"Sprang" förbi Tv,n nyss.. en prisutdelning av något slag.

Stannade upp, fixk se ett ansikte, armar som sträcktes upp i luften, en segergest...och så hör jag kommentaren :

-Tack som fan... helvete vad jag blev glad, ni är så jävla bra alltså.

Där står en medelålders person och svär som en borstbindare och tycker säkert att han är jättecool.

På Guldbaggegalan.. ja du kan nästa ta vilken prisutdelning som helst där personer varit nominerade så ska det sväras...

"Tack som fan".. låter så illa i mina öron. Det värsta är att barn sitter och hör sådant o redan våra svärande ungdomar.. och ja visst, när de kan göra det på sådana fina tillställningar så måste det ju vara tillåtet.

Så om några år kan vi höra våra barn när de går fram till läraren o får sitt betyg eller stipendium.. Eller de får en peng av släkt o vänner..

Tack som fan..helvete vad glad jag blir, Du är jävla bäst fröken!!!!!!

Sååå...Fan ett jävla stort tack att ni läsare finns..

//Annmarie.

Nu har jag äntligen tagit mig själv i kragen och börjat skriva på boken igen. Barnboken "Runt Mammas hage" som jag hoppas att något bokförlag tar sig an.. publicerar här ett nytt kapitel o vill har ert utlåtande vad ni tycker.Skriv rakt o ärligt så vet jag om det är värt att satsa på eller om jag ska lägga ner hela projektet, men det är ju så kul att skriva..

Varsågoda här kommer Fisbollar o magknip.

Det ösregnade ute idag,snön har nästan smält.

Det ligger bara små högar kvar här och där.Ute på gården ligger det bara små snösträngar ut med kanterna vid gräsmattan,ett minne över hur pappa skottade och skottade.

Kajsa och jag har skyndat oss hela förmiddagen att rulla små snöbollar för att sedan lägga dem i frysboxen så vi kan ha ett minne kvar från vintern som gått. När vi sedan vill ha snökrig mitt i sommaren är det bara att fram några stycken och slänga på varandra så mycket vi vill, eller så kan vi ge bort några stycken i födelsedagspresent om vi nu inte händelsevis har köpt någon. Vår storasyster fyller snart år, tänk vilken överraskning för henne att få en snöboll i paketet, men den smälter nog ,säger Kajsa med en snusförnuftig röst som bara en liten unge kan ha.

-Ja, men nu slår vi inte in den, vi sätter en pinne i bollen så kan hon ha den som isglass!

-Jag vill också ha isglass då säger Kajsa nu med en gnällig röst som bara en ännu mindre unge kan ha.

Ja den ungen tänker jag när jag lägger ner den sista snöbollen i frysen.

Jag tittar ner på alla snöbollar som ligger där ibland alla andra frysta saker som mamma lagt ner.

-Undra vad mamma ska säga när hon ser all snön i frysen, frågar jag Kajsa.

-Hon blir nog glad, tänk nu blir det ju ännu kallare i frysen.

Då kommer jag på en jättebra ide´. Mamma har ju jättemånga plastaskar med diverse läskiga saker nedfrysta, exempelvis broccoli, spenat, brysselkål, fy blä för brysselkål, det är nog det äckligaste jag vet,brysselkål!

Mamma tvingar mig inte att äta , men hon säger alltid med en len röst:

-Men Elin,tänk vad många barn i världen som skulle bli glada om de fick brysselkål, tänk på alla barn som svälter.

Vad hjälper det,undrar jag? Dom vet väl inte om att jag sitter där vid köksbordet och tuggar och tuggar på några runda äckliga saker som smakar fisar. jag tror inte att de skulle vilja ha några fisbollar.

-Kajsa, vi häller ut alla fisbollar och lägger i snöbollarna istället !

-Jaaa, säger Kajsa glatt, det gör vi.

-Men vad ska vi göra med alla pruttbollar då?

-Dom ger vi till hönsen,dom äter säkert det!

