Direktlänk till inlägg 17 augusti 2010
När jag vaknade i morse så blixtrade värken i huvudet. Sömnen hade bara varat i fyra timmar i natt. Tusen nålar i mitt ben o fot,vem kan sova gott då?
Så idag är jag som en för tidig fallfrukt som släppt sin gren. Som var som helst skulle kunna ligga på gräsmattan o vänta på maskarna som sakta men säkert börjar knapra på min lekamen.
Varför drabbas en del människor av maskröta i medelåldern, då kroppen min o hjärnan känner sig som ett litet kart?
Jag har mycket kvar att göra, upptäcka .
Men ska jag nu behöva gå igenom ett helvete igen med operation så vet ma inte hur mycket kroppen orkar. För varje gång kirurgen sätter kniven i ryggen så försvagas den ytterligare. Smärtan ger med sig men skörheten består.
I dag tittade jag mig i spegeln,jag tyckte om det jag såg. En rätt så okej kropp för att snart fylla 51, bärt på fyra barn...ja kroppen i sin fysik är det inget fel på, men ändå ska det alltid vara något, eller hur?
Men tänker man positivt så blir det en positiv respons får ma hoppas, man vet aldrig vad universum kan gör för en.
Har nu gått en runda i trädgården o jag vill mer känna mig som rosenbusken än fallfrukten, en rimlig begäran eller hur? //Kram AM
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...