Direktlänk till inlägg 4 juni 2010
hittar även hon ett vetekorn.
Livet ger o tar.
Man vet aldrig vad som händer från den ena dagen till den andra.
Men att ge upp o tycka synd om sig själv är inte min melodi.
Jag är envis som en åsna även om jag framstås som en höna.
F-kassan kommer att föreslå sjukbidrag, men det kommer jag aldrig att gå med på. Då ska jag vara rullstolsbunden först om jag skulle gå med på det, o även de som sitter i hjälpmedel kan arbeta. Rullstolen, rullatorn kryckorna är ju bara ett hjälpmedel .
Att lära sig leva med smärtan har jag verkligen fått göra, att vara helt smärtfri en dag kan jag inte ens föreställa mig hur det känns.
Det som är det tråkiga i kråksvängen är att ens samliv blir drabbat.
En del av er kanske skulle rycka på axlarna o tycka att det är ju inte hela världen,
men då kan jag tro att ni inte värderar den förmågan eller att era egna äktenskap .För det betyder massor,varför är man då gift,sambor ,särbor med det motsatta könet eller lika könet,om det inte handlar om det?
Nej, jag värderar detta oerhört högt, det gör mig till en gladare person, en tryggare människa. Det gör att jag känner mig kvinnlig o attraktiv, och det behöver alla känna.
Men skam den som ger sig.....jag kommer tillbaka på alla områden.
En utmaning som bara i slutänden gör att man känner sig ännu mer sporrad.
Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg. Tävlingen som pågår har jag fått...