En godnattsaga...

Någonstans i något land låg ett vackert stort hus uppe på en kulle.

Huset var gammalt och nött.

Här hade många generationer levat sitt liv, barn hade fötts och gamla hade lämnat detta jordelivet.

I det största och vackraste salen som alltid gått under namnet Balsalen, fanns det ett vackert spröjsat fönster, många hade de varit som stått just vid detta fönster och blickat ut över gärden och åkrar. Kanske de hade sett upp på himlen beskådande ett stjärnfall så vackert och önskat sig något.

I alla år hade samma gardiner hängt där i fönstret,skira vackra vita spetsgardiner med det finaste lilla brodyr på. Dessa hade med beskådat generationernas skiften.

På andra sidan salen fanns den stora höga dörren,med grov skurtröskel samt ett vävt tungt ulldraperi i lite mörka dova färger. Detta draperi hade också hängt där i alla år, kanske någon gång blivit nedtagen för att luftas ute i solen.

Vad ingen visste var att under alla år som draperiet o gardinen hängt där så hade ljuv kärlek uppsått mellan de två. Draperiet beskådade varje dag den lilla gardinen så skir o enkel,kanske sakta med en graciös rörelse fladdrat stilla av vinden som kom från fönstret som hade öppnats för vädring.

-Hon rör sig så vackert, tänkte draperiet,så kvinnligt så sensuellt.Djupa suckar kunde höras om man lyssnade riktigt noga,då draperiet tänkte på att aldrig skulle de två få mötas, det var alldeles för långt emellan dem.

Lika tänkte den lilla spetgardinen, hon hade förälskat sig i draperiets utstrålning av styrka,kraftfullhet samt vackra själ med de mest underbara dova färger. Draperiet signalerade en trygghet som lilla gardinen sällan hade fått känt, inte när ibland man glömde fönstret på vid gavel,och den kraftiga vinden slet och drog i henne.

Aldrig skulle de tu få mötas.

Det första och det sista de såg,så var det varandra dag ut och dag in.

Men en dag hände det, huset skulle få en ny ägare,kvinnan ville ta ner allt tyg runt om i huset, tvätta det och de som var för slitna skulle hon kasta.

Hon gick in i salen och betraktade de tu,kände på den skira spetsen i gardinen, drog lite försiktigt i draperiet för att känna dess styrka,så bestämde hon sig.

Dessa två var för vackra för att kasseras, de skulle absolut få känna på att rengöras, skänka lite nytt liv i dem

Sagt och gjort, hon bad husan att plocka ner dom från sina ställen.

De vågade knappt andas, vad skulle hända? Skulle de äntligen få chansen att mötas?

Hushållet hade införskaffat nymoderniteter, en tvättmaskin, eftersom husan var gammal o även hon sliten så glömde hon att sära på de två, utan de tvättades i samma maskin.

Detta möte var underbart,de virvlade kring där som i den vackraste vals,de berörde varandra och lyckan var total, om än bara för ett ögonblick.

De hängdes upp på samma plats igen,hon vid sitt fönster och han vid sin dörr, men när de beskådade varandra igen på håll så märkte de det underbara som skett, de skulle alltid få vara tillsammans.

I tvätten hade de färgat av sig på varandra, i hennes skira tyg fanns nu inflätat de vackraste dova färger som smälte in som en solnedgång en tidig försommarkväll. De skulle alltid få vara tillsammans....avståndet var nu längre inte ett hinder, utan fick de denna enda gång få sammansmälta ,så fanns de för evigt hos varandra.

Annmarie Magnusson 20100512

 

Sita

13 maj 2010 06:29

God morgon. Regn här. Vilken saga. Snyft. Kramar

http://www.metrobloggen.se/Sita

 

Joan

13 maj 2010 10:01

Vad du är duktig att skriva. kram J

 

Susanne

13 maj 2010 12:08

Wow, vilken saga och så romantiskt vacker!
Som ett möte i tvättmaskinen flätar vi samman våra liv! Krya på dig!!/ Susanne & Anders

http://bondesusanne.se

 

kiza

13 maj 2010 15:27

Sita:tackar så mycket. Ibland så får man sina ideer//Kram
Joan:Det är kul attskriva, att få fantisera fritt, o drömma sig bort en stund till en annan verklighet.//kram
Susanne:Glad du tyckte om den, den ska jag läsa på ditt kommande bröllop ;-)//Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag avlsutar nu min blogg. Jag kommer att ha den vilande  bara av den orsaken att jag har så många bilder här som jag vill ha kvar ,många minnen. Men jag kommer från och med nu att aldrig mer skriva ett inlägg.  Tävlingen som pågår har jag fått...

Bara du vet vad just dessa bilder säger till dig... Bilder talar till oss på olika vis, den unika känslan ligger i dig som den unika betraktare som du är.     Skriv gärna en kommentar och tala om vad du får för känslor, och vad de gör med dig...

De senaste veckorna har jag inte känt igen mig själv.  Är ingen storätare men nu den senaste tiden kan jag jag känna hunger på de allra märkligaste tider och ställen, under möten, efter möten, när jag springer i korridoerer och kulvetar. I går tr...

med besökandet....       

tror jag.. Lyssnade på ett program på P1 som heter Tendens.. en underbar kvinna som heter Agnesdotter i efternamn och är journalist i botten skolade om sig till rörmokare efter att ha gått in i den berömda väggen, berättade sin fantastiska resa. Nä...