Direktlänk till inlägg 3 maj 2011
Jag ger mig, viftar febrilt med flaggan. Nu lä'gger jag ner striden, ingen ide att kämpa att försöka vinna. Jag har ändå inget bra vapen som gör att fienden försvinner o utplånas från jordens yta.
Inte så lätt för mig som för USA som tog död på Usama Bin.... fast de hade ju letat i 10 år, och jag har snart kämpat lika länge. Så nu kära sjukdom o smärta, nu viftar jag febrilt med flaggan, jag ger mig. Jag har accepterat att du finns, men jag har ändå vunnit denna strid, genom bara att finna mig i mitt öde så har det följt en massa av positivitet o styrka som sköljt in som vågen på strand. Visst gör det ont, visst värker det, men jag låter mig inte slås ner.. o nej då.. vi har bara slutit fred du o jag.
Vi sitter just nu vid köksbordet o äter en god rulltårtebit, dricker gott kaffe o lyssnar på radion, o bara du håller dig lugn o tyst så får du följa med till kören i kväll.
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...