Direktlänk till inlägg 21 september 2011
Efter den vemodig dikt jag la upp häromkvällen så föreföll det mig att än riktigt har inte sommaren gett upp.
En promenad längs ängarna upp till kyrkan gick Katla o jag i eftermiddag. Gräsklippare hördes på långt håll, en bonde som körde på åkern vinkade glatt... Katla nosade i gräset eller så räknande hon grässtrån, gud vet.
En del ängsblomster blommar om nu i det blida fuktiga vädret som en påminnelse om den sköna årstid som vi just nu lämnar.
Som ett dagboksblad med de mest hemliga o djupaste tankar nerpräntat gläntade sommaren lite på just den sidan.
Snart sätts låset på o nycklen göms på ett ställe som bara vädergudarna vet om.
Den som hittar nycklen till våren han blir Sommarens vädergud, och vi får hoppas att han blir på gott humör och skänker oss sol o värme .
Smakade på mina päron när vi kom hem, lätt att glömma bort dessa små goda frukter där de hänger på grenarna väld dolda.
Jag ska nu koka äppelmos och spara på burk som mitt lilla barnbarn ska få nu när han har börjat testa lite gröt, jan vara sött o gott att ha lite mos på gröten.
En bukett blev det även idag,kanske den sista handplockade.. vem vet?
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...