar sig mycket bättre, är mer ansvarstagande, drivande och pluggar o står i.

Vad var det som gick snett hos många under 70 talet ? Skämdes barnen bort mer, curlade föräldrarna framför dom... eller var det den fria uppfostran som satte åt. Flower power vågen ? Eller var det föräldrarna själva som upptäckte sitt ego där någonstans o skulle förverkliga sig själva?

Frågorna är många o svaren få.. 

Men jag hoppas verkligen att i den årsgruppen som Linn föddes i på 90 talet ska sälla sig till 80-talisterna, men jag räds för att det blir lika för dom som för dagens 32-40 åringar.men alla ska vi inte dra över en kamm, ingen vetenskaplig undersökning har gjorts på detta årtionde ...De finns de som är hur duktiga som helst o de ska primieras tycker jag.

Jag slår mig inte för bröstet o tycker jag är duktig som har Linn hemma, lämnad med allt som hushållsarbete o det dagliga livet innehåller...

Barnen kommer först o åter först.. o vi som fött dom ska bara  hålla mun o ta vårt ansvar.. min tid kommer då jag får vila o jag tror inte urinblåsan säckar ihop för att jag lagar en middag eller två eller sätter på tvättmaskinen...

Nu ligger jag här i soffan o dricker julmust o rapar för fullt. 

Katten Tardis gör mig sällskap. Det viner av blåsten utanför. Vi har tänt lite värmeljus o kolla på lite Tv avsnitt på datorn.

Nu får jag nog sluta dricka läsk annars är risken att jag blir för full.....o skriver alldeles för mycket dravel som risken är att jag redan gjort.

// Välsignad 2.a Advent /  Annmarie

Idag bär det av hem till Karlskrona.

Jag känner att operationssåren blir bättre för varje dag, och det går framåt så att säga.

Hur modernt är det inte för massor av folk att komma ut ur garderoben som man fint säger..

Jag kan tala om att jag nu har kommit ut ur toalettens mörker.

Jag kan äntligen gå på toa lugnt o sansat utan att behöva rusa dit..

Jag kan nu bära med mig i handväskan sådant som kvinnor brukar ha, läppstift,skiftnycklar, o kofot.. inga fler trosor i min handväska inte.

Barnen mina har nu längre inget att härma när de ska visa hur mamma brukar stå med benen i kors när jag skrattar o samtidigt utbrister.. Sluta barn: Jag kissar ner mig!

Detta att vara så handikappad som det blir att lida av inkontinens är inget att skämmas för.. som sagt, kan olika typer av folk berätta om de mest spektakulära böjelser o läggningar de har så kan väl jag berätta om min ständiga följeslagare.. underbyxan.

Jag märker att ju mer man talar om det på arbete o dyl så är det fler o fler kvinnor som tycker det är skönt att nån vågar o sedan öpnnar sig o berättar om sina egna erfarenheter.

Visst  har det varit "pissigt" att ha det så här, men nu ser jag ljuset i tunnlen, nu kan jag äntligen koppla av och se framåt mot en torr o skön jul.

Så jag stöder i dag Gula Bandet, ja hade det funnits ett sådant så hade jag varit den  första att sätta på mig det..

Och en annan sak, glömde igår att gratta min lillasyster på 49 års dagen.. Så grattis Karin , nu ser du oxå väl ljuset i tunneln o närmar dig med tillförsikt 50 årsdagen.. en härlig ålder ska jag säga. man skiter fullkomligt i allt oväsentligt, man bryr sig inte ett dyft vad folk pratar om en o man vågar stå på sig, så var dert för mig i alla fall. Så Grattis o stora kramen.

//Annmarie

I konvalecent fortfarande.

Att det ska ta sin tid att läka är väl för tråkigt.

Vill ju upp o hoppa nu. har mycket jag vill o måste göra.

Ogjort arberte tröttar mest som jag brukar säga. Är i mitt andra lilla hem i Sölvesborg, hemma i Karlskrona ligger räkningar o skräpar, har inte min lilla bankdosa med mig o kan sätta över hyran, men de andra räkningar ligger flertalet på autogiro o det är bekvämt o bra.Men min hyresvärd vet att jag är dålig o de är ändå bortresta så det ordnar sig i veckan.

Det blir lite drygt här hemma när Kent är på arbetet, längtar till i kväll då han kommer hem o vi får ha en stund av lugn o ro och invänta helgen.

 Brasan sprakar fint här nu, Katla sover gott och jag ska försöka masa mig in i tvagningsrummet.. snart kommer väl kvalser o bygger bo i navlen...

Ja är det inte Kor så är det andra djur..

  Världens sötaste lille gosse, farmors älskling.Saknar o längtar efterdig så.

//Annmarie

står pojkarna på rad.

Jag o högvakten, men nu för tiden är det inte bara pojkar.. 

Jag o min svärson.. Tor kollar takmålningarna! Tror jag!!!

Lilla Tova kollar nåt på mobilen.. hemma hos mig i helgen. 

Katla o hennes boll inköpt av husse på IKEA i helgen.

Mattes snygga flicka...

Katlas nya leksaker hon fått ikväll av husse igen. 

Nähä du Katla ..det där är Emils julklappar.

Ny TV bänk o blomma inhandlad till lilla hemmet i Mjällby. 

Nya julgardiner... 

Kent med ständig följeslagare.

//Annmarie

Genomgått en helt underbar skönhetsoperation.

De har lyft, tänjt,stramat.fyllt på och justerat.

Dessa skönhetsoperationer är verkligen dom som upprätthåller den naturliga skönheten.

Det som vi skapats med behöver endast justeras lite så de fungerar igen.

Fungerar som den gjorde när man var ung.

Så nu har jag inbyggd stay up av min urinblåsa, den behöver ju lite omsorg den med..

Tänk vad den har fått arbeta sedan man såg dagens ljus.

Den har blivit skadad när jag blev sjuk i ryggen, efter operationer, diskbråck och dyligt.

Men nu har den fått sig ett lyft, från att ha legat helt lealös längst ner i bukhålan så är den nu utan rynkor, smidig och fin.

Men vill man vara fin får man lida pin, som mamma alltid sa.

Går nu med inopererade nätband som fästs i mina lår. Jag har en del snitt här o där som värker så fruktansvärt. Fick medicin utskriven av läkaren, både antibiotika o smärtpiller men de går ju inte att få, datorhaveri på alla apotek, ska inte läkarna veta om detta eftersom det varit så sedan innan helgen?

Så jag hoppas verkligen inte nu att jag får någon form av infektion i operationssåren.

I det stora hela gick operationen mycket bra.. låg bara o svammlade innan de sövde mig, undrar vilka grodor det hoppade ut genom munnen på mig. Tur man inte minns, operationpersonalen får nog höra en hel del.

Jo jag tror jag sa att jag skulle fixa den bästa personlen på anestisikliniken,som om de inte har det? Hopplösa lilla jag.

Och så bad jag dom fettsuga mig när de ändå var i gång... det har de fått höra ett visst antal ggr sa dom , o dessutom undrade de vad det fettet satt på mig? Mellan tårna sa jag.. o lite späck i huvudet kanske.

Nu blir det att ta det mycket lugnt, får inte ens lyfta ett mjölkpaket...undras om jag får lyfta kaffemuggen, annars är jag illa ute ska jag säga.

Men snygg Stay up blev det.. o en funktionell sådan dessutom.

//Annmarie