Eftersom ett inlääg o där vissa rader har lästs på något konstigt vis så publicerar jag dessa rader igen .

Vi besökte kyrkogården, tände ljus o la buketter på två gravar.En på min bästa lekkompis som dog endast 22 år gammal, där ligger aldrig något på den graven. 

Förstår inte när nära o kära finns i livet att inte de kan sätta en blomma eller ett litet ljus, en sådan kollosal ansträngning kan det väl inte vara.

Det gör ont när man känner till gravar där man vet att en mor eller far gått bort och det fins massor med barn som skulle kunna sköta om det lite och ingen bryr sig.

// Annmarie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande  bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg.  Tävlingen som pågår har jag fått...

Bara du vet vad just dessa bilder säger till dig... Bilder talar till oss på olika vis, den unika känslan ligger i dig som den unika betraktare som du är.     Skriv gärna en kommentar och tala om vad du får för känslor, och vad de gör med dig...

De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv.  Är ingen storätare men nu den senaste tiden kan jag jag känna hunger på de allra märkligaste tider och ställen, under möten, efter möten, när jag springer i korridoerer och kulvetar. I går tr...

med besökandet....       

tror jag.. Lyssnade på ett program på P1 som heter Tendens.. en underbar kvinna som heter Agnesdotter i efternamn och är journalist i botten skolade om sig till rörmokare efter att ha gått in i den berömda väggen, berättade sin fantastiska resa. Nä...