Det finns nog en massa höns som svälter ute i världen, så våra höns ska vara glada om de får goda goda fisbollar, säger jag och himlar med ögonen för att visa hur dumt det låter, eller rättare sagt hur mamma låter när hon säger det.

Den förmiddagen upptäckte vi att vår mamma var en riktig bov, större än pappa som stal julgranar till jul. Vår snälla mamma kan ljuga, lura oss stackars små barn.

Vi som alltid får höra att luras eller ljuga är det fulaste någon kan göra förutom svära då och spela kort, för det är det bara gangstrar och bovar som gör enligt mamma och pappa.

När vi hade kommit på den utmärkta ide´n med att lägga snöbollarna i grönsaksaskarna, så började vi läsa på etiketten på varje ask, där stod det spenatstuvning, broccoli, brysselkål.

Kajsa öppnade den första asken.

-Varför har mamma lagt glasyr på broccolin eller är det mögel på som växer på dom, undrade Kajsa medan hon fnyste med näsan och grimaserade allt vad hon kunde.

Jag böjde mig fram för att se, och vad upptäcker jag , jo där ligger mammas julkakor med grön glasyr på.

Vi sliter upp de andra locken på askarna där ligger nötkakor, och kokostoppar.

Jag och Kajsa bara tittar på varandra.

-Har mamma lagt fel,Kajsa tittar frågande på mig.

-Nja, jag vet inte, men när vi frågade igår om vi hade några kakor kvar sa ju mmama att allt var slut. Till och med julkakorna sa hon.

Då kom jag på, det var på det här viset mamma höll de goda kakorna ifrån våra klåfingriga små fingrar som hon brukar säga, och våra små kakhungriga  magar, för aldrig skulle vi eller våra syskon få för oss att nalla ur spenatburken, och det visste mamma. Listigt!

Men varför spara några julkakor, julen var ju över, ska inte julkakor ätas upp under julen?

Det måste ju vara så att mamma vill ha några kakor kvar när vi åker till de behövande, och gamla vänner som mamma o pappa känner.

Men hur i all sin dar skulle Moster Klara med sina låtsaständer kunna äta några gamla frysta kakor, jag bara undrar?

När jag berättat för Kajsa hur jag trodde det låg till så tog vi alla kakorna i en skokartong och bar upp dom på vårat rum och gömde dom under sängen.

-Så nu har vi julkakor ända fram till midsommar, sa jag nöjt.

-Ja, och snöbollar ända fram till midsommar, sa Kajsa glatt och studsade upp och ner som hon gör när hon tänkt ut något bra.

-Men vad säger vi nu till mamma Elin?

Ah, vi säger att fisbollarna har nog de behövande fått, eller att vi skickat dom i ett brev till de svältande barnen. mamma skulle aldrig kunna skälla på oss, för då skulle hon ju avslöja sin hemska gärning, sina brottsliga handlingar.Ja, det kunde hon gott ha , hon som lurat sina små flickor och hela familjen.

Kvällen kom och Kajsa och jag kröp ner i våra sängar. När vi läst våran aftonbön och mamma sagt godnatt och gått ner till pappa och övriga familjen så hörde jag ett svagt snyftande från Kajsas säng.

'-Gråter du Kajsa?

-Jaaa, snyftade hon fram.

-Varför då?

-Vad ska mamma säga om hon hittar kakorna under sängen?

-Vet inte, svarar jag.

När jag funderat ett tag kommer jag på det.

-Kajsa nu vet jag, vi äter upp kakorna nu med det samma, så kan ju inte mamma hitta dom.

Ja, ropar Kajsa förtjust. Min mage skriker hela tiden efter kakor, kakor ,kakor.

Vi tog upp hela skokartongen i min säng, drog mitt täcke över oss där vi satt och började vårt stora kak-kalas.

Det var alldeles svart i rummet, säkert mitt i natten när jag vaknade av att Kajsa låg och jämrade sig.

-Aj, aj, aj min mage.

-Har du ont i magen?

-Jaa, aj jag behöver kacka. Så kallade alltid vår pappa det när man behövde gå och bajsa, för i norrland som pappa kommer ifrån så säger man så, kacka i stället för att bajsa.

