Direktlänk till inlägg 1 september 2010
Igår när jag var ute o hängde tvätt så vart de ju lite arbetare här på området. jag frågade när de trodde dom skulle vara klara.
Vi pratade om väder o ditt o datten så plötsligt frågar den ene karlen.
-Jag känner igen din röst!Är det inte du som hade ett program på radion förut.
-Jo, svarade jag.
_Ja AM är det väl?
Min fru kommer att bli överlycklig när hon hör att jag pratat med dig, o arbetat bredvid ditt hus.
Han gick till lastbilen o hämtade ett gammalt kvitto o så sa han, att snälla sätt en kråka här så blir minfru glad. Vi lyssnade alltid på dig o den där andra..
Karin?
-Ja, just det.
Så nu har en gammal skata fått rita en kråka på ett kvitto.
hoppas hon blev glad
O faktiskt jag blev rörd, tänk att man är ihågkommen.
På den tiden det begavs sig.... Karin Lindell o jag i studion. Foto:Privat
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...