I dag är jag lite ynklig en hel del småsaker har hänt o dessutom mår jag inget vidare.

Kanske ett virus på gång, ja inte vet jag. Vaknade med två runda sår under näsan, så nu ser jag ut som en mindre kopia av Charlie Chaplin, käppen har jag ju bara plommonstopet som fattas.

I väg till affären under eftermiddagen, all alvedon slut o apoteket hade middagsstängt, har väl aldrig varit med om dylika men visst lilla Jämjö måste ha siesta, solen har ju strålat idag o medeltempen har legat på 15 +.

När jag ändå skulle ta posten i brevlådan knackade jag på hos min hyresvärd, hans sambo slet in mig i köket o satte mig på en stol..

-Lilla barn, du är ju alldeles blek !!!  (hon är väl en 8-9 år äldre än mig)

Hon hade ingen alvedon så hon körde till Apoteket o kom hem till mig med en ask. Jag hade natuligtvis protesterat men det hjälpte inte.

-Jag kan gå ut med Katla så får du vila, sa hon.

Igår gick min andra granne ut o rastade Katla medan jag var på sjukhuset.

Ni kanske undrar varför jag gör ett helt inlägg om detta, jo det är så att under alla åren jag bodde på förra stället så har jag inte mött så trevliga o tjänstevilliga grannar.

Här i Ramdala vinkar alla o hälsar. De hälsar en välkommen till byn o är så vänliga. Bättre mottagande kan jag inte tänka mig.

Men där på fisförnäma berget på Trummenäs med alla golftokiga nördar, ja där var de för fina av sig till o bara hälsa.

Minns när jag slet med veden i höstas o sex karlar stod 10 meter från mig o erbjöd sig inte att hjälpa mig bära ett par lass. 

Nej, det är inga fina männsikor det, skulle inte vilja ta i dom med tång ens.

Ja o så nyss när jag rastade Katla så fick vi några hästar efter oss som rymt, Katla blev vettskrämd o slet o drog o kastade sig fram o tillbaka. Hästarna frustade oss i nacken o jag höll på att dratta på ändan. Men vi fixade det katla o jag. fick strama upp kopplet o hon travade iväg bättre än hästarna livrädd som hon var.. bara hon kom undan så. 

Så nu tar väl det ett tag innan hon vågar gå förbi hagen, hoppas ägarna fick tag på dom, såg de komma med bilen.

Två hästar står och pratar i en hage:  
- Nå hur vad det i Stockholm?  
- Bra, men Hötorget var en rejäl besvikelse! 

Detta är inte min granne....  

Ja, och så öppnas o stängs kökskåpen av sig självt här... men det ..Ja det är en annan historia det...

// Annmarie

 

Joan

18 maj 2011 21:28

Vad roligt att du har så trevliga grannar.. Hoppas att du kryar på dig snart. Stackars Katla vad rädd hon måste ha blivit när hästarna var i bakhasorna på er. //kram J

http://joan.spotlife.se

 

Monica

19 maj 2011 10:28

Vilken trygghet att ha så underbara grannar! Dom
känner säkert att dom själva har stort utbyte med
kontakten med dig också, för du är en fin människa
med mycket kunskaper.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande  bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg.  Tävlingen som pågår har jag fått...

Bara du vet vad just dessa bilder säger till dig... Bilder talar till oss på olika vis, den unika känslan ligger i dig som den unika betraktare som du är.     Skriv gärna en kommentar och tala om vad du får för känslor, och vad de gör med dig...

De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv.  Är ingen storätare men nu den senaste tiden kan jag jag känna hunger på de allra märkligaste tider och ställen, under möten, efter möten, när jag springer i korridoerer och kulvetar. I går tr...

med besökandet....       

tror jag.. Lyssnade på ett program på P1 som heter Tendens.. en underbar kvinna som heter Agnesdotter i efternamn och är journalist i botten skolade om sig till rörmokare efter att ha gått in i den berömda väggen, berättade sin fantastiska resa. Nä...