Direktlänk till inlägg 27 december 2011
Efter gårdagens besök av barnbarnet så känner jag mig så rik.
Undrar om någon gång för 28 -29 år sedan min tanke snuddade vid att en dag skulle min äldste son bli pappa, när han sparang i sina små blöjor, lekande med trätåg och bilar.
När han satte sig i en myrstack och fick hela sig invaderad av kissemyror.. när han slänger upp grannens dörr och helt fräckt ropar "Jag tycker här luktar glass"
Eller när han tultat upp mitt i natten och sitter helt förnöjd i vardagsrummet o leker med tågbanan.
När hans farfar kör honom runt runt i trädgården o han sitter i skottkärran så nöjd, eller när vi tar första doppet för sommaren på Rävskär.
När han smyger ut i morfar o mormors mangelrum o knycker en o anna läsk ur backen, mormor som berättar sagor o morfar som lurar honom att han kan värpa ägg genom att be honom stå på ett ben o säga kuckiliku.. o vips plockas det fram ett ägg bakom honom.. stora ögon vill jag lova.
Så många fina minnen. I går när jag ser honom bärandes o tröstande sin lille son så väller det minnen upp för mig.
Vad livet är förunderligt..
Det är detta som är meningen med livet.. att älska och att älskas.
Äldste sonen med vår Grand Danois Ante vintern -86 Bergtorp Rödeby.
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...