Nu har jag äntligen tagit mig själv i kragen och börjat skriva på boken igen. Barnboken "Runt Mammas hage" som jag hoppas att något bokförlag tar sig an.. publicerar här ett nytt kapitel o vill har ert utlåtande vad ni tycker.Skriv rakt o ärligt så vet jag om det är värt att satsa på eller om jag ska lägga ner hela projektet, men det är ju så kul att skriva..

Varsågoda här kommer Fisbollar o magknip.

Det ösregnade ute idag,snön har nästan smält.

Det ligger bara små högar kvar här och där.Ute på gården ligger det bara små snösträngar ut med kanterna vid gräsmattan,ett minne över hur pappa skottade och skottade.

Kajsa och jag har skyndat oss hela förmiddagen att rulla små snöbollar för att sedan lägga dem i frysboxen så vi kan ha ett minne kvar från vintern som gått. När vi sedan vill ha snökrig mitt i sommaren är det bara att fram några stycken och slänga på varandra så mycket vi vill, eller så kan vi ge bort några stycken i födelsedagspresent om vi nu inte händelsevis har köpt någon. Vår storasyster fyller snart år, tänk vilken överraskning för henne att få en snöboll i paketet, men den smälter nog ,säger Kajsa med en snusförnuftig röst som bara en liten unge kan ha.

-Ja, men nu slår vi inte in den, vi sätter en pinne i bollen så kan hon ha den som isglass!

-Jag vill också ha isglass då säger Kajsa nu med en gnällig röst som bara en ännu mindre unge kan ha.

Ja den ungen tänker jag när jag lägger ner den sista snöbollen i frysen.

Jag tittar ner på alla snöbollar som ligger där ibland alla andra frysta saker som mamma lagt ner.

-Undra vad mamma ska säga när hon ser all snön i frysen, frågar jag Kajsa.

-Hon blir nog glad, tänk nu blir det ju ännu kallare i frysen.

Då kommer jag på en jättebra ide´. Mamma har ju jättemånga plastaskar med diverse läskiga saker nedfrysta, exempelvis broccoli, spenat, brysselkål, fy blä för brysselkål, det är nog det äckligaste jag vet,brysselkål!

Mamma tvingar mig inte att äta , men hon säger alltid med en len röst:

-Men Elin,tänk vad många barn i världen som skulle bli glada om de fick brysselkål, tänk på alla barn som svälter.

Vad hjälper det,undrar jag? Dom vet väl inte om att jag sitter där vid köksbordet och tuggar och tuggar på några runda äckliga saker som smakar fisar. jag tror inte att de skulle vilja ha några fisbollar.

-Kajsa, vi häller ut alla fisbollar och lägger i snöbollarna istället !

-Jaaa, säger Kajsa glatt, det gör vi.

-Men vad ska vi göra med alla pruttbollar då?

-Dom ger vi till hönsen,dom äter säkert det!

Det finns nog en massa höns som svälter ute i världen, så våra höns ska vara glada om de får goda goda fisbollar, säger jag och himlar med ögonen för att visa hur dumt det låter, eller rättare sagt hur mamma låter när hon säger det.

Den förmiddagen upptäckte vi att vår mamma var en riktig bov, större än pappa som stal julgranar till jul. Vår snälla mamma kan ljuga, lura oss stackars små barn.

Vi som alltid får höra att luras eller ljuga är det fulaste någon kan göra förutom svära då och spela kort, för det är det bara gangstrar och bovar som gör enligt mamma och pappa.

När vi hade kommit på den utmärkta ide´n med att lägga snöbollarna i grönsaksaskarna, så började vi läsa på etiketten på varje ask, där stod det spenatstuvning, broccoli, brysselkål.

Kajsa öppnade den första asken.

-Varför har mamma lagt glasyr på broccolin eller är det mögel på som växer på dom, undrade Kajsa medan hon fnyste med näsan och grimaserade allt vad hon kunde.

Jag böjde mig fram för att se, och vad upptäcker jag , jo där ligger mammas julkakor med grön glasyr på.

Vi sliter upp de andra locken på askarna där ligger nötkakor, och kokostoppar.

Jag och Kajsa bara tittar på varandra.

-Har mamma lagt fel,Kajsa tittar frågande på mig.

-Nja, jag vet inte, men när vi frågade igår om vi hade några kakor kvar sa ju mmama att allt var slut. Till och med julkakorna sa hon.

