Direktlänk till inlägg 9 februari 2011
Hela dagen har gått i de nedre extremiteternas tecken. Ja, då tänker jag närmast på fötter samt ben.
Uppe med tuppen idag och snabbt iväg till Blekingesjukhuset i Karlskrona.
Jag skulle genomgå en undersökning av mina nervändsrötter.
Ja det var en fruktansvärd undersökning.
Ni kan tänka er hur det känns att få en stöt i armbågen, det gör ju så ont och obehagligt är det med. Denna form av tortyr genomgick jag i över en timma.
Jag var nära på att erkänna allt, precis allt.
-Ja, jag har gett fan i o borsta tänderna i går kväll.
-Nej, jag skickade inte in min deklaration i tid.
- Ok..Det var jag som la hundbajs i grannens brevlåda efter att kommit på att de inte använder "Ren EL " ( vilket du verkar göra) !!
Bjuder här på halva mig.... ( nej, det är inte Mount Everest, närmast linsen)
Som en halter höna linkade jag sedan mot bilen.
Väl hemma var det gott med en kopp kaffe, och funderade på om jag hade sagt för mycket.
Men kom till slutsatsen att det där med tandborstningen var ju det mest pinsammaste.
En promenad med Katla skulle göra gott för kropp och själ, tänkte att om nu min sjukgymnast Stefan skulle se mig så skulle han känna sig mäkta stolt över sin fina patient som går en halvkilometer efter en sådan undersökning.
Vi styrde färden ner mot stranden och campingen som nu ligger öde.
Men alldeles öde var den ju inte riktigt, vi var ju där, och så fann vi något på gräset...
en liten sommarsandal låg där alldeles själv på den stora gräsytan.
Kvarglömd sedan i somras, från någon campande familj.
Den lilla sandal har blivit buren hela sommaren av en liten flicka som kanske har hoppas o skuttat runt på campingen,kanske gjort utflykter till vår vackra stad Karlskrona, eller tagit sig en heldag på Barnen Gård.
Jag började genast fundera på var den lilla ägarinnan just nu befann sig och gjorde.
Kanske i Luleå, eller Stockholm, Malmö eller Göteborg, eller kanske bara här i grannbyn.
Hon kanske var på förskolan idag, eller kanske ligger sjuk och förkyld hemma i sin lilla säng.
Hon längtar nog till sommaren som vi alla gör just nu. Men tänk om hon hade vetat att just idag stod en tant och hennes hund o tittade på denna lilla fina men något illa tilltygade sandal som hon hade burit på sina små fötter och på pigga raska ben dansat runt på sjöängarna på Trummenäs den underbara sommaren i den Blekingska skärgården.
Sakta gick vi neråt stranden Katla och jag, med ett visst vemod i sinnet som kommit över mig nyss när jag fann sandalen.
Vi satte oss på bryggan och tittade på några sjöfåglar långt där ute.
Solen sken o värmde oss, och tänkte jag att tänk så förunderligt detta kretslopp är, vi lever våra liv i sorg o smärta, glädje och kärlek, och har vi bara tålamodet att vänta så vet vi ju att det alltid kommer en sommar åter.
//Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...