Vilken cirkus idag här hemma. Katla sov hela dagen efter vi kommit hem igår så idag är hon full av energi o vill ut och upptäcka omgivningarna.

Blev nu avbbruten i mitt skrivande då min mellersta son ringer och är ledsen då vänner till honom har omkommit i en olycka i Sthlms skärgård.

Så nu skiter jag i detta inlägg och försöker nå Håkan igen.

//Annmarie

skulle vara bra att ha.

Hade kunnat fara fram här som ett jehuj mellan rummen, grabba åt mig kaffemuggen på vägen.. in  badrummet en liten enkel kiss o sedan ut i vardagsrummet o dimpa i soffan.

NilsErik o Elisabeth hade trott att änglarna hade landat eller att det  hade

 kommit orber till gården.

Den som hade ledsnat hade nog varit Katla som inte hunnit med mig i svängarna.

I veckan som kommer så är Linn hemma, fast jag är nyopererad så får det gå. Hon tycker det är läbbigt att gå över stora E 22 o all trafik på morgonen när hon ska till skolan så jag kör henne naturligtvis.

Hennes pappa arbetar många nätter denna vecka o on är för ung för att vara hemma alldeles själv ett helt dygn åt gången.

Hade jag varit gnällig o lat så hade jag svurit o jämrat mig o helt vägrat att ha henne hemma. Skulle bett gud o alla människor köra åt mig.Hjälpt mig o handla, städa, gå ut med hunden ect.. men nu är vi femtitalister av annt virke än vissa sjuttiotalister som inte orkar ta mig fasen knappt lyfta på röven...

Jag ser att de som är födda på 80-talet idag klarar sig mycket bättre, är mer ansvarstagande, drivande och pluggar o står i.

Vad var det som gick snett hos många under 70 talet ? Skämdes barnen bort mer, curlade föräldrarna framför dom... eller var det den fria uppfostran som satte åt. Flower power vågen ? Eller var det föräldrarna själva som upptäckte sitt ego där någonstans o skulle förverkliga sig själva?

Frågorna är många o svaren få.. 

Men jag hoppas verkligen att i den årsgruppen som Linn föddes i på 90 talet ska sälla sig till 80-talisterna, men jag räds för att det blir lika för dom som för dagens 32-40 åringar.men alla ska vi inte dra över en kamm, ingen vetenskaplig undersökning har gjorts på detta årtionde ...De finns de som är hur duktiga som helst o de ska primieras tycker jag.

Jag slår mig inte för bröstet o tycker jag är duktig som har Linn hemma, lämnad med allt som hushållsarbete o det dagliga livet innehåller...

Barnen kommer först o åter först.. o vi som fött dom ska bara  hålla mun o ta vårt ansvar.. min tid kommer då jag får vila o jag tror inte urinblåsan säckar ihop för att jag lagar en middag eller två eller sätter på tvättmaskinen...

Nu ligger jag här i soffan o dricker julmust o rapar för fullt. 

Katten Tardis gör mig sällskap. Det viner av blåsten utanför. Vi har tänt lite värmeljus o kolla på lite Tv avsnitt på datorn.

Nu får jag nog sluta dricka läsk annars är risken att jag blir för full.....o skriver alldeles för mycket dravel som risken är att jag redan gjort.

// Välsignad 2.a Advent /  Annmarie

Idag bär det av hem till Karlskrona.

Jag känner att operationssåren blir bättre för varje dag, och det går framåt så att säga.

Hur modernt är det inte för massor av folk att komma ut ur garderoben som man fint säger..

Jag kan tala om att jag nu har kommit ut ur toalettens mörker.

Jag kan äntligen gå på toa lugnt o sansat utan att behöva rusa dit..

Jag kan nu bära med mig i handväskan sådant som kvinnor brukar ha, läppstift,skiftnycklar, o kofot.. inga fler trosor i min handväska inte.

Barnen mina har nu längre inget att härma när de ska visa hur mamma brukar stå med benen i kors när jag skrattar o samtidigt utbrister.. Sluta barn: Jag kissar ner mig!

Detta att vara så handikappad som det blir att lida av inkontinens är inget att skämmas för.. som sagt, kan olika typer av folk berätta om de mest spektakulära böjelser o läggningar de har så kan väl jag berätta om min ständiga följeslagare.. underbyxan.

Jag märker att ju mer man talar om det på arbete o dyl så är det fler o fler kvinnor som tycker det är skönt att nån vågar o sedan öpnnar sig o berättar om sina egna erfarenheter.

Visst  har det varit "pissigt" att ha det så här, men nu ser jag ljuset i tunnlen, nu kan jag äntligen koppla av och se framåt mot en torr o skön jul.

Så jag stöder i dag Gula Bandet, ja hade det funnits ett sådant så hade jag varit den  första att sätta på mig det..

Och en annan sak, glömde igår att gratta min lillasyster på 49 års dagen.. Så grattis Karin , nu ser du oxå väl ljuset i tunneln o närmar dig med tillförsikt 50 årsdagen.. en härlig ålder ska jag säga. man skiter fullkomligt i allt oväsentligt, man bryr sig inte ett dyft vad folk pratar om en o man vågar stå på sig, så var dert för mig i alla fall. Så Grattis o stora kramen.

//Annmarie

I konvalecent fortfarande.

Att det ska ta sin tid att läka är väl för tråkigt.

Vill ju upp o hoppa nu. har mycket jag vill o måste göra.

Ogjort arberte tröttar mest som jag brukar säga. Är i mitt andra lilla hem i Sölvesborg, hemma i Karlskrona ligger räkningar o skräpar, har inte min lilla bankdosa med mig o kan sätta över hyran, men de andra räkningar ligger flertalet på autogiro o det är bekvämt o bra.Men min hyresvärd vet att jag är dålig o de är ändå bortresta så det ordnar sig i veckan.

Det blir lite drygt här hemma när Kent är på arbetet, längtar till i kväll då han kommer hem o vi får ha en stund av lugn o ro och invänta helgen.

 Brasan sprakar fint här nu, Katla sover gott och jag ska försöka masa mig in i tvagningsrummet.. snart kommer väl kvalser o bygger bo i navlen...

Ja är det inte Kor så är det andra djur..

  Världens sötaste lille gosse, farmors älskling.Saknar o längtar efterdig så.

//Annmarie