Då kom jag på, det var på det här viset mamma höll de goda kakorna ifrån våra klåfingriga små fingrar som hon brukar säga, och våra små kakhungriga  magar, för aldrig skulle vi eller våra syskon få för oss att nalla ur spenatburken, och det visste mamma. Listigt!

Men varför spara några julkakor, julen var ju över, ska inte julkakor ätas upp under julen?

Det måste ju vara så att mamma vill ha några kakor kvar när vi åker till de behövande, och gamla vänner som mamma o pappa känner.

Men hur i all sin dar skulle Moster Klara med sina låtsaständer kunna äta några gamla frysta kakor, jag bara undrar?

När jag berättat för Kajsa hur jag trodde det låg till så tog vi alla kakorna i en skokartong och bar upp dom på vårat rum och gömde dom under sängen.

-Så nu har vi julkakor ända fram till midsommar, sa jag nöjt.

-Ja, och snöbollar ända fram till midsommar, sa Kajsa glatt och studsade upp och ner som hon gör när hon tänkt ut något bra.

-Men vad säger vi nu till mamma Elin?

Ah, vi säger att fisbollarna har nog de behövande fått, eller att vi skickat dom i ett brev till de svältande barnen. mamma skulle aldrig kunna skälla på oss, för då skulle hon ju avslöja sin hemska gärning, sina brottsliga handlingar.Ja, det kunde hon gott ha , hon som lurat sina små flickor och hela familjen.

Kvällen kom och Kajsa och jag kröp ner i våra sängar. När vi läst våran aftonbön och mamma sagt godnatt och gått ner till pappa och övriga familjen så hörde jag ett svagt snyftande från Kajsas säng.

'-Gråter du Kajsa?

-Jaaa, snyftade hon fram.

-Varför då?

-Vad ska mamma säga om hon hittar kakorna under sängen?

-Vet inte, svarar jag.

När jag funderat ett tag kommer jag på det.

-Kajsa nu vet jag, vi äter upp kakorna nu med det samma, så kan ju inte mamma hitta dom.

Ja, ropar Kajsa förtjust. Min mage skriker hela tiden efter kakor, kakor ,kakor.

Vi tog upp hela skokartongen i min säng, drog mitt täcke över oss där vi satt och började vårt stora kak-kalas.

Det var alldeles svart i rummet, säkert mitt i natten när jag vaknade av att Kajsa låg och jämrade sig.

-Aj, aj, aj min mage.

-Har du ont i magen?

-Jaa, aj jag behöver kacka. Så kallade alltid vår pappa det när man behövde gå och bajsa, för i norrland som pappa kommer ifrån så säger man så, kacka i stället för att bajsa.

-Jag följer med dig ner på toaletten säger jag.Och tar Kajsa i handen och börjar gå ner för den långa mörka trappen. Då känner jag också hur det börjar knipa i min mage med, och så börjar jag må lite illa.

Hela den natten turas Kajsa och jag om att kacka och kräkas.

Mamma får bära upp en hink till oss i sovrummet att kräkas i när kackanfallen har slutat komma., för det är för långt bort ner till toaletten, vi skulle ju bara ha kräkts på golvet annars.

Hela natten är vi så sjuka.

Mamma tycker så synd om oss.

-Har några andra barn i klasen maginfluensa?

-Nä,svarar jag ynkligt.

Vi vet ju bägge två, både Kajsa och jag att det är kakorna som gjort oss så här sjuka. Vi skäms......

Fortsättning följer

//Annmarie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande  bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg.  Tävlingen som pågår har jag fått...

Bara du vet vad just dessa bilder säger till dig... Bilder talar till oss på olika vis, den unika känslan ligger i dig som den unika betraktare som du är.     Skriv gärna en kommentar och tala om vad du får för känslor, och vad de gör med dig...

De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv.  Är ingen storätare men nu den senaste tiden kan jag jag känna hunger på de allra märkligaste tider och ställen, under möten, efter möten, när jag springer i korridoerer och kulvetar. I går tr...

med besökandet....       

tror jag.. Lyssnade på ett program på P1 som heter Tendens.. en underbar kvinna som heter Agnesdotter i efternamn och är journalist i botten skolade om sig till rörmokare efter att ha gått in i den berömda väggen, berättade sin fantastiska resa. Nä...