-Jag följer med dig ner på toaletten säger jag.Och tar Kajsa i handen och börjar gå ner för den långa mörka trappen. Då känner jag också hur det börjar knipa i min mage med, och så börjar jag må lite illa.

Hela den natten turas Kajsa och jag om att kacka och kräkas.

Mamma får bära upp en hink till oss i sovrummet att kräkas i när kackanfallen har slutat komma., för det är för långt bort ner till toaletten, vi skulle ju bara ha kräkts på golvet annars.

Hela natten är vi så sjuka.

Mamma tycker så synd om oss.

-Har några andra barn i klasen maginfluensa?

-Nä,svarar jag ynkligt.

Vi vet ju bägge två, både Kajsa och jag att det är kakorna som gjort oss så här sjuka. Vi skäms......

Fortsättning följer

//Annmarie

Veckan som gått...

   Vi firade nationaldagen med grill...Frida o Tor överaskade med mat o trevligt sällskap.

   så här fint blev det o framför allt gott!

   medan Kents fot fick vila...

   Sedan har vi haft besök av lilla Tea...

   med Lillhusse Alvin o hans mamma Elin samt Frida.

   Tea behöver oxå lite gos...

 dags för Alvin att hamna i famnen..

   och en famn till.

Nu är det fredag o jag o Linn ska iväg en runda idag.

Önskar alla läsare en fin helg. 

//Annmarie

Vilken härlig eftermiddag vi har haft, Kent o jag.

Vi åkte ut till K syster o man i Torhamn vid campingen Gissleviken. Vilket underbart väder och vi kände bägge två att nu har sommaren kommit för att stanna.

Kent  o jag var utbjudna pga att hans kusin var i Blekinge o hälsade på. De har inte träffats på flera år.

Vi har fikat ,Kents kusinbarn har badat och i kväll har vi grillat. Underbar utsikt över Gissleviken, göken gol non stop o många glada o trevliga prat har vi haft.

I morgon kommer nog hela sällskapet hit får jag hoppas o då även Kents kusinbarn från Växjö.

   Härlig strand, här kan man dock gå en kilometer innan vattnet når en till anklarna.      Kent som repade sig efter sitt svimningsanfall...   Hunden ISA   ..ville oxå ha fika...   Lite grann från nedan...

   Kent (ryggen) Leif, Inga-Britt,samt Göran Kents kusin.

   ISA o jag tog en sväng ner till stranden, hon gjorde sådant man ska tala tyst om o jag fotade.  

Känner ni havslukten?

   Grilloset ligger tung över campingen   Mysigt sällskap   Nu säger vi hej då o åker hem till Ramdala...

//Annmarie

//Annmarie 

Ja då är det gott att leva..

Hur dåligt man än mår så med lite blommor o blader blir man åter glader...

Katla o jag har varit ute på en stöldturne´nyss, vid ett gammalt ödetorp hittade fina Syrener.. förädlade Vallmo växte vid vägens kant, och hundkexen är alldeles gratis, hoppas naturen inte blev sur nu.

Hela Ramdala blommar just nu, i varendaste trädgård prunkar det av blomster.. 

Så, en blomma hemma i vasen.. så är man åter med foten på gasen.

Jag älskar blommor, men när man inte kan inhandla fina pelaragoner, eller färggranna petunior ja då får man hitt på något och det blev detta.

   Katla tar sig en välbehövlig slummer efter den varma promenaden

//Annmarie

Våra barn dina som mina är allas vår angelägenhet. Tänker idag på små barn o tonåringar där föräldrarna flyttar långt ifrån sina små efter en seperation.

Hur ska barnen förstå att den föräldern älskar dom lika mycket för det?

Hur ska barn kunna ta in detta, hur tolkar de det?

Barn gör inte som man säger , de gör som man gör!1 Hur ofta har vi inte hört det talesätttet? Lika är det med handlingar, om en förälder lämnar sina barn o flyttar iväg många långa mil ifrån dem men säger att de älskar sina barn ändå, hur ska barnet kunna tro på det, hur ska barnet inte kunna låta bli att tro at det är deras fel?

Barnet lyssnar där inte på orden, utan ser just till föräldrens agerande.De har inte det logiska tänkandet utan för dom existerar bara svart eller vitt, älska eller inte älska, bry sig eller inte bry sig.

Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att flytta ifrån min dotter, hur än eländigt o drygt allt skulle kännas och vara så skulle det vara det absoluta sista alternativet.

Tyvärr så vet jag att det kommer att visa sig att barnen får det väldigt jobbigt psykiskt, och det kommer att en dag slå tillbaka på föräldern, det kommer en dag då barnet ställer sin förälder mot väggen o frågar

-Mamma/ Pappa .hur kunde du.. varför?

Tyvärr så har samhället utvecklat sig så att vi inte behöver känna något som helst samvete för vårt agerande, utan det ska vara så jävla modernt att få prova på.. förverkliga sig själv.. strunta i alla förpliktelser , att bara tänka egoistiskt.

Jag kommer aldrig att köpa de bortförklaringar eller försvar fasta som berg som dessa föräldrar brukar lägga fram, det finns helt enkelt ingen rimlig o logisk förklaring varför man skulle ge sig iväg o lämna det käraste man har.. 

Vilken sekund, vilken minut tog dessa föräldrar sig lov att agera så här, vilken sekund sa de till sig själva att detta är okej?

Jag ställer frågan rakt ut till dig som läser detta, finns det något rimligt försvar för ett sådant här agerande,  ska vi  acceptera att våra medmänniskor utsätter sina barn för sådana upplevelser i livet?

Är det okej att frivilligt utebli från sitt barns liv, att ställa sig utanför o bara vara en åskådare till allt som sker runt barnets liv, i form av skolavslutningar, födelsedagar, uppträden o utflykter i skolan. Är det okej att inte en förälder finns till hands att blåsa på det lilla skrubbsåret på knäet, eller att hämta ett glas vatten på natten, eller att välja bort godnattsagan. Att inte erbjuda sin varma famn eller sitt mjuka knä när livet känns skrämmande o fantasin flödar. 

Är det okej att inte barnet har sin förälder när hon/han är stolt över sin teckning som ritats av små flinka fingrar?

Jag har mitt svar o det är att det måste vara något fel på en sådan förälder.. och det är min bestämda uppfattning, vilken är din?

// Annmarie

Gert Fylking ska ikväll i sitt program på Rix Fm ta upp ämnet.. "Längta"

jag har skrivit här förut att längta är en underskattad känsla som man ska bejaka o ta till sig. Där ska man verkligen vara mindfullnes, stoppa upp o vara i nuet o bara känna hur det känns att "Längta" 

För många förväxlar känslan att längta med något negativt tyvärr, när det är tvärtom att det verkligen är en positiv sinnesstämning.

När man längtar ja då ser man ju fram emot något som man tycker om.

Så stanna upp o njut.. njut av att längta till semestern, till den där festen du är bjuden på.. eller längta efter din käraste/kära. Njut av att längta efter sommarlovet, avslutningsdagen som snart är här. Längta efter din bebis som finns så tryggt i din mage.

Jag längtade efter att få se o hålla mitt lilla nyfödda barnbarn.. o det var en härlig känsla.

Så ratta in Rix Fm i kväll o lyssna kl.22.00 börjar det..o kanske du hör mig ikväll tillsammans med Gert Fylking.

Här kommer lite bilder på sådant som jag knyter ihop känslan av att LÄNGTA...

   En kram av bästa vännen...   Längta efter fina döttrar...   

   ..att plocka svamp

  ....efter familjen   efter att ha någon i knäet..   efter att dansa...   Längta efter den man älskar...   ..efter nybakade bullar...   ..lite humor..   ..och ett gott skratt...        efter att få gå ut o äta....

Det finns mycket mer jag längtar efter..Just i kväll längtar jag efter mitt barnbarn och alla mina barn.. samt att få gå o lägga mig o fortsätta läsa min spännande bok..  Vad längtar du efter ?