Mina trevliga dagar med mina fina vänner Inger Svensson o Jill Petersson är nu till ända.

De kom i söndags och for hem i igår middag.

Jill har hållt storseans här i Karlskrona, en liten turne´som hon o hennes "ulla-bella är på. Både Växjö, Kalmar, Karlskrona, Olofström samt Kristianstad har besökts.

Med stor skeptisk har jag bemötts från en del som jag berättat vem som jag ska ha besök av o bo här hemma hos mig.

Jag har både blivit ifrågasatt om min status på min psykiska hälsa samt att blivit kallad för godtrogen, tokig o helt galen.

Ja det må vara hänt, jag bryr mig inte jag vet vad jag upplever och vad jag har fått till mig. Saker jag upplever osv..

Jill säger själv att hon är en positiv skeptiker till sig själv, och det är det inte många medium som gör.

Inför storseansen i Karlskrona som hölls i Tisdags, blev hon uppringd av en journalist som skulle komma o göra ett repotage. Hon fick förslaget om hon och skribenten skulle göra en kupp, att JIll skulle markera en av biljetterna som utför psykometri på o läser av den som hållt i lappen. Journalisten ville helt enkelt få sin lapp avläst.

Jill vägrade, sådant håller jag inte på med o aldrig skulle jag göra det. Där gick journalisten på en propp så det stänkte.

Visst finns det humbug även inom detta område, men anklaga alla för fusk o att sådant här inte existerar skulle vara som att beskylla alla poliser för att vara misshandlare, eller alla präster för icketroende, eller anklaga all sjukvårdspersonal för vanskötsel av patienter. Det är denna klick oprofisionella som fördärvar för alla andra.

Jag försöker aldrig att omvända någon "icketroende" min tro, jag respekterar alla och vill bara att någon gång få uppleva en härlig storseans, där deras nära o kära kommer genom mediumet och ger dem en hälsning. Men jag skulle aldrig kalla någon som inte tror att den skulle vara galen eller oseriös.

Men det som är så förunderligt det är när jag själv funderar på fenomenet så går mina tankar så här:

Om det nu inte finns någon fortsättning efter döden så skulle livet te sig i sig självt rätt så meningslöst.

Vi i jämförelse med djuren kan föda barn året om när vi vill, vi skaffar familj, vi träffar vår livsfrände vår själsfrände, vi blir förälskade, vi tar hand om de våra, vi älskar dom förbehållslöst. Vi har exitensiella tankar, vi visar empati, kärlek är ett stort ledord för många. Skulle det då bara en dag ta slut, ska jag dö ifrån mina kära, mina barn mina föräldrar utan att aldrig mer få se dom, varför har en eventuell högre makt ordnat det så.

Varför skulle vi paras ihop bara för en 70-90 år här på jorden och ibland tyvärr kortare, bara för att allt en dag skulle bara ryckas ifrån oss.

Om man ser o läser i Bibeln så står det att Jesus uppstod ifrån det döda på den tredje dagen, vi ska ju enligt den kristna tron vara en avbild av Gud fader själv och då är det väl rätt så naturligt att vi också vandrar vidare den dag då vi lämnar detta jordeliv.

Nej, min tro är att vi kommer till en helt annan dimension, att vi består enbart av ljus och kärlek lika som vi kom den dag då vi föddes. vart var vi förresten innan vi kom till denna jord, var fanns vi, var fanns vårt intellekt ,det som var och är vi?

En stund innan storseansens början i tisdags, så gick jag omkring i köket på bygdegården o stökade med fikat som skulle serveras i pausen, Jill satt på en pall bakom mig och kopplade av o samlade sig innan seansen som hon alltid brukar göra, det var bara vi två i köket. 

Plötsligt säger hon:

-Annmarie, säger namnet Arthur dig nåt?

-ja, svarar jag o fortsätter torka diskbänken.

Tystnad....

-Ska jag säga hur, frågade jag henne.

-Ja, om du vill.

-Min farfar hette arthur i förnamn, min pappa hette Arthur som tredje namn o min bror hette Arthur som fjärde namn.

-Ja, jag ser ingen, men jag hör någon som ropar Arthur, Arthur hela tiden.

För mig kändes detta helt naturligt, ja de alla finns väl runt oss o hälsar på.. sänder sina tankar till oss.

Jag behöver inte så mycket annan bevisning, Jill vistte absolut inte detta och inte är det något jag tänker på att Arthur är något släktnamn inte.

Så för mig finns det en fortsättning, men jag är lika rädd för att dö som många andra, inte vill jag lämna detta fina liv o de jag älskar.. så det är inget vi tar till som är rädda för döden, utan det är en naturlig fortsättning på något fantastiskt som började med kärlek här på jorden o övergår till KÄRLEK i sin renaste form.

   En mysig stund runt bordet. 

 

Jill Petersson

15 september 2011 15:41

Så himla bra skrivet!
Saknar er. Hoppas att ni kan komma till Jörlanda sen.
kramar Jill

http://www.lightsoul.se

ramdala-kiza

15 september 2011 17:06

Tack Jill... vi kommer på studs till våren eller sommaren, då ni landat o så ert fina hus. ha det så gott o lycka till ikväll o hälsa Inger

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande  bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg.  Tävlingen som pågår har jag fått...

Bara du vet vad just dessa bilder säger till dig... Bilder talar till oss på olika vis, den unika känslan ligger i dig som den unika betraktare som du är.     Skriv gärna en kommentar och tala om vad du får för känslor, och vad de gör med dig...

De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv.  Är ingen storätare men nu den senaste tiden kan jag jag känna hunger på de allra märkligaste tider och ställen, under möten, efter möten, när jag springer i korridoerer och kulvetar. I går tr...

med besökandet....       

tror jag.. Lyssnade på ett program på P1 som heter Tendens.. en underbar kvinna som heter Agnesdotter i efternamn och är journalist i botten skolade om sig till rörmokare efter att ha gått in i den berömda väggen, berättade sin fantastiska resa. Nä...