Direktlänk till inlägg 7 november 2010
Nu när man har hunnit till den aktningsvärda åldern 51 så börjar man inventera i sitt liv.
Man börjar så sakteliga kompostera sig själv, någon näring kommer jag väl att lämna efter mig den dagen jag dör.
Men en själslig kompostering kan väl alla göra under vilken ålder som helst.. ta emot lite skit av alla ,,o ge god jord tillbaka.
Men det som slår mig nu när jag gör denna inre kompostering så märker jag att jag aldrig blev den där KVINN KVINNAN.
Inga Mariogardiner i fönstrena, inga Måsenserviser i skåpen..ingen afternon te dräkt, inga Pradaskor, ingen Guccieväska.
Hur har jag bara kunnat leva o leverera något?
Hur kan jag fortfarande ha vänner?
Hur kan en man i sin bästa ålder älska mig?
Jag följer ju inga mallar alls.
O inte färgar jag håret klimakterierött heller, inga fina middagfsbjudningar, där alla ska sitta o fjäska över min vidbrända file´och helt på tok för salt sås.
När de ska på toa finns inget lås,jag har inte ens 12 tallrikar av samma sort. Inga vinflaskor i något tjusigt ställ.
Nej, hur ska jag nu göra? Ska jag börja en resa mot en fullfjädrad KVINN KVINNA, eller ska jag bara fortsätta en ekologisk ren härlig kompostering som innehåller lite skit, ruttna saker en o annan tulpanlök.? Kanske slår det rot en vacker nyponros som kommer de närmaste 20 åren att blomma o ge frukt?
Men någon mall faller jag väl inom..hatar mallar föresten..vill bara vara AM o nu har jag ju Hund med.
Stuga, Bil, Hund, fyra barn..barnbarn på väg,en man som älskar mig..Vad mer kan jag begära?
Jo.. en kompost full med mask så vi kan meta ännu mera nästa sommar.
En underbar solnedgång denna sköna söndag...
.
Annmarie
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...