Direktlänk till inlägg 4 december 2011
Idag bär det av hem till Karlskrona.
Jag känner att operationssåren blir bättre för varje dag, och det går framåt så att säga.
Hur modernt är det inte för massor av folk att komma ut ur garderoben som man fint säger..
Jag kan tala om att jag nu har kommit ut ur toalettens mörker.
Jag kan äntligen gå på toa lugnt o sansat utan att behöva rusa dit..
Jag kan nu bära med mig i handväskan sådant som kvinnor brukar ha, läppstift,skiftnycklar, o kofot.. inga fler trosor i min handväska inte.
Barnen mina har nu längre inget att härma när de ska visa hur mamma brukar stå med benen i kors när jag skrattar o samtidigt utbrister.. Sluta barn: Jag kissar ner mig!
Detta att vara så handikappad som det blir att lida av inkontinens är inget att skämmas för.. som sagt, kan olika typer av folk berätta om de mest spektakulära böjelser o läggningar de har så kan väl jag berätta om min ständiga följeslagare.. underbyxan.
Jag märker att ju mer man talar om det på arbete o dyl så är det fler o fler kvinnor som tycker det är skönt att nån vågar o sedan öpnnar sig o berättar om sina egna erfarenheter.
Visst har det varit "pissigt" att ha det så här, men nu ser jag ljuset i tunnlen, nu kan jag äntligen koppla av och se framåt mot en torr o skön jul.
Så jag stöder i dag Gula Bandet, ja hade det funnits ett sådant så hade jag varit den första att sätta på mig det..
Och en annan sak, glömde igår att gratta min lillasyster på 49 års dagen.. Så grattis Karin , nu ser du oxå väl ljuset i tunneln o närmar dig med tillförsikt 50 årsdagen.. en härlig ålder ska jag säga. man skiter fullkomligt i allt oväsentligt, man bryr sig inte ett dyft vad folk pratar om en o man vågar stå på sig, så var dert för mig i alla fall. Så Grattis o stora kramen.
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...