Direktlänk till inlägg 12 september 2010
Många människor lider av denna företeelse, inklusive jag just idag.
Men det beror på att man vanligtvis inte vet vad veckan har att bjuda på. En vecka med vardagens bekymmer o glädje, som ett oskrivet blad ligger dagarna framför en, en transportsträcka till nästa helg.
Vad det mig anbelangar så vet jag nästan hur veckan ser ut, en del väntan på att något ska hända från sjukhusets sida. I fredags fick jag äntligen bekräftelse på att de mottaget remissen,alltid något. Men hur ska det gå om jag ska bara vara hemma o vänta på att få en tid, kan ju ta tre månader.
Vad har man för roligt att se fram emot, andra har sina arbeten att gå till, att känna att de tillhör ett sammanhang som är så viktigt att få känna.
Jag får väl helt sonika se till att fylla det där oskrivna bladet med meningsfulla saker.
Men ibland är det motigt, det känns motigt..
Så mina vänner, om jag någon gång går o lägger mig o vägrar stiga upp igen, ta fram en spade o smäll till mig där bak med den så jag flyger upp,lova det?